Alla minnen är inte på riktigt. text: Tomas Hemstad illustration: Marcus Andersson - Kommer du ihåg när du och jag låg vid strandkanten av en paradisö och hånglade i solnedgången samtidigt som vågor sköljde över våra nakna kroppar - Nej! Självklart minns han inte. Det är ju inte sant. Men jag hoppades och ville så innerligt att minnet har skapats i mitt huvud. Det brukar pratas om människor som ljuger så de tror sig själv, jag är en sådan människa som tar så mycket intryck att jag kan omvandla en film, serietidning eller en historia som en kompis berättat till min egen. Som när jag och min kompis Andreas satt och pratade mönstringsminnen (Det är ett substitut för lumparminnen för oss i utbildningsreserven) och jag började berätta att jag minsann träffade Nisse och Kalle och att de båda fick urdåligt på IQ-testet. Han såg förvånad ut och sa “Jag vet, jag mönstrade Nisse och Kalle”. Jag tänkte efter och kom på att han berättat det för mig för länge sedan och att jag omvandlat det till ett minne, för att jag inte gillar Nisse och Kalle och gärna hade velat varit med om deras besvikelse när de körde testet. Jag är inte ensam om det här, en annan kompis, Sandra, berättar om sitt bryska uppvaknande: “Jag har alltid kommit ihåg mina barndoms midsommaraftnar som fantastiska, genuina tillställningar med höga midsommarstänger och glada människor med blommor i håret. Tills jag såg “Barnen i Bullerbyn” på tv och insåg att jag fabricerat minnet därifrån för att glömma gummistövlarna, den blaskiga blandsaften och de elaka släktingarna. Jag kommer till och med ihåg att lilla Kärstin var med men det var hon inte, bara på tv”. Vad beror det här på då? Om jag får leka hobbypsykolog (och det får jag för det är min text) så tror jag att det är för att vi (minnesfabricerarna) känner sån press på oss. Press att ha varit med om saker, press att känna fantastiska människor och press att alltid ha en rolig anekdot i bakfickan. Då känns det liksom bättre, undermedvetet, att minnas alla trevliga eftermiddagar med sina snygga vänner på Central Perk, än som det egentligen var: En kaffe med tio påtårer på ett sunkigt kafé med vänner som inte pratar om något annat än hur trist allting är. Och det är betydligt intressantare att berätta om hur man som barn blev kvarglömd hemma och var tvungen att försvara huset mot tjuvar när päronen åkte på semester än att säga som det egentligen var: Att man blev glömd i bollhavet på Ikea, fick stryk av en stor unge och blev hämtad igen efter en halvtimme. Och när man är ledsen är det betydligt skönare att tänka sig att det finns ett ställe “Where everybody knows your name and are always glad you came” än kvartersalkostället Restaurang Skorpionen. Nej nu måste jag sluta, klockan är snart 19:30 och jag ska till Springfield och leka med Bart och Milhouse...

Eller vad säger du? Namn: Email: Kommentar: jag (991005 08:31:18): Har inte läst, men bra ändå...kanske naomi (991005 09:22:56): jag brukar vara medveten när jag fejkar, så jag lurar mej själv. smart? Sus (991005 10:46:46): Sånahär minnen har vi nog allihopa mer eller mindre?! venusreturn (991005 11:37:32): jag vet fortfarande inte om jag verkligen hade "sex" med pontus i lekstugan på dagis eller inte... girldevil (991005 17:55:35): ja du...jag håller med dig, fejkminnen har vi nog alla, verkligheten är inte alltid spännande, därav uppkom fantasin, allt för att förändra verkligheten :) Flängela (991005 18:28:04): Ja, ganska ofta vaknar jag och tror att det jag drömt om verkligen har hänt......senast var det ganska läskigt i drömmen såg jag min pojkvän förvandlas till min pappa.... Kristina (991005 22:14:02): Så brukar det bli för mig också åsa. (991005 22:15:43): jag tror du har rätt. frågan är om inte överväldigande många minnen från ens barndom är mer eller mindre påhittade utifrån fotografier och berättelser. *puss* Kahr (991006 00:01:54): Jag har kommit på ett ballt ord. Hobbypsykolog, riktigt klatschigt faktiskt. Pontus (991006 01:17:53): Jo, venusreturn, det hade du! Det enda som fejkades i det sammanhanget kom från mitt håll - ha (lyckliga dagar när man kunde fejka)! Patrik (991006 15:16:32): Jag kommer aldrig ihåg någonting oavsett jag hittar på eller minnen är riktiga. Hur tränar man minnet? Snälla hjälp mig! Sara (991006 16:10:14): Jag har, precis som personen i en annan insändare, vaknat flera gåger efter jag har drömt och verkligen trott att det har hänt på riktigt. Som när man vaknar med samma bubblande känsla i magen som man hade när man drömde att man var såååå lyckligt kär. Då är detinte så roligt att behöva märka att allt bara var fejk.... fast om man ska se dt från denljusasidan så har jag varit tilsammans medvarenda pojke som stulit mitt hjärta... ;) Sara (igen) (991006 16:14:00): Fast om man ska tillbaka till ämnet så har jag urkasst minne. Jag tror alltid att jag kommer ihåg allt jag gjort och sagt i mitt liv, men jag har en kompis som verkligen kommer ihåg ALLT. Hon brukar berätta om vad vi gjorde och sa på dagis, och alla jag haft chans på. Men det är jättekul att höra. Blandar ihop mina barndomsminnen med sån't jag sett på TV gör jag aldrig, men däremot kan foton eller bilder från något TV-program ge otroligt detaljerade flashbacks... Anonym (991007 00:13:54): Jag hittar på med flit för att få mina historier bättre...överdriver lite sådär. Fast alla kompisar vet ju om det såklart. Det blir mycket roligare då. ferris (991007 10:43:52): Jag vet, sådär är jag alltid. Men jag ljuger också, relativt omedvetet, så jag tror att det är sant och hittar på att jag är sjuk så att jag börjar hosta på riktigt och aldrig kan sluta. copyright (991007 12:34:21): Det finns inget värre än när någon plagierar ens egna berättelser! Micki (991007 13:35:10): Guuud ja!!! Du har helt rätt... Lite småjobbigt att erkänna det men vadå? Alla gör det ju. Blir mycket roligare så. Micki (991007 13:35:39): Guuud ja!!! Du har helt rätt... Lite småjobbigt att erkänna det men vadå? Alla gör det ju. Blir mycket roligare så. nia (991007 13:40:16): Jag är expert på minnesfabricering. Jag kan ta något, antingen ett bra eller dåligt minne och lägga till eller dra ifrån saker som gör det antingen underbart eller renta av groteskt och efter ett år eller så så måste jag verkligen tänka efter om det var så bra eller så traumatiskt som jag har för mig... Oftast så vet jag men det kan vara förvirrande... Varför gör man såhär mot sig själv? Erica Eggo (991007 14:42:44): Tjaaa... det är faktiskt rätt sant. Jag har vissa minnrn som jag VET är sanna, men som alla andra säger att jag har hittat på, eftersom de är helt otroliga & jag påstår att dom var med, men dom minns det inte. Tex. när jag var liten å åkte slalom med min mamma & pappa (var kanske 3-4 år) sen i liften så stog jag mellan mammas ben å sen åkte jag rakt igenom, "landade" på dom bakom (två snygga 20 åriga killar) å fick åka upp med dom. Min mamma påstår däremot att jag (faktiskt) åkte rakt igenom benen, men att jag ramlade på sidan av spåret & att dom hoppade av liften & hämtade upp mig. Jag undrar, jag... Fast jag tror på min version. Den är mycket bättre. Sådeså. Karin (991007 23:18:05): Jag har träffat typen förut.. Ha ha, nej det kan nog stämma jonas (991008 00:13:03): Nja jag har personligen liite svårt att minnas att jag kräktes i Johannas diskho, fast det påstås av vissa individer. darlingX (991008 11:19:45): hur vet man om man fabricerat nåt man tror är ett minne då??? ulla (991008 11:53:00): jag är kosovoalban så jag vet inte Lore (991008 11:58:48): Gud vad jag har skrattat!! Ni har verkligen roliga kommentarer, men för att vara ärlig så händer det för mig oxå, känner att någonting som hänt har varit 1000 ggr värre eller bättre än det vart, tills jag inser(när jag håller på att berätta) att det inte var så..mmm..problem eller????lol Elin (991008 20:53:43): Det bara blir så ibland. Jag tror man intalar sig själv så starkt så att man tror att det har hänt på riktigt. sen finns det ju grova mytomaner som hittar på allt i just det ögonblicket och får folk att tro på det de säger. Det är läskigt. Klara (991009 13:30:37): Jag håller med om att det är någon slags press på oss att allting måste vara så himla perfekt. Tur att man inte är ensam om det ialla fall... tintomara (991009 20:59:01): I know the feeling... krilla (991010 01:21:06): Jag är en grov mytoman som hittar på allt i just det ögonblicket jag säger det och får folk att tro på det jag säger, oftast. Varför? För att jag har haft en såpass bisarr uppväxt så när jag återberättar minnen från den så tror folk ändå att jag ljuger. Först när folk är övertygade om att det inte är lönt att tro på nåt jag säger så kan jag få berätta mina sanna minnen utan att bli avbruten. Go figure! wormboy (991010 02:34:01): Jag minns inte artikeln så jag kan inte kommentera den. wormboy (991010 02:40:05): Läste artikeln och såg att jag inte hade kommenterat den. Jag håller med artikelförfattaren helt och hållet... 5110 är en vanlig mobiltelefon. Näe (991010 12:48:06): Hmm, jag gör då inte så. Många psykfall som läser darling? lina (991010 14:45:41): jag undrar om inte alla gör sådär egentligen? sandra (991010 15:06:43): jag tycker det är kul och bara ligga och tänka på sånt som man vill ska hända och visst blir man lycklig! Alla borde göra det! kattis (991010 20:09:54): det här händer mej hela tiden, allt oftare. per-erik (991010 20:50:17): För stunden hoppas jag att mina senaste minnen(sisåsdär för två dagar sen)är lite påhittade.En del av det som hände var bra, men en del var ine alls bra, vilket jag ångrar otroligt.Och om man tänker att det halvt är delade minne, kanske de andre har andra minnen. Lite bättre, hoppas jag. kan man ha olika minnen av samma sak, trots att det inte hände för alltför länge sedan? Sara (991010 21:34:43): Jag flummar såklart ut från ämnet nu...men det är som när jag lyssnar på musik som bara är sådär jättejättebra...då om jag lyckas ligga still o lyssna kommer alltid en massa känslor fram o jag kommer o tänka på en massa härliga minnen, som vad jag o min pojkvän höll på med i torsdags...ha,ha...kanske lägger jag till saker som inte riiktigt stämmer, men känslan är ju så underbar, när man inte har annat i huvet än musiken o minnena, sanna eller påhittade...sätter man sen på just den där låten en annan dag, kommer man säkert att tänka på det där underbara igen... Ett litet Ps bara...lyssna på den nya Live skivan (the distance to here)...bäst!... Kram, Sara *badanka* (991011 01:06:09): Det har hänt flera ggr att jag drömt nåt dumt, o sen vaknat tvärilsk o skällt ut min pojkvän innan jag kommit på att det bara var en dröm.. Första gången jag gjorde så var han lite förvirrad.. Nu bara skrattar han. Riot Grrl (991011 08:08:47): Varje kväll innan jag o min pojkvän somnar berättar jag att jag varit med om dansande björnar, ankor som transformeras till mormödrar, exelir som ska ta en till kvarkarnas värld ... men oftast kommer jag på att jag antingen bara drömt det eller sett det på TV ... malin (991011 11:29:48): mytomaner typ eller Sanssouci (991011 12:21:26): Mmm. Du har nog rätt i att vi har mycket press på oss att få berätta om sådana låtsasminnen. Det är vi själva som sätter pressen. Jag menar, hur mycket bryr sig andra om häftiga saker jag upplevt? Det enda de bryr sig om av det jag berättar är det väsentliga dvs själva händelsen, VEM som upplevde eller om någon överhuvudtaget upplevt det är inte så viktigt. Nea (991011 15:11:28): jag brukar drömma väldigt mycket. efteråt vet jag ibland inte om jag har drömt eler pm det verkligen har hänt. det kan vara ett väldigt problem ibland, särskilt när jag tror att jag bara drömt när något verkligen hänt. jag brukar lösa det med att fråga dom som va inblandade, vilket ofta leder till skratt från deras sida... saga (991011 18:39:37): Är inte typ alla minnen fejk? Oavsett vad somm hänt har man ju ändå bara sett saker/sakerna genom sina egna ögon. Alltså minns ju alla bara sina minnen, sedda på bara ett sätt tills man diskuterar med nån annan och får reda på deras syn på saken. Sara igen... (991011 22:21:14): Jamen skriv meeeer då!!!... Mumrik (991012 10:53:25): Tja.... Ibland så fabricerar man "bra" minnen med flit. Då kan det till slut vara svårt att komma ihåg vad som egentligen hänt. Dolly (991012 11:08:07): Minnen lagras inte, som de flesta tror, som ett helt paket på ett och samma ställe i hjärnan. Lukter hamnar på ett ställe, synintryck på ett annat osv. Ganska logiskt egentligen. Ibland minns vi bara vissa delar av ett minne...då har vi lätt för att "fylla i" och hitta på de bitar som fattas. Det som oftast felar är källan till ett minne, sk. "source memory". Man minns en händelse men inte var det hela utspelade sig, vilka som var med eller ens om man själv var närvarande - kanske har man bara fått det berättat för sig. Minnet är grymt lättmanipulerat. Man kan enkelt "plantera" aldrig upplevda minnen i medvetandet. Vid ett försök träffade forskare en massa barn en gång i veckan 11 veckor i rad, samma barn alla 11 veckorna. De frågade barnen ifall de hade upplevt fem olika saker. Fyra saker, i stil med "har du varit på Disneyland", var verkliga minnen som barnen varit med om. Den femte frågan var "har du fastnat med fingret i en musfälla och behövt åka till sjukhuset?" och ingen hade varit med om detta. Till en början nekade alla barnen till att de hade upplevt händelsen med råttfällen, men efter ett par veckor började de svara ja på frågan. Ännu lite senare berättade de om detaljer från tillfället som att råttfällan stod i källaren, jag fick ett bandage som satt precis här och annat. Vissa höll till och med fast vid sitt minne trots att deras föräldrar och de ansvariga för experimentet berättade att det inte var sant. Det var ganska lustigt tyckte jag. Det viktiga med den här frågan är att även skrämmande minnen kan placeras i medvetandet, eller i alla fall förstärkas. I rättegångsfall som gäller övergrepp mot barn används ofta återkallade minnen från barndomen som bevis, och dessa måste man vara kritisk mot. Terapeuter kan genom att ställa ledande frågor få patienten att tro att de blivit utsatta för övergrepp. Det är ruggigt. (källa: New Scientist, vilket nummer det var minns jag inte) saga (991012 14:43:38): Mitt problem är att jag minns allting alltför väl. Försöker glömma mitt ex, ändå så fortsätter jag att drömma om honom och minns typ varenda grej han sagt.Patetiskt och jobbigt på samma gång magnus (991013 16:43:54): Problemet är nog att arbetarna inte förfogar över produktionsmedlen. Sara igen... (991013 22:44:10): Joo...jag kanske är lite knepig, men jag tänker mig ju att det nog är rätt roliga människor som läser darling, o som är inne på den här sidan ibland...o om du nu är en sån person...så kan du väl maila mig?...jag får nämligen alldeles för lite mail...o det är ju tråkigt att inse...så nu raggar jag...nån rolig...eller tråkig, det spelar ju ingen roll..jag tycker ju om er... Puss o kram, Sara Sara (991014 21:56:18): Varje gång jag har kollar mina mail, så går jag in o kollar den här sidan, för att se om nån har skrivit nåt nytt...men jag tycker det varit lite torrt med det ikväll...vad gör ni va?... Fick ett mail från en som sett mitt lilla inlägg oxå...jättekul!...mer sånt tack.. Puss o kram från sara... tere (991015 11:32:46): Detta händer mig hela tiden, speciellt när det handlar om kärleken som inte finns, man drömer fantiserar och man fantiserar så ivrigt att till slut känns det som om det har hänt. Så går man omkring och berättar för sina kursare om denna underbara relationen som bara finns i drömmarna. Efter ett tag så är det svårt att sluta ljuga för att allt är ju sant på sätt och viss...... skurken (991015 14:24:22): Jag brukade berätta om saker som "hänt" när jag var liten och min fantasi sådan att jag inte kunde skilja riktigt på den och verkligheten, trots att jag visste vilka saker som hänt och vilka som var påhittade. Iallafall, tillslut hade jag berättat mina fantasier så många gånger, att jag idag inte riktigt vet själv vad jag var med om som liten... En annan skurk (991015 14:33:16): En lite udda grej, som jag brukar vara med om ibland, är motsatsen till dethär: Jag tar för givet att saker som jag vet att jag ska vara med om är på ett visst sätt, och sedan när de inte är så blir jag jättebesviken... Då brukar jag anklaga folk för att ha lovat mig saker som de inte höll, men de nekar ju förstås, eftersom det enda som lovat mig något är min egen fantasi. Två stycken, tack. (991015 19:34:27): Alvarligt, om ni inte kan skilja fantasi från verkligheten har ni ju en psykisk störning. Dewn kanske inte är så alvarlig, men överväg i alla fall terapi. Morrg (991016 11:04:17): TV..ett kompissubstitut utan like, man kan hänga på central perk och tro att man känner Joey...eller kliva ut i den trevliga verkligheten med fylla och krogslagsmål, heroinister och annat skoj... brain-no (991016 12:47:26): tror jag brukar minnas det som var trevligt och strunta i det andra. Möjligtvis är det därför jag tycker jag har rätt dåligt minne från vissa saker.... A.R.T (991016 22:48:31): ni kan snacka hur mycke ni vill om minnen...jag har inget...har aldrig haft... dee (991017 20:27:50): en gång var jag på en språkresa där en tjej blev ihop med en kille som bodde på ön, sedan höll de på att tjafsa fram och tillbaka under den tiden vi var där. Saken var att jag inte riktigt visste vad som hände, och heller inte riktigt kände henne. och sen sa hon att de gjort slut eller något sånt och då skrev jag i hennes bok något flumigt om att jag hoppades hon hittade någon riktig kille i sverige som inte förnekade henne eller gjorde slut med henne. Sedan på resan hem så kom hon till mig och sa att hon hade blivit ihop med honom och allt jag sa var..jaha, grattis. Eller var bara allt en dröm. visst var hon ihop med honom på ön, visst var jag på ön och visst hade jag ksrivit det där, men de replikerna, jag vet ännu inte om jag bara drömde det eller om det verkligen hände.... Anonym (991018 10:10:34): Bulle uppe i det blå (991018 13:24:50): det är farligt att lura sig själv ibland.jag lurar mig själv hela tiden och därför är jag nu knäpp. Grrrr (991018 15:59:50): hmm.. när jag var yngre reste vi till Colombia. En morgon gick jag upp för att jag inte kunde sova och såg en tiger utanför grinden. Vi snackar en meter ifrån mej! .. men jag tvivlar forfarande på om det hela var sant eller om jag bara har drömt det? .... Nina (991018 16:41:42): Jag var med om en grej nyligen... Var på en möhippa, där en av gästerna berättade ett minne från en annan möhippa. Att bruden hade varit ute kvällen innan, därför var hon bakis hela möhippan genom. Lite senare var det en annan tjej som berättade för oss, vi som hörde den första berättelsen, att hon varit på en möhippa, där bruden var bakis hela möhipan genom... Hon hade under en halvtimme spätt på lite av hennes inbillade möhippe minne, men oj så pinsamt det var! Jag var tvungen att byta ämne snabbt, klarar inte av när människor gör bort sig... thomas (991018 23:05:26): jag vill tillbaka till förstasidan joppe (991019 19:23:26): är det bara jag som inte har fler än en eller två gamla anekdoter i minnet. På fester känns det ofta som om alla andra har ett tiotal...minst. Annie (991020 21:30:28): JA, usch, jag hittar på hela tiden. SÅ tråkigt är mitt liv... :) *badanka* (991020 23:47:30): Nog för att jag alltid överdriver, men varför tror ingen på mig när jag berättar att jag blev jagad av en älg när jag var ute med min hund??? Eller att Göran Persson är kortare än mig.... Eller... Men det är ju sant juh!!! Sib (991021 08:47:32): Kul när reaktionen på en artikel är skratt och inte utstuderad provokation. Skönt med lite avslappnade inlägg i en oftast rätt spänd stämning i tidningen. superfetto (991021 10:01:38): det e bra å va tjock =) emil (991022 15:37:50): värst är ändå när man blandar ihop drömmar med verklighet och inte kan sortera ut vad som verkligen har hänt.. "sa inte du det?" och en vecka senare undrar man om man drömt att hon sa det eller om man drömt att hon inte sa det. läskigt. onda svampar! Katarina Elisabeth (991022 21:46:08): Jag är också så, fast jag blandar ihop drömmar och värklighet. Jag kan tro att något hat hänt fast det inte har det. Och så kan jag tro att jag har drömt något som har hänt på riktigt. Allt är så jävla förvirrat ibland! Emma-Caroline (991023 15:40:15): Jag blandar inte i hop verklighet och fantasi, men jag är en baddare på att dagdrömma. På det viset flyr jag från den trista vardagen. Jag har även ett behov att försöka förverkliga det som jag drömt. Har ofta resulterat i ett skräckscenarie... Kids, don´t try this at home! Knycklo (991023 21:39:41): Jo, du har rätt. Man gör så förbaskat lätt om minnen till nåt de inte var....Men har man tur så slipper man ju ta smällen...jag menar; om ingen för det inträffade på tal behöver man ju inte förstöra den romantiska bilden... En annan sak med minnen är att man (iaf jag) oftast minns alla bra saker med sånt som har hänt. T.ex. gamla pojkar man har haft att göra med....man glömmer liksom hur jävliga och psykopatiska de var ibland, och minns bara när de ömt kysste en under äppelträdet....Men det kanske är tur...annars skulle iaf jag bli helt nedbruten av alla hemska minnen...=) e (991024 15:47:43): siiter här å grubblar över millenie-skiftet Sara (991024 18:06:39): Hmmm...blir folk arga på mig om jag skriver om annat än vad man kanske borde på den här sidan?...det vore ju kul att få igång lite diskutioner här...en pågår ju redan, men varför inte om lite annat oxå?...roligt...vi får se... Ja,ja...nog sagt... Kram, Sara GwEn (991024 20:00:56): Jätte bra! Fast jag brukar blanda ihop drömmar och verklighet...typ om jag drömt nått kan jag kanske få för mej att det hänt på riktigt. li (991025 12:41:45): sure Hildir (991025 22:10:12): Jag är helt otrlogt duktig på sånt här, om allt var sant hade jag levt i världens bästa film. Tror att man skulle kunna göra en affärside av detta. Man säljer helt enkelt bra minnen, så kan folk som inte har ett sådant roligt liv får ett mycket bättre. Med lite bevismaterial blir minnet ännu dyrare... ojoj vad jag komemr at göra pengar Åsa (991026 19:56:10): Det här kunde ha varit en beskrivning av min mormor. Hon hör litet dåligt men är otrolig på att utifrån ett fåtal fakta måla upp en hel världsbild och även tro på den själv. Alla sm hör henne tror också på det. Det värsta är att jag själv ett flertal gånger har kommit på mig att göra samma sak, oj oj hur ska det gå. håller med (991029 13:07:39): Det är ganska rätt, men man måste hålla sig till sanningen till en viss gräns. Annars slutar flk lita på en. Jag brukar fråga om jag hört historien från personen jag precis skall berätta den för. Då kan man vara säker på att inte bli generad om man gjort om den en aning. Det gör bara allt mer spännande! screamadelica (991029 13:41:14): tror att jag är en minnesfabricerare. Em (991029 20:26:59): Min mamma är en så´n där som ni pratar om, fast lite annorlunda...Om man berättar något för henne, typ en rolig anekdot om skolan, så fabricerar hon alltid om berättelsen så att den blir pinsam för mig. Och sen berättar hon den jobbiga historien för så många som möjligt. Mmm. elina (991030 17:28:24): jag brukar drömma massa mysko saker så jag måste alltid fråga lite försiktigt personen i fråga om det verkligen hänt....de händer JÄMT! dizzie (991030 18:40:25): jag har inte heller läst..jag har bara tråkigt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Yvonne (991030 18:55:20): Darling borde ha en chat Yvonne (991030 19:26:16): Sara....jag gillar dig....eller rättare sagt det du skriver och det är bara bra om man får igång nån diskussion här. Jag tycker också det verkar som om det är många schyssta människor som läser darling. Men det skulle vara kul om alla kulde vara inne typ samtidigt nån gång....så att man kan snacka med varandra över nätet. Malle-Balle (991031 17:33:12): Man kommer längst med sanningen!! nej (991031 18:00:57): Jag vet inte ens om det jag tror jag gjorde i förrgår är sant, men frågan är hur troligt det är att jag fantiserar ihop mjölk-inköp på konsum samt the som har dragit för länge i tv-soffan... LIsa (991101 13:19:23): Ikärklek förekommer detta fenomen. Saknaden av en pojkvän gör att gamla pojkvänner plötsligt blir mycket atraktiva, fast man förlängesedan insett att så inte är fallet. Men längtar man tillräckligt mycket så var är det man inte kan få mycket spännade och lockande fast det inte alls var så verkligheten. Då har man fabricerat ett minne.. Man tror man kommerihåg pojken som någon mycket vackrare, snällare och charmigare än den han egentligen är. (Möjligheten att man blandat ihop honnom med en känd snygg skådis är att räkna med) sirrka (991101 14:39:07): jag intalade mig så länga att jag hade varit med om en abort att jag tillslut trodde på det Sara (991101 20:24:53): Yvonne! Jag har mailat dig...tänkte det kunde vara kul...hör av dig om du vill!...heej! Karinska (991102 00:48:36): fan darliong, ni är så sköna Karinska (991102 00:48:57): fan darling, ni är så sköna Augusta (991104 19:04:56): Jag har klara minnen av jultomten i sin släde med alla renarna i snön utanför huset. Släden är dock misstänkt lik den i 'jul hos farmor anka', dessutom har vi aldrig så mycket snö på julafton. Men det är ett fint minne. Gulleplutten (991106 13:38:41): Njaa, joo, visst har du rätt. Jag är nog o en som bättrar pa verkligheten (lite) fast hitta pa minnen gör ja inte ! Cat (991115 11:28:38): Jag tycker att de som minnesfabricerar är en slags hypokondriker!!!!! CTE (991115 12:31:50): Vad beror det här på? Enligt psykologin tror många att det är så att man förknippar händelser med upplevelser. Det kan vara så att man skyddar sig från minnet av hemska släktingar för att man mår dåligt av det. Istället samlas de goda intrycken och förstärks för att man inte skall få ångest. Detta är en av grundtankarna i behaviourismen. Detta är något jag själv tror på. Men likaså kan hjärnan sända ut andra skyddsignaler. Som att farfars dragspelsmusik innebär tråkiga samtal om förr som delvis kommer att vara kritik mot personen. Ett ytligt exempel men dock helt legetimt. Denna musik får personen att förpassa sig till en annan plats då för att slippa dessa samtal. En ganska intresant teori... Men å andra sidan vad bet jag och vem vill veta... sarasatmara (991116 12:01:53): jag orkade inte heller, jag gör ofta så jempan (1001030 08:07:36): Det där stämmer nog... alla har väl såna minnen, iallafall jag... HAHEHE (1010522 11:34:29): MIIIN KAAAAATTT HEETER NISSSSEPISSEPÄÄÄÄRONPUUUUUUNG Kahr (1010527 20:02:58): www.MP3.com/kahr flr gratis nerladdning av mp3!! NINETA GRAHOVAC (1010531 19:44:36): HEJ JAG HETER NINA JAG ÄR LÅNG OCH VACKER JAG ÄR ALLTID GLAD JAG HAR EN KILLE SOM HETER ZORAN HAN BOR I BOSNIEN HAN ÄR BONDE HAN ÄR TJUGOÅTTA ÅR GAMMAL JAG ÄR TJUGOTVÅ ÅR GAMMAL.MIN MOBIL 0736478835 NI KAN RINGA PÅ MIN MOBIL. Titti (1020107 15:19:13): ja så är det. Okänd (1020301 15:42:25): Jag har en kompis som är en mytoman. Han ljuger sådana uppenbara lögner. Tex: att han har en flickvän och varje gång man ska träffa henne så har hon fått förhinder, plus att han säger att han kan få hem drogen ecstacy från USA mm. Ibland blir jag så förbannad på dessa lögner att jag vill slå in huvudet på honom. Jävla Mytoman!!!! Borderlinebrud (1020531 21:17:19): Det är härligt att fabricera minnen av hur man blivit utsatt för sexuella övergrepp! Då kan man göra livet till ett helvete för alla i sin omgivning och ingen kan säga någonting om det. HAHAHAHAHAHAHA! Sara (1020727 01:03:54): ... sara (1020727 01:06:19): ... .... (1020727 01:07:09): .......