Gränsen mellan galning och geni går någonstans mitt i Amy Squires. av: Liv-Marit Bergman

”Jag tror inte på någon separation mellan natur och kultur - de är ihopblandade som smör och socker i en kaka och kan inte separeras.”

Amy Squires är konstnär och bor i ett hus i Oakland, Californien. Där bor också hennes kärlek Justin. På en vägg i deras hus hänger en vit kjol med en röd blodfläck precis mitt på bakstycket– kjolen är rekvisita från Amys kortfilm ”Blood”. Man kan se klipp från filmen på http://www.eggthings.com/blood. Varför valde du att göra en film om mens och blod? - Jag ville göra en film om något jag visste mycket om. Att känna sin kropp är en av existensens stora mödor. Jag har alltid tyckt att filmer i allt för stor utsträckning utelämnar kroppsliga processer – och det finns jättemånga kulturella skäl till det. Speciellt kvinnor är så alienerade från sina egna kroppar. Men jag ville inte gnälla och tjata om förtrycket och orättvisan som finns i det här, jag ville istället underminera repressionen med hjälp av att skapa bilder av saker som vi inte tittar så ofta på. Jag ville ställa frågor såsom hur många timmar av livet spenderar vi i badrummet? Vad händer där? Hur blir badrummet den scen där kroppen lär sig att räkna med sig själv? På vilket sätt är våra kroppsliga processer metaforer för hur vi beter oss andligt och socialt? Det var några av mina frågor. Gillar du att se blod, eller får det dig att må illa? - Jag gillar att se blod, OCH det får mig att må illa. Äter du blod? - Har smakat en gång. Berätta lite om din övriga konst. - Jag arbetar men massa olika konstformer, men en sak som tenderar att upprepa sig i mina verk är att jag gillar fejkad natur. Jag gör landskapsskulpturer av tråd, skräp och plast. Landskapen har formen av ett landskap men är gjorda i onaturliga material. Jag är fascinerad av förhållandet mellan kultur och natur. Och jag är intresserad av cykeln mellan salpeter i jorden och blod i kroppen – raketbanan som går mellan födsel och jord och in i blommor och tillbaka igen. Och jag är intresserad av vetenskap – sättet på vilket människor uppfinner naturen – inte bara genom att skapa nya saker utan också genom att definiera sina omgivningar. Jag tror inte på någon separation mellan natur och kultur – de är ihopblandade som smör och socker i en kaka och kan inte separeras. Skulle du säga ja om du blev tillfrågad att göra en reklamfilm för tamponger? - Ja, ögonblickligen. Hur skulle den se ut? - Jag skulle filma tjejer på rockkonsert, omgivna av sot och stroboskopljus. Jag skulle zooma in en av dem som börjar se lite obekväm ut, hon tittar sig omkring, frågar andra flickor frågor på vilka hon enbart får huvudskakingar till svar. Sedan kommer en utsträckt hand, hon tittar upp och där står en flicka med ett självsäkert leende på läpparna, denna tar flickan i handen och leder henne till ett rent skärt rosa fluffigt badrum och där står en massa andra vänliga unga kvinnor och ler sött. En av dem ger henne en tampong, och den sista bilden visar den förut så obekväma unga damen ute i folkhavet, rockandes. Sedan kommer en konstig voice-over som säger – ”Doesn´t raving on your period suck?” Du och din pojkvän verkar bråka ganska mycket: om vad, egentligen? - Vi bråkar om disken, badrummet, sex, sexualpolitik, könsrollspolitik, filmer , konst, böcker, musik , andra människor, politik och gud. Vi bråkar om vem av oss som egentligen är mest kontrollerande.