Henrik Lokind, lyssnar på lo- fi musik och Suede

Pija Niemi, gillar musikaler och Frank Sinatra

Mari Kerola, hardcoretjej

Hobbe Andersson, är nervös, trummis och rökare

Lyssna på SKM!

Det känns som om Sindy Kills Me alltid har funnits men aldrig riktigt lyckats nå fram till sin egentliga publik. Det känns som om det är deras tur nu. Just nu hoppas de mest av allt på ett riktigt skivkontrakt.

- Vi har ju ett rykte om oss att vi skulle vara ett tjejband som spelar hardcore, men det är inte sant, säger de tre pojkarna Henrik, Hobbe och Simon.
- Okej, från början - 95 var de fyra tjejer och en kille. Men det ändrades rätt snart. Men nu hänger det där ryktet kvar och ibland är det som om det slår tillbaka mot oss: Alla vet vilka vi är men ingen orkar riktigt bry sig, säger Simon.
- Speciellt inte skivbolagen som förutsätter att vi redan har ett skivkontrakt, trots att vi inte har det, bara för att vi är ett namn, fortsätter Hobbe.
- Då, förr alltså, var vi mer ett band i teorin än i praktiken. Det var kanske inte så seriöst, vi spelade bara för att det var kul, som en plojgrej och var kanske inte nöjda med alla låtar vi spelade in.

- Idag satsar vi mer och spelar en mer melodiös musik. Rent musikaliskt är vi mycket bättre idag, säger Henrik.
- Nu spelar vi spännande musik och det är det som skiljer oss från andra band. Vi vågar experimentera mer, fortsätter han.
- Men sen är det Pijas röst också. Helt ärligt så kan man säga att utan Pija, inget Sindy kills me. För det är just i hennes röst som spänningen ligger. När hon sjunger till musiken så är det något som egentligen inte stämmer, fast det stämmer.
- Det är lite svårt att förklara, men om man ska dra en liknelse så är det som om Nancy Sinatra skulle sjunga i bob hund.
- Det roliga är att hon sjunger som hon gör för att hon är totalt tondöv. Hon hör inte melodin. Hon gör bara ett försök att sjunga rätt och så blir det en fin melodi, förklarar Henrik.

- En sak som vi tycker är roligt är att vi aldrig har varit så produktiva som vi är nu, säger Hobbe. Vi skriver och spelar in nya låtar hela tiden.

- Vad har ni för målsättning?
- Till att börja med: Få ett skivkontrakt och spela in en skiva.
- Men det är klart att vi skulle vilja ägna oss åt vår favoritsysselsättning på heltid. Och kunna tjäna så mycket pengar att man har råd att äta och betala hyran.
- Då har vi nått dit vi ville och är glada för det.

- När jag blir äldre ska jag bli tjock, skaffa skägg och spela blues, säger Simon. - Det ska jag också, instämmer Henrik.
- Och så ska jag flytta till Mexico och föda upp ardennerhästar, fortsätter Simon. Henrik säger ingenting. Men det låter ju rätt bra.

/Marie Birde