MM, det stämmer nog ganska bra.

Föräldrar är väl inte så tokiga ändå? Mina är iaf hur schyssta som helst! Det ligger i deras natur att undra varför man inte har skurat badkaret, och det är bara att acceptera.

mina vänner undrar varför jag e så fäst vid mina paranteser..jag älskar dem och man lever bara en gång...många trassel i familjen ärkan bero på vanliga probs mänshor emellanallt ska väl inte skyllas på pubertet..

Jag skulle gärna lyssna pa min mammas gnölande hela dagarna och jag kunde fa henne tillbaka - hon dog i bröstcancer förra aret. Var alltsa glada över era föräldrar och var snälla mot dem sa länge de finns.

man blir aldrig vuxen enligt ens föräldrar. tror jag. jag tror &så att man blir vuxen först när dom är borta.

söndag kväll, det är sommarlov... Linda, 19 år, (ja, det är jag) är hos en av sina bättre väninnor tillsammans med en annan flicka i umgängeskretsen. Detta vet föräldrarna, och de känner dessutom dessa två andra flickor mycket väl. Klockan börjar närma sig 3 på morgonen och det börjar bli dags att gå hem. (Föräldrarna ringde redan klockan ett och tyckte att det var dags att komma hem...)Linda ringer föräldrar för att säga "hej, jag är hemma om 10 minuter, jag går nu..." Detta är autentisk dialog från samtalet: L-hej, tänkte bara säga att jag går nu. P (som i Pappa)- *surt* tycker du verkligen att det är lämpligt att är ute själv vid den här tiden på natten????? L-men jag har ju sällskap med Therese... P-men det är en massa folk här utanför, jag vet inte vad dom har för sig.. (ännu surare) L-nähä.. men det kan ju inte jag rå för... men jag går nu.. (nu säger antagligen mamma nåt om att hämta mig i bakgrunden, varpå pappa snäser till henne att det får han minsann inte för mig.... ingen har frågat ens...) sen slänger han på luren. Ringer upp igen för att fråga var detta farliga gäng befann sig för att kunna undvika detta... L-hej, var är dom här människorna som du pratade om, så kan jag ju undvika dom... P- DET KAN DU INTE!!!!!!! (sur som en citron), dom är här ute på gården L-jamen, var gör dom då som är så farligt? P- *suckar*, åhhh... *riktigt ursur.. * JAG VET INTE! Det är någon som står här ute och pratar i telefon... L-Jaha.. men.. vad är det som är så farligt med det? klick slänger på luren, som så många gånger förr... och dom undrar varför jag åker till london för att slippa dom... när jag kommer hem flyttar jag hemifrån på riktigt, för jag tänker inte stå ut med det här.. är så trött på att höra hur oduglig, oansvarig och barnslig jag är.. det intressanta är att dom hela tiden berättar för mig att dom minsann behandlar mig som vuxen.. (kan dom inte ta och göra det då, istället för att bara snacka om det???) får inte föra min egen talan pratar med mig som om jag vore 4... ARGHHHHHHHH!!!!!!!! Men samtidigt älskar jag ju dom oxå, men kan dom ta och inse att jag har egna åsikter, att jag är på väg att bli vuxen, vare sig dom eller jag vill det eller inte...

Mina är superschyssta, men de är lite jobbiga ibland bara. De tror att alla måste tänka precis som de. Mamma tycker tex att alla måste älska att sola och steka sig bara för att solen lyser och det är 35 grader ute. Hon säger att jag är dumihuvet som inte solar när det är så fint väder. Jag borde PASSA PÅ. Eftersom sola är det roligaste som finns och att vara brun är det viktigaste i världen. Pappa är jätterolig. Han är nog den bästa jag känner. Jag fattar att mamma gifte sig med honom. Hon kan känna sig jättenöjd.

had är en G3:a??

Marie, ingen blir imponerad av att du har en G3:a på jobbet om du påpekar det själv. Även om du är jättestolt över din fina dator försök att inte låtsas om det, materiella saker räknas inte som ett tecken på att du är duktig, det vet du väl.

Ja, det är inte klokt vad jag håller med dej!! Hugaliga vad rätt du har kvinna!

Det bästa med föräldrar är att man kan känna sig i ständig revolt,...en härlig livsbejakande känsla..

ja fy fan.. men ja e rätt ung ennu..

hm.. Ja vet inte varför morsan gifte sig med farsan.. han e ju helt konstig.. jo kanske för morsan e oxså konstig... Iaf, om jag ska ut nånstans eller nåt så brukar jag inte säga så mycket (jag e 17) eller om jag ska te stan eller nåt annat. Dom verkar lita på mig, men jag vet inte varför.. dom oroar sig inte heller som alla andra morsor å farsor brukar göra.. ja behöver inte ringa å säga vart jag är, eller säga att "jag kommer hem, oroa er inte ".. skitbra.. jag avskyr mina polare när dom ringer hem hela tiden och snackar med deras oroliga morsor som nästan lipar av oro bara dom ska sova borta ett par nätter

Min mamma och pappa är helt underbara, men jag vill ändå flytta hemifrån!!!!

Min mamma och pappa är helt underbara, men jag vill ändå flytta hemifrån!!!!

min andra pubertet yttrar sej i formen av ett sjukligt stort intresse för boybands. just nu är jag madly in love with ett par killar i 5ive plus alla i BSB. jag som en gång i tiden var en cool alternative chic har nu regresserat totalt till 13årsåldern.... hade kanske inte direkt med birdes ämne att göra, men ändå.

Jag är då bara 15 år,blir väldigt lätt och ofta irreterad på min mamma som jag bor med.Men förhoppningsvis ska jag få börja på internat om ett år!!!!puh......

Jag lever för mina föräldrar, för utan dom skulle inte jag leva.

min mamma ar bast i hela varlden. det finns ingen som kramar som hon. och det finns ingen som kan prata sa snallt som hon. ooh vad jag langtar tills jag far kramas med min mamma igen :)) ps. pappa ar oxa bra ds

Ida, nu blev Marie ledsen tror jag. Hon har en jättefin dator.

Det är bra med föräldrar. Även om de tjatar om allt man måste göra, så lagar de mat, tvättar, städar i huset och bygger staket. Mycket praktiskt. Dessutom slipper man tänka på försäkringar, räkningar, TV-licens, kontrakt och dylikt när man bor hemma. Ännu mer praktiskt.

vaför har alla mammor en hook på gardiner?

Lovvve:a dina föräldrar, de finns bara där för DIG en begränsad tid av ditt liv. Du kan aldrig lita på att någon kommer att älska dig så vilkorslöst som dina parents gör. Oavsett vad som händer, finns det alltid där. Det finns INGA garantier i världen. Kanske förutom "föräldras kärlek till sina ungar". Tänk såhär, du kommer också förmodligen att bli förälder någon dag !!!? Hur kommer du att vara, tror du? Och hur skulle det att kännas att ha ett barn? Hm..?

Jag och min mamma bråkar minst 2 gånger per dag. Det är om allting. tex varför jag inte ställt in mjölken i kylen. Varför jag bara sitter framför datorn istället för att gå ut och röra på mig. "när jag var i din ålder...jadijadi". Min låtsaspappa däremot e alltid tyst. Han säger ingenting. Tjatar aldrig! Det e så skönt. Han är verkligen en kontrast till mamma. Måste bara tillgägga att det e så skönt att lägga sig på sin säng, släcka i rummet sätta på sin älsklings cd och njuta av att få ha det lite lungt och skönt..slippa allt tjat för en stund. men såklart så brukar ju mamma komma in o säga. "jag måste vila...sätt ner ljudet!" Men som alla rebelliska tonåringar gör, sätter man på ännu högre. Bara

Jag och min mamma bråkar minst 2 gånger per dag. Det är om allting. tex varför jag inte ställt in mjölken i kylen. Varför jag bara sitter framför datorn istället för att gå ut och röra på mig. "när jag var i din ålder...jadijadi". Min låtsaspappa däremot e alltid tyst. Han säger ingenting. Tjatar aldrig! Det e så skönt. Han är verkligen en kontrast till mamma. Måste bara tillgägga att det e så skönt att lägga sig på sin säng, släcka i rummet sätta på sin älsklings cd och njuta av att få ha det lite lungt och skönt..slippa allt tjat för en stund. men såklart så brukar ju mamma komma in o säga. "jag måste vila...sätt ner ljudet!" Men som alla rebelliska tonåringar gör, sätter man på ännu högre. Bara för att det e så jävla skönt att retas lite! tjaråååå!

jag blir impad av g3:or...dom är astuffa...även om jag har dubbla pII, 21" monitor och fett tnt2-kort...

Känner igen mig väldans väl. Jag tror att det handlar om generationsklyftor jag. Att vuxenbegreppet inte står för samma sak för oss som för våra föräldrar. De vill så gärna hjälpa och vara till lags. Och fattar inte att man inte är elak därför att man tar avstånd från granntjejen som tycker Markoolio är toppen. Kan det vara så att ärlighet och integritet är viktigare för oss? Det känns så. Tycker jag.

Ja Ida, jag blev faktiskt lite ledsen, för mig är ju min dator viktig, nästan lika viktig som mina föräldrar.Skitsamma om mamma tycker att jag är duktig pga G3: an, men jag vill åtminstone att hon ska vara lika stolt som jag. är det för mycket att begära?

Carin.........det undrar jag med.....och varför skall de allra helst vara blommiga??

Det känns som att jag är alldeles för gammal för att läsa om era jobbiga stunder med era föräldrar. Tror inte ni att ni kommer att vara oroliga för era barn om ni får några. Försök att sätta er in i deras situation och inte bara tänka på er själva. Men och andra sidan så måste man nog som tonåring göra tvärt om som sina föräldrar säger, det hör nog till...

...min mamma och jag bråkade minst två ggr. om dan, min pappa bor nere i skåne och jag har två bröder som jag inte alltid kom överens med. Lösning: flyttade hem till min pojkvän och den här månaden ska vi flytta till egen lägenhet mitt inne i stan. Mamma och bröderna.....? Vi har inte bråkat en gång sen jag flyttade ut och det var ett år sen. kram

Min mor&far har varit i puberteten i ca 3 år nu och det enda som verkar hjälpa är att åka iväg hemmifrån. Jobbigt faktiskt.

Mina är skapligt schyssta...men detta tjat om utetider is driving me outa my mind!

Jag tror att föräldrar ska vara störnings objekt annars har man nog problem med familjen okej man kan ju ha trevligt med familjn och så men , t.e.x min pappa han är alltid så jävla glad och det klarar jag inte av hela tiden . Då är det bara att stänga av och tänka på alla andra posostiva sider han har och försöka inte lyssna på gnatet om allt .........

Mina är supersjyssta just nu, jag är 17 å ska flytta hemifrån strax, bara så å det är okej fär dom å dom kommer ge mej pengar till mat. Dom fattar lixom att jag hatar mina syskon för att jag är trött på dom men att jag är snäll å älskar dom gärna ibland å på avstånd..

Det är bara en bluff att vara vuxen... bara för att man flyttar hemifrån, tjänar pengar och tar ansvar så är man inte vuxen.. Och visst är föräldrarna något av det bästa man kan ha. dom finns alltid där även om dom inte förstår allt som du tycker är viktigt och även om dom tjatar om såna saker som du anser vara värdelöst att ta tag i.. Men det mesta handlar bara om prioritering.. Det min mamma tycker är viktigt brukar jag prioritera bort.. Och även fast mamma vet att jag oftast inte lyder hennes råd, kommer hon med dem ändå och det känns skönt att hon i alla fall bryr sig!! Tänk vad hemskt det skulle vara om hon inte brydde sig alls.. Var det inte det som hela tonårsupproret handlade om? Att göra sig fri men att fortfarande veta om att föräldrarna bryr sig och kommer att finnas där för dig vad som än händer och vad du än hittar på för tokigheter?? Det gör mina i alla fall och jag älskar dom för det!! Mina päron är det bästa som hänt mig!!! Låt dom klaga och komma med "goda" råd och lägg dövörat till under tiden så blir livet mycket bättre.. Då är både du och dina päron glada!!!

mina föräldrar är faktiskt helt konstiga. Det är inte bara det att jag är i tonåren, eller är deprimerad, eller nån sån skit som de brukar köra med för att bortförklara deras totalt sjuka kontrollerande beteende. Jag är sjutton år, och jag vet att jag inte är den mognaste människan i världen, men för det behöver de väl inte att bevaka varenda ögonblick av mitt liv. Varenda sekund...?

Föräldrar, de är rätt så jobbiga just nu!!....

jag är 17 och jag o mina föräldrar har bråkat ganska mycket innan, men dom tar mig som en mer vuxen människa just nu och det är så himla skönt!!! Innan litade dom inte på mig et piss(iofs så festade jag lite mer innan och så, och var ute och rände på stan, men va då nu skulle jag aldrig villa det) nu är det mer krogen som gäller! men what ever: Älska dina föräldrar, för dom älskar dig. glöm inte att visa det heller!!!!

tror inte så

det bästa med mamma o pappa är att de själva skiter fullständigt i ryshiga gardiner gulliga soffkuddar och hemvävda trasmattor. och att de inte lägger sig i min matlagning min städning eller något annat ovesäntligt. de är skapligt softa.... fast mamma tycker att jag är lurad som använder parfymerade produkter och rakar mig under armarna... pappa tycker oxå det det kan vara enerverande.. men annars ska man inte klaga! de flesta föräldrar vill ju faktiskt bara väl.

Måste bara säga att det är så himla skönt att vara på väg ur tonåren (ja, jag har i alla fall klarat av mer än hälften..) och inte ha alla konstiga psykiska störningar som gör att man måste bråka med föräldrarna hela tiden! Det känns så bra att kunna vara snäll ibland också...

Jaaj... whatever... man måste typva stammis för att fatta.... Här sitter jag o dricker färg-glada drinkar o jag tycker FORTFARANDE att det är för långa och allt för många :" ahahah... jag håller med --- " inlägg överallt... om ni skulle klaga - jag bryr mej inte. Alla har sina åsikter. Skriv på ni bara. Men det är inte särskillt intressant för mej!

Jag håller med! Varför frågar föräldrarna om man har tagit nycklarna när man har bott själv i ett år?? Tror dom att man glömmer att låsa dörren eller?

Jamen det är ju inte DU som är i "den andra puberteten" det är ju dina föräldrar som har fått det. Precis som du inte såg din morsa för den hon egentligen var, när du hade hjärnan fulltankad med nya hormoner, så är det din morsa som nu inte ser dig för den du är eftersom hon inte hängde med när du blev "vuxen"-i brist på bättre ord. Det är föräldrarna som måste ta sig ur det!

Jag kan inte bli jätte elak mot mina föräldrar, men om jag blir det är det väl min stackars mamma som får ta de mesta. Men jag är nog en relativt snäll unge i jämförelse med andra.

Ida: Hur vet du att ingen blir imponerad av Maries G3:a. Varför skulle man inte kunna bli imponerad av materiella ting?

De värsta med mina e att dom ändrar sej hela tiden så man vet aldrig om man får eller inte får göra.... Typ jag trodde jag fick åka till hultsfred,men nu efteråt fick jag reda på att det fick jag inte.... De e lite jobbigt....

håller med. ingen kan göra mig lika galen som mamma. och det ör ju bara en bluff altihopa. jag är ju precis som jag alltid varit inte vuxen eller något fast jag är tjugufyra. De tankar jag har nu hade jag när jag var 16 eller sjutton så vad är skillnaden? Sant att jag har varit med om mer saker , men jag är fortfarande inte vad jag trodde att jag skulle vara när jag var 24. Jag vågar fortfarand einte gå tilbaks till affären med kläder som är trasiga ellr klaga på att gurkan jag köpte på ica är möglig elle ställa krav över huvudtaget. Jag känner mig fortfarande som en fjortis och det mest skrämmande är att ju äldre jag blir desto mer lik min mamma blir jag eller hon mig kanske så år 2000 kommer vi att vara lika gamla och ovuxna anna

Fattar precis! Om det å andra sidan aldrig fanns några generationskrockar fick man väl bli lite orolig över världen också. Nog för att den gärna kunde bli en bättre plats-kanske det är där poängen ligger, som du säger. Hur som helst-att förändra traditioner=skippa gardinerna i vardagsrummet är både praktiskt, nyttig generationsförändring och trevliga attityderfarenheter. Jag brukar kontra med min fars sk syndiga jazzande och bara ta det lungt. Det är ju trevligt att de bryr sig, i alla fall. Eller hur!

Jag håller fullständigt med. Det mina föräldrar är mest oroliga över eller vad man ska sätta för definition på det hela är när jag ska skaffa mig ett riktigt anständigt 9-5 jobb. Mitt jobb på lokaltidningen är inte "bra nog". Skulle inte du bli irriterad om du hade ett fast jobb och någon frågade dig på vår kanten om du tänkte söka något sommarjobb?

fånigt o barnsligt...som en fyraåring som "kan själv". Mammor irriterar sig på fönster utan gardiner och ostrukna skjortor och på sätt o vis så är väl det en del av deras charm. Så länge föräldrar inte lägger sig i ens privatliv o respekterar barnets privata sfär så är det inget problem. Om problem skulle uppstå så löser en vuxen person det genom att säga ifrån eller prata om det. Även med sina föräldrar.

Efter att ha bott hemifrån i två år har jag nu under sommaren flyttat hem till mor å far. På ett sätt är det väldigt skönt med en mamma och pappa som betalar och lagar mat och jag slipper att ta så mycket ansvar. Men man blir barn på nytt, plockar inte in disken efter sig, slänger prylar överallt etc. Det känns som om jag blivit 5 år yngre igen! Jag kom dubbelt så bra överens med dem när jag inte bodde hemma.Dags att flytta igen..

Det är femton dagar kvar nu. Femton dagar tills jag lämnar livet med familjen. Jag drar till min andra familj söderut. Om femton dagar befinner jag mig på internatet och där finns minsann inga mammor i klimakteriet( husmor är 63!!). ...men ack så mycket pubertets attityd, det är så att jag kan känna att somliga på elevhemmet skulle tvångflyttas hem till föräldrarna och få lite vett i skallen. Så mor o far är nog ganska bra ibland.

uuuhhhh, vet precis vad du menar. jag har bott hemifrån tre år, men tvingades flytta hem på ett år igen. visst var det ilte mysigt i början. man blev sedd som ett lite exotiskt inslag i form av det enda vuxna barnet på hemmaplan, mne snart infann sig vardagen och fast jag såg mig själv som vuxen insåg jag snabbt att jag skulle få utstå att behandlas som som barn. nu är snart året till ända och det är tur, för jag har uttömt alla diplomatiska metoder emot mina föräldrar. faktiskt har det gått så långt att jag ryser när jag ser dem, vilket jag inte gillar eftersom jag älskar dom väldigt mycket. dock är det bäst att ha dem på behörigt avstånd i vardagen så blir det liksom trevligt att träffas sen.

Jag älskar mina föräldrar!

Min morsa är ganska ok det är syrran som leker morsa hos oss.

Mor och jag är inne i vår andra bråk-period, men den här gången är det inte mitt fel. Nu är det hon som antagligen går igenom hormoniella förändringar. Klimakterie-kossa!

Jag tycker att det är jobbigt när föräldrarna inte accepterar ens egna beslut utan agerar och tjatar som om man fortfarande var ett barn och inte klarade av att bo och studera och leva ensam...

Okej, ni kanske hade en taskig barndom, men mina föräldrar rocker fett! Vi Cs!

Men.. Jag vill ju oxå va en darling.. *snyft*

mina föräldrar borde nog oroa sig- jag revolterar inte

en sak till.. Inte fan går man fram till en ful(eller mindre söt) tjej bara för att se om hon är trevlig.. håller ni inte med?

jo, ibland är föräldrarna hur irriterade som helst, men dom kan nog vara bra att ha ibland också, jag skulle i alla fall inte kunna leva utan mina!

sant

När jag var 16 år var jag vild och galen och impulsiv och hade jämt roligt. Nu är jag 20 , tråkig och hängig. Gissa vad mina föräldrar känner sig tryggast med...?

Ikke för jeg flyttet til utlandet for halvannet ar,fant jeg ut at foreldre faktisk er noen allrighte "dyr".Jeg har aldri hatt noe orhold til mine foreldre,med det ble perfekt naar jeg flyttet ned til amsterdam.

Det stämmer nog rätt så bra med mig,men än är jag ganska ung =0)

Jag älskar mina föräldrar!! Visst blir man irriterad om dom gnäller, förbjuder en att göra vissa saker osv. Men det är ju faktiskt bara för att dom bryr sig om en...! Vad skulle jag göra utan dom?? Man måste ha lite tålamod bara... Jag kan aldrig få nog av att krama å pussa på mina föräldrar! Puss på er!

Jag säger att den svenska ungdomen är ett jävla helvete! Visa respekt för de äldre för helvete!!!!!!!!!!!!!!!!!

Dom menar bara väl, på nåt konstigt sätt...

Jag har blivit utkastad "några" gånger & mina föräldrar vill skicka mej till en psykolog och min "kära mamma" har förklarat precis hur mycket hon hatar mej så man kan juh gissa vilket bra förhållande ja har till mina föräldrar... plus att dom tror att ja knarkar bara för min musik smak & personerna ja umgås me... faan ta dom...

mina föräldrar är skit shyssta, jag får stöd och hjälp av dem alltid. när jag är ute och fetsar med mina kompisar så kommer de alltid och hämtar oss eftersom vi bor ute i mitten av ingenstands..jag kan ringa vilken tid på dygnet som helst ochmin pappa kommer direkt... sedan så är jag ganska lat...(inte bra) men iaf. så det ända jag gör hemma är att städa mitt rum då och då när jag känner för det... så mina föräldrar rokkar :)

hmmm

Jag har en pågående 27-årskris, som bl a yttrar sig som en stark irritation på föräldrarna. Jag älskar dem, och har ett bra förhållande särskilt till mamma. Vi kan prata hur mycket och ofta som helst. Men min far o jag har MYCKET olika åsikter om vissa saker, och kan ha hetsiga diskussioner. Kanske generationsskillnader, kanske en andra frigörelse. Min lillebror däremot gör uppror mot mig. Det har varit jobbigt, men börjar gå över. Ni vet, vägrar hålla med mig om någonting, hur förnuftigt det än är (och det är ju allt jag tycker...)

Mina föräldrar tycks tro (utan anledning tycker jag såklart) att jag som 18-åring är inne i en ny pubertet. Såfort jag klagar på något eller blir arg/sur/ledsen så bara låtsas dom som om att det beror på "puberteten". Tar mej lix om aldrig på allvar!!! ex: Jag: -Mamma vad har du gjort i mitt rum nu igen!!!(argt) Mamma: - Lilla gumman, jag tycker om dej oxå (leende och med len röst). Jag blir så jäkla förbannad!

Mammor har det nog inte så lätt. Om mamma bara öppnar munnen vid helt fel tillfälle kan jag bli helt galen. Tänk om mamma börjar muttra/skrika åt mig när jag råkar öppna munnen när inte hon är på humör. Mammor som har tonårsbarn har det nog inte så lätt. Tänk på det,,

Alltså, helt rätt! Fett me jobbigt är det...

Tycker artikeln var mkt bra. Känner igen mig en hel massa.... *kram*

hmm....jag gillar mina föräldrar...morsgrisar är vi allihopa, allihopa, allihopa...men visst, lite jobbiga ibland kanske, de är ju från en helt annan generation, de kan inte hjälpa det...vilket påminner mig om att även Luke Skywalker hade det här problemet i episode 4, där kan man snacka om jobbig mamma...i alla fall, utan föräldrar hade man inte haft lika många cd-skivor (det gäller att tänka på olika sätt) Jag är kär i Darth Vader.

Stämmer... Dom tor att man aldrig blir vuxen..aksepterar inte ens egen kille inte mina i alla fall.. JAG HATAR DOM!!

min pojkvän bara sover...

Hur bra stämde inte det här...min morsa beter sig värre än jag gjorde när jag kom in i puberteten (om man nu gjort det..). Hon gnäller om absolut allting och jag får helt enkelt fnatt. När jag var 17 var jag fortfarande bara ett barn och fick helst inte göra ett skit. Nu när jag är 18 måste jag göra allt skit själ...men ändå kan hon inte sluta att bete sig som en lagom tjofsig flicka med flätor och klubba!! Men jag älskar henne som en tok :-)

Hur bra stämde inte det här...min morsa beter sig värre än jag gjorde när jag kom in i puberteten (om man nu gjort det..). Hon gnäller om absolut allting och jag får helt enkelt fnatt. När jag var 17 var jag fortfarande bara ett barn och fick helst inte göra ett skit. Nu när jag är 18 måste jag göra allt skit själ...men ändå kan hon inte sluta att bete sig som en lagom tjofsig flicka med flätor och klubba!! Men jag älskar henne som en tok :-)

Blä..uuuuuusel artikel! Nä, skoja bara..de e nog lite sant

Är inne i det nu, känner igen mig.

Föräldrar både när och tär, det är nog inget som går bort med tonår, man börjar bara inse det då. Typ som i det där indiska ordspråket om igelkottarna och värmen; är man nära, blir man varm, men man sticker sig också på varandras taggar. Kyla, eller stickor, det är alltså frågan...

föräldrar e bra även om dom är fullkomligt dumma i huvet ibland. jag skulle inte vilja va utan dom men jag gillar när dom drar på semester.

det var väl sött att allas parents var så jävla bra då, mina har som hobby (& ibland enda uppgift) att försöka knäcka mig totalt, tex genom att sno mina pengar, inte låta mig fortsätta gå till min psykolog (min riktiga mamma) och utesluta mig så gott det går ur familjen. Skoj. På det senare har dom även börjat ge sig på min syster och jag föraktar dom nåt så jävla mycket och vet precis hur jag INTE ska bete mig mot mitt barn. Well, puss och kram darling, Tommie (min favvo) och sådär, hejdå, anna

Stämmer absolut!!

jag har kommit ur min första pubertet och vill inte komma in i den andra... tycker om att tycka om dem, det är jobbigt att bråka. men visst, när mamma kommer på besök till nya hemmet för första gången och drar ut spisen efter 10 minuter för att förfasa sig över dammråttorna blir man väl lite putt. fast det har hon fått höra sen dess och hon tycker att det är lika pinsamt varje gång, för en sån morsa vill hon verkligen inte vara och det är hon inte heller egentligen tror jag... och stackars pappa som bara har brudar i huset har fått ta emot mycket skit från tjejligan, mest från mina systrar, men ju äldre och självständigare vi blir desto vettigare ideer (i alla fall några) och bättre humor (i alla fall ibland) får han. de är bra.

Jag tror inte de ä ja som är i puberteten utan mina föräldrar som har drabbats av separationsångest och insikten att deras flicka blitt stor nu. Jag ser det som helt normalt att när man nästan är 18 att inte ringa å meddela varje sekund, och att behöva mera pengar å kunna festa hur mycket man vill utan kontroll innan man definitivt blir stor. Hade mina föräldrar låtit mig göra detta hade de aldrig vart nå problem. Separationsångest var namnet ja.

Från att ha varit en för jävlig och trottsig fjortis och ännu mera förjävlig 15,16,17 och 18 åring som bara skulle ha pengar och var aldrig hemma sket i allt och slog t.o.m mamma på käften!!! Så har jag insett att mamma och pappa verkligen är bäst dom gör allt för mig och mina syskon ,bjuder oss på resor ,betar körkort och bil. Dock inte bara pengar dom ger oss kärlek och finns alltid till hands när man mest behöver dom...

Jag är 14, och all den j---a sktiten framför mig. Fast även om jag skriker de mest hemska saker till mina föräldrar, så är det ju dem jag älskar mest..........

Så förutseende att skriva om ett ämne som alla kan relatera till, unga som gamla,, men jag är så gammal så när jag tänker på att nått ska förbättras i mammarelationen så blir man redan så trött,, när jag var liten retade ungarna på gården mig för att vi inte hade gardiner i storarummet. mamsen pallade väl inte, som hon nu uppenbarligen måste kompensera för med jättelika kreationer., och jag är glad.

päron rockar!

Ja, jag måste säga att jag känner mig igen nåt otroligt och känner mig som 12 varje gång det händer....

fan va et va sant det där med gardinerna i köket...det e väl inte så noga eller??? jag äter o jobbar o sover räcker inte det???

det är skillnad på att bli vuxen och att bli gammal. kan verkligen relatera till ovanstående.

föräldrar är också människor, icke att förglömma. Mina är underbara, men det är klart att jag blir irriterad ibland. Grejen är den att jag blir irriterad på alla då och då som jag lever nära.

Ja det är faktiskt precis som du skriver i din lilla patetiska artikel

föräldrar får en att känna sej trygg..men samtidigt när man är i från dom kan man känna sej fri! och nästan vuxen....men jag vågar inte ens tänka på den dag då dom inte finns mer.Jag älskar dom .

tror ni man får långt fängelse straff om man mördar sina föräldrar?

Finns bara en sak att säga... första delen av våra liv förstörs av våra föräldrar, den andra delen av våra barn....

Min morsa går mig på nerverna just nu, jag fyller 18 i sep, min pojkvän är 21, vi har varit ihop i snart 5 månader och hon låter mig inte sova över, hon bara klagar på honom även fast han är den mest ordentliga pojkvän jag haft hittills. Han har låtit mig åka hem ensam mitt i natten en gång och det levde hon rövare över. Hon håller sig undan när han är hemma hos oss och sen bråkar hon om att han aldrig hälsar. Varför ska man hälsa på någon som aldrig visar sig när man är där? Nu är min näst sista utväg att få farsan på min sida innan jag börjar med det uttjatade argumentet "jag är 18 snart och då bestämmer jag själv". Snälla hjälp mig, morsan har verkligen bestämmt sig för att avsky honom. =( Alla åsikter och tips är välkommna, jag är desperat.

jäpp

Hm...det är nog inte bra att vara FÖR bra "polare" med sina päron, men det är heller inte bra att vara FÖR osams med dem heller...Lagom är bäst...komplicerat.

så ung som jag är och har så många äldre kompisar tycker jag att mina föräldrar är lite förståndshandikappade när de bestämmer mina ute-tider. föräldrar ÄR jobbiga. de kommer alltid att vara det oxå. om man bor nära hemmet kommer de bergis hem till en och städar och slänger saker... det har hänt min mamma och inget säger att min pappa inte skulle bli likadan. konstig mening det där men... Ja ja ha det bra alla som läser darling-världens bästa tidning!

Varför skriver Darling så få artiklar? Ni bara vältrar er i egotripp och era jävla namn. Väx upp, bli journalister! Man vill läsa om människan - inte om er och era tankar!!!

Fast när det verkligen kniper är de inte så dumma att ha! Bra idé, men du borde lära dig skillnaden mella DE och DEM!

Man ser upp till dem som är ett par år äldre och tänker "wow, dom är vuxna". Sedan blir man lika gammal själv och upptäcker att man inte alls känner sig så vuxen som man trodde att man borde vid till exempel tjugo... Det är nog en bluff det här med att vara vuxen, en myt eller något. Kanske är det en ursäkt som folk anväder för att få säga dumma saker och ha firmafester. Jag känner mig inte ett dugg vuxen iallafall, undrar om jag borde det?

jeg lo da jeg leste artikkelen-det kjennes ut som om marie b. har vært med meg hjem til mor og far.jeg studerer i london.men når jeg er i oslo bor jeg hos min far.da er man straks tilbake på rute ett-man er fjorten igjen,og leiligheten i london,der man bor alene og prøver å håndtere livet,virker uhyggelig langt unna.jeg opplever til min store skrekk at jeg blir oppfarende

Fortfarandevid 27 års ålder kan mina föräldrar inte se att jag är vuxen. Genom åren har jag vrängt mig utochin för att bevisa att jag faktiskt kan ta till vara på vara på mig. Jag kan laga mat, jag har en inkomst, jag gör inte saker som är farliga för mig själv osv. Men ingenting har ju någonsin hjälpt. Och äntligen har jag insett att det är inte mig det är fel på. Jag kan inte göra något för att de ska se mig som en vuxen. Problemet ligger hos dem och det är inte min sak att lösa deras problem. De är ju vuxna och borde kunna lösa sina problem själva! Skit i föräldrarna och kör på som vanligt, så länge ni inte skader er själva eller någon annan är det ju lugnt.

om du nu tänker hänga upp gardiner i köket, välj inte blåa, det stör matsmältningen. mamma sa det.

JAG TYCKER ATT HELA DARLING ÄR EN SKÖN TJEJ UTAN GARDINER MEN SOM RÄCKER LÄNGE! H

Man förstår väl knappast alla aspekter av ens föräldrars rafflande tillvaro och vad som får dem att bli exalterade. Måste man det? Jag tror att man får sortera vad man vill dela med sin mamma och vara "snäll" utan att bli mesig. Jag kommer bättre och bättre överens med mina föräldrar och jag tror att det är både deras och min förtjänst.

Vemsomhelst>> Jag håller verkligen med. Darlings olika läsare lär ju ha en massa olika föräldrar. Så hur många är intresserade av just Marie´s som dessutom inte var något speciellt utan artikeln var ganska vardagstråkig. Jag känner till folk som har ett helvete med sina föräldrar som låter alla sina ynkliga neuroser och sitt sjuka kontrollbehov gå ut över sina barn. Jag känner också till motsatsen bl.a mina egna föräldrar som är mer än ok. Försök att skriva lite bredare och skippa eran navelskådning och prepubertala egocentrism.

Jag är arton nu och känner helt plötsligt att utan mina föräldrar ksulle jag fasen inte klara mig lika galant. Vem ska annars hjälpa mig att handla rätt saker till lägenheten när jag ska flytta och vem ska hjälpa och lära mig med räkningar och lån? Och vem ska trösta mig när jag är ledsen? När jag tänker efter med hjärnan så inser jag att mamma & pappa är livsviktiga. De är dessutom snälla som betalar mitt körkort för att jag inte börjat röka eller knarka. För att jag stått mot grupptrycket och allt vad det kan vara som får en att börja röka/knarka/supa okontrollerat. Och vem i hela världen ska hjälpa mig att flytta när den dagen kommer om inte mamma och pappa. Den stora dagen kommer rätt snart. Och då är det skönt att de finns.

Usch...Jag har aldrig gjort den stora revolten mot mina föräldrar, som mina syskon gjort, jag antar att jag blev på att de var sura på dem. usch, men jag kan bli jävligt förbannad. Helst på mor min som inte fattar att jag är en människa som inte går i hennes fotspår, att trots att jag inte alltid har skinande golv och nustrukna kläder så kan jag ta ansvarjj och hantera saker. Som min kost och mitt liv, mitt umgänge, min semester, mina resor, mitt eget boende. Men framförallt är det väl det med maten...fy, hon tror att man dör som vegan, och hon tycker att alla veganer är dumma ihuvvet, men hon accepterar vegetarianer, "hur ska kossorna leva annars om ingen mjölkar dem" osv. åsså blir hon ännu mer förbannad om man har ett jävligt bra motargument...näe usch vad föräldrar är bra ibland....smack

jag vet inte riktigt...men jag är jävligt rädd för jag tror jag e gravid och då vill jag behålla det...dom kommer bli så jävla förbannade

Mina föräldrar och jag har jättebra kontakt,bästisar nästan.Dessutom tycker mina kompisar att min pappa är cool, och det är ju bra.

Jag fattar precisvad du menar... Eller visserligen är jag 16 fortarande,men jag har helatiden misstänkt att mina föräldrar alltid kommer att vara likadana.... MEnibland känner jagåxåx att jag inte borde bliså förbannad när de frågar snälla frågor precis som du sa Livet e bra underligt...

hej reedy och vemsomhelst. Min "artikel" skulle just ta upp ett vardagsproblem- en grej som många i min ålder i min bekantskapskrets kände. Självklart vet vi att det finns många olika slags föräldrar- vissa har det skitjobbigt, andra har det underbart. Kanske skriver vi om de föräldrarna i nästa nummer. Kanske vill de berätta själva i en navelskådande artikel eller så gör vi ett jobb på det och intervjuar personen. Man behöver ju inte utesluta det andra för att man har gjort det ena. Vad våra namn har med det hela att göra vet jag inte. /marie birde

hej reedy och vemsomhelst. Min "artikel" skulle just ta upp ett vardagsproblem- en grej som många i min ålder i min bekantskapskrets kände. Självklart vet vi att det finns många olika slags föräldrar- vissa har det skitjobbigt, andra har det underbart. Kanske skriver vi om de föräldrarna i nästa nummer. Kanske vill de berätta själva i en navelskådande artikel eller så gör vi ett jobb på det och intervjuar personen. Man behöver ju inte utesluta det andra för att man har gjort det ena. Vad våra namn har med det hela att göra vet jag inte. /marie birde

Men Marie, lite barnslig är du nog ändå... Jag är 23 och känner mig inte alls som jag gjorde för 10 år sen, utan mycket klokare, mognare och roligare och blir knappast impad av någons coola dator. Det krävs mer än så, det inser man när man blir stor...Inte meningen att låta tråkig, det är jag definitivt inte, jag tycker bara att Darlingred låter lite ansträngt "vill-vara-tonåring" ibland. Vore roligare med en mera coolt mogen attityd!

Jag håller verkligen med "vemsomhelst" och "reedy". När kommer en cool, medveten tidning som till skillnad från Darling har en redaktion som är mer intresserade av det de skriver om än sig själva, och slutar fåna sig med sin fjortisattityd?! Marie Birde, väx upp någon gång och tona ner jargongen bara LITE. Ibland är ni ju bra och ni har rätt inställning, men ni behöver mogna, inte minst som journalister. Lycka till!

Så rätt, så rätt.... Själv står jag inte ut med mina föräldarar, de förstår ingenting, går inte att prata med och de är på mig och tjatar hela tiden, men visst kan de vara bra att ha ibland.. men fick jag bestämma skulle jag flytta hemifrån och endast träffa dem på julafton. Sådeså. Men det är väl en mognadsfråga det där.. man inser väl deras värde några år...

Jag tror att de flesta morsor har svårt att inse att deras barn blir vuxna och tar egna beslut. Min mamma är jätteöverbeskyddande men jag älskar henne ändå. Jag skulle inte önska mej nån annan mamma fast vi har våra bråk. Ha tålamod med dem..de menar oftast väll

hmmm du verkar ju inte riktigt frisk

Min mamma dog när jag var 16. Sedan dess har jag fått klara mig själv. Ingen pubertet för mig inte! Vem skulle jag vara trotsig mot? Var glada att ni har era föräldrar i livet och de bryr sig om hur ni har det.

Nu har ju inte jag någon större erfarenhet av den så kallade "andra puberteten", men den första har jag märkt litegrann av. Den har hittills inte varit så farlig. Jag tror nog att behovet att göra uppror mot sina föräldrar varierar från person till person, och från föräldrar till föräldrar.

jag ser mitt livs spegelbild i artikeln!!!

o ja. jag som trodde det skulle bli bättre när jag bott hemifrån ett tag men ack, så jag bedrog mig. Det där fina PERSPEKTIVET liksom bara försvann. Nu bråkar mamma och jag lika mycket som när jag var 14 igen. Men jag har kommit på att det inte beror på någon revolt längre, utan snarare att vi tänker så himla olika. Hur kan man vara så totalt olik sin egen mamma?

hoppas jag mognar eller blir äldre snart så jag slipper störa mig på allt dom tycker och säger....börjar bli lite jobbigt eftersom att jag egentligen tycker om dom..bara för ung för att inse det..det är nog så!!!!

jag förstår jag förstår. de gör det inte för att jävlas, men hur orkar DE hålla på? för säkerhets skull ska mina päron alltid tro att jag är så hemsk som det antar, plus lite till, I FALL ATT... Vad man än gör så är det aldrig rätt. nu märker jag hur patetisk jag låter, tycker att mina är hemskast, men de är kanske som föräldrar är mest. Men varför kan De inte ge oss en chans! tänk om vi gör om deras misstag bara för att de hela tiden påpekar att vi kommer göra det?!! fan va knäckande... En liten smocka!

Pernilla skriver att man blir vuxen först när ens föräldrar är borta - det stämmer, delvis. Jag blev vuxen när jag var 16 och min far tog livet av sig - det behövdes en till vuxen i familjen och det var självklart att jag som äldsta barn (dessutom flicka=ordentlig, förståndig, utan egna behov osv) skulle ta över den rollen. Vissa perioder kanske jag var den enda vuxna i familjen, i varje fall den "vuxnaste". I dag är jag 46 - och min mamma kan inte acceptera att jag är vuxen, hon har synpunkter på allt i mitt liv, litar inte på att jag klarar någonting och vill helst att jag "erkänner" att jag inte klarar mig utan henne. Att det skulle kunna vara förnedrande när ens läkare säger att mamma har ringt och undrat hur man sköter sig - den föresvävar inte ens henne. I dag ångrar (dvs, jag sörjer att jag gjorde det, ångra innebär att man hade ett val, och det hade jag inte) jag att jag ställde upp på att var den andra vuxna - jag fick inte vara barn/tonåring när jag skulle ha behövt vara det - nu får jag inte vara vuxen. Jag är inte ens betrodd att själv avgöra när jag ska sova - när hon är på besök!

Jag gjorde aldrig uppror. Min mor och jag talar i telefon ofta. Vad glad jag blev nar jag insag att min mor har sinne for humor, hur rolig som helst! Man maste inte ha kriser. Det som ar jobbigt med min far ar att han inte kan kommunicera, han tror att jag laser hans tankar (det som annars foraldrar ar specialister pa!). De ar de basta vanner man kan ha! And don't you forget it, baby!

Föräldrar!Jag älskar mina föräldrar men jag kan inte bo med dem längre än 2 dagar utan att bråka! Trots att jag är 24 år och bott hemifrån i 5 år så kan de inte låta mig fatta mina egna beslut. Visst, jag gör misstag ibland, men det ingår i att vara vuxen att ta ansvar själv för det man vill. Trots allt så är det mitt liv och inte deras.Lite respekt för att jag faktiskt är vuxen skulle inte skada...Men samtidigt så är min kontakt så mycket bättre nu med mina föräldrar, och ibland när de behandlar mig som en jämbördig och jag kan sitta och skämta och prata och dricka whisky med dem på verandan till deras hus, ja då är de världens bästa. Och fortfarande så kan jag ringa dem när Försäkringskassan är dum, eller jag inte fattar hur jag skall deklarera eller andra sådna vuxen-grejjer. Jag tror att man aldrig blir riktigt vuxen i sina föräldrars ögon, och trots allt så kommer man hela sitt liv vara yngre och ha mindre livserfarenhet. Min mormor säger fortfarande åt min mamma att hon skall ha mössa på sig när det är kallt...Så man får helt enkelt bita ihop när föräldrarna blir för jobbiga och säga ifrån när de lägger sig i för mycket och försöka hitta någon typ av balans i förhållandet vuxet barn och förälder. Men fråga mig inte hur det skall gå till...Lycka till allihop med era föräldrar!

ja du det tycker jag också! jag ville bara hälsa till alla jag känner att DARLING är Bäst!!!!!!

NJA: JAG KÄNNER IGEN MIG!

föräldrar tror att man alldrig växer upp, men så är det väll, dom har ju inte häller växt upp igentligen!.. jag tycker man ska vara glad för att man har föräldrar jag kunde ha blivit utan ifal inte mina föräldrar ville adoptera mig!

Jo, mycket är sant men mina föräldrar är rätt sköna! Men ibland undrar man inte varför dom inte dammar sina egne rum!

usch.... paranteser... hemska e dom, speciellt mina kedjerökande, ständigt bråkande, gnällande å jobbiga föräldrar... dom bara bråkar, me mig eller med varann, nästan aldrig me min bror, förutom min pappa som brukar påstå att han e störd osv.... sen blir min mamma svartsjuk om jag får en pojkvän å går omkring å påpekar att han kommer minsann tröttna på mig å "varfööör är jag aldrig så sööööt mot henne????" brukar hon gnälla..... jag ska va hemma tio å får inte gå hem ensam, ibland får jag vara hemma tolv men det är sällan å då ska jag bli körd..... jag vill bo ensam å slippa dom....

jag tror min lilla mamma har nån slags pubertetskris. det enda hon sa när jag berättade att jag skulle flytta ihop med min pojkvän efter åtta månader var att det var ju bra, då kunde jag ta vardagsrumssoffan så hon fick köpa en ny. hoho, ska mammor inte bli lite oroliga när äldsta dottern flyttar hemifrån på riktigt??? jag tror det är nån slags hemlig tyst revolt hon har för sej...

jag älskar min mamms.. det blev mycket bättre när jag flyttade hemifrån. min pappa o jag kommer däremot inte överens... alls. han kan verkligen konsten att såra en.

Nej du, jag gillar inte mina parents. Min mor fattar inte ens det underbara med att hänga med en massa tuffa hårdrockare, bli redlöst berusad , och sen åka svarttaxi hem...Och så gillar hon inte mina kängor eller mina piercings heller...fast min farsa är rätt ok...han gav mig en peng när jag skulle ut i går...Tack pappan!

Jaa det stämmer ganska bra tycker jag

Varför ska föräldrar oroa sig bara för att man inte revolterar? Varför ska de ta för givet att man blir deprimerad i gymnasiet ? Varför ska man alltid vara den genomsnittliga tonåringen ? Det är faktiskt ganska jobbigt när man har krav på sig att va på ett visst sätt också.......

Jag har problemet att jag tycker om mina föräldrar, men deras kärlek visar sig ofta i att de ger mig helt förskräckligt fula saker! Som korsstygnstavlor. Och jag tycker så mycket om min mamma som suttit och sytt dem att jag måste sätta upp dem. Det fungerar inte i längden. Hur ska det gå...

mina föräldrar är extremt jobbiga för tillfället. fattar inte hur de kan bry sig om jag har en piercing eller ej. vore ju mycket värre om jag var en ond människa..

ja. föräldrar är jobbiga varelser. jag tycker att de är allt för mycket. de vill inte inse att jag är 22 och stor nu, så stor så jag kan alllt själv. jag klarar av att ta vara på mig själv, gott och väl,jag har åsikter(absolut inte likt deras,jag är vegan,mamma tycker att jag är fanatisk...),jag är:utan dem. jag skulle gärna vilja att jag och mina föräldrar kunde ha ett mera jämnlikt förhållande,mer på lika villkor,fast det skiljer 25 år mellan oss. det kommer alltid att skilja 25 år, men jag är inte barn längre, jag vill ha en annan relation med dem än denna jobbiga föräldrar-barn relation.de har svårt att fatta det.... jag tycker ju om dem! det gör jag, men jag kan ju inte förneka att känlorna är starakst då jag är i en annan stad eller anant land! 8)

Jag är mamma till två tonårsdöttrar, själv är jag 34 år. Undrar bara om ni "ungdomar" tror att ni är ensamma om att tycka det är skitjobbigt att ständigt bråka om bagateller och att evigt behöva tjata. isåfall kan jag nog svara för alla mammor. Nej vi tycker det ärlika jobbigt. Men om inte vi gör det vem skall då görat. Vem skall ta hand om all disk tvätt och bråte som ni bara släpper ifrån er. tycker ni att det är vi mammor och pappor som skall ta reda på allt efter er. plocka undan själva så slipper ni det tjatet. och att vi ständigt oroar oss för er betyder ju enbart att vi älskar er över allt annat på denna jord och skulle för allt ivärlden inte vilja att ni råkar ut fär något elände. Och du allt elände är inte betonat med död eller dyligt det kan vara små saker som gör väldigt ont fysiskt och psykist och vi vill bara finnas där till hands om ni behöver oss. Men när man är i vissa ålderstadier vill man inte ha denna närhet direkt och det kan inte vi veta om ni inte kan prata med oss. Prova att använda munnen talets förmåga att prata vetigt med ibland istället för att sura och gnälla. Ibland kan även vi föräldrar behöva uppmuntran och få känna att vi behövs. Jag kan bli så jävla sur på mina tjejer när jag märker att dem tyr sig till andra vuxna istället för till mig. Eller när man för höra via mina vänninor att min dotter sa ditt och gjorde datt. du vet väl att hon gjort slut med nisse och nu är tillsammans med lasse. varför kan man inte tala om detta till mig istället. skittrist. jag tror att många föräldrar pricis som jag undrar vad man gjort för fel.

Jag undrar, det är mest flickor som svarat. Är det skillnad på pojkars och flickors relationer till föräldrarna? Behandlas de olika. Dottern skall plocka upp själv, mamma plockar upp till sonen. Och så vidare...

Bor fortfarande hemma...är 21...men stormtrivs! Har bott själv så jag vet hur de é...ganska trist emellanåt..fast skönt ibland förståss...Gillar mina päron starkt faktiskt, trots tjat!

Jag tror aldrig jag har lämnat den första puberteten helt enkelt...

Min mamma och jag bråkar ibland, och jag blir ofta irriterad på henne för småsaker. Men jag älskar henne i alla fall. Och jag vet att hon älskar mig.

Min mamma är ganska cool, men när hon sitter uppe och väntar på att jag ska komma hem (hon som annars aldrig gör det) och min kompis morsa ( som alltid sitter uppe och väntar) ligger hemma och sussar i sin säng så börjar man ju att undra. Och när morsan gnäller, även fast man har städat hela lägenheten då, då..ja vad händer då? vad ska man svara henne?

Mina föräldrar är väl som de är, helt ok egentligen. Men gud kan jag inte fylla 18 så att jag kan flytta hemifrån??

Mina föräldrar är hur schyssta som helst -ändå bråkar vi och skriker och slår på varann och bankar sönder våra grejor. Vi har ett schizo-förhållande till varandra och ta mej fan om jag inte gillar det ändå...

Mina färldrar skäller bara på mig! Jag får typ inte göra nått! Jag får väl göra saker, men vill göra mer! Dom litar inte tt dugg på mig! Är så jävla less på dom

Om jag hade kommit på tanken hade jag kunnat skriva den här krönikan själv (om jag var en sån som skrier krönikor alltså)... Meningen "Att vara något som de man tycker mest om inte fattar" är verkligen mitt i prick... Tack Marie Birde - det är som vanligt skönt att få bekräftat att det finns fler som tycker och känner som man själv...

Min mammas pojkvän tvingade mig att flytta hemifrån när jag var 14, nu 5 år senare håller jag på att bli bostadslös och får inte flytta hem igen... soc vägrar hjälpa utan säger att min mamma är "betalningsskyldig" tills jag fyllt 20, det hjälper inte mig ett skit just nu... Ni som har bra föräldrar; uppskatta det!

Man får väl acceptera föräldrarna som de är. Vissa har inga föräldrar alls, så var glad att du har dina och uppskatta dem precis som de uppskattar dig.

mina föräldrar är alkoholister!

jo,men visst!! puffi!

ja, jag har nog också hamnat i en andra pubertetskris. alien

Ok, ett exempel. Min mamma var hemma i min lägenhet en dag och skulle hjälpa mig att städa. På senaste tiden har jag spenderat oerhört mycket pengar på typ.. skit, ni vet hur det är; mycket pengar brända - inget vettigt köpt!! Mamma har oroat sig för det, och trott att jag ev. knarkar, just för att det har gått åt enorma summor på ingenting. Vilket är så fel som det kan bli! Men när hon nu var hemma hos mig och städade så tyckte hon sig ha funnit tydliga bevis för det hon hade trott om mig. Jag hade sprungit på en killkompis helgen innan och vi bytte nummer med varandra. Så när jag kom hem lade jag den lilla lappen med hans nummer på i en liten skål med lock som jag hade hemma(för att inte glömma bort vart jag hade lagt lappen). Mamma röjde tydligen igenom allt hemma hos mig och fann lappen och ringde mig till jobbet och grät över att jag hade en knarklagares telefonnummer hemma hos mig.(!!!) Och inte nog med det, hon hade även funnit ett visitkort där det stod "Sjögräs" på (ni vet restaurangen på söder) som hon tolkade som ett ställe där jag kunde få tag på knark!! Oerhört frusterande! Men idag kan jag bara skratta åt det hela, och helt enkelt konstatera att hon har den vildaste fantasin någonsin. Men jag har tagit tillbaka mina nyklar till min lägenhet!

Det bästa måste vara att vara ärlig,så¨att föräldrarna vet vad man håller på med. Det gör att de litar på en och låter en få göra mer saker. Man hatar dem när man måste träffa dem var dag. Men jag lovar, är man borta ca en vecka och festar med polarna..så saknar man tryggheten och myskvällarna med mams och papps,,,iallafall tills man kommer hem och tjatet börjar igen igen...........

Jo, jag känner igen mig i det där. Ibland a v s k y r jag mina föräldrar, bara för att de inte fattar någonting. De begriper inte att man inte vill komma hem klockan halv tolv när alla andra får vara ute hela natten. De tror att de är hippa, de försöker tala om för mig vad det är för musik jag lyssnar på och gör bort sig totalt. De vill att jag ska vara hemma på släktmiddagar, klä mig som de tycker är snyggt. Och så kan de inte förstå varför jag måste vara fri, göra som j a g vill. "Vi har ju alltid varit schyssta mot dig, varför gör du såhär mot oss?"

Håller med dej Blev precis arbetslös och vips så började dom tjata om att jag skulle städa hela huset,klippa gräset m.m

Den där puberitets krisen som alla pratade om när man var fjortis kom aldrig till vårat hus. Men hur skall man kunna göra revolt mot några man knapp känner? Ända gången pappa pratar med mig är när han ber mig göra saker eller när han klagar över att jag inte har något jobb. Var tackasamma över att ni iallafall har en relation till era föräldrar, även om den är bråkig.

hallå hallå. jag undrar vad som skulle hända om min mamma INTE tjatade... det skulle bli helt tyst..

Jaa,jag håller med dig men jag tror att man måste visa sina föräldrar att man själv bestämmer vad man vill göra och att dom kanske inte har så mycket att säga till om längre.

Hej!! Jag är 15 år alltså ganska mitt i puperteten det kan vara jobbigt ibland, särskilt när min mamma öppnar toadörren med skiftnyckel för att hon tror att nåt farligt har hänt mig när jag ligger i badet och hon inte hör mig svara när hon ropar. Ibland undrar man ju vad som pågår i sina föräldrars hjärnor...

Flytta hem till morsan efter fem år på egen hand, så ska ni få veta vad irro är!! Här snackar vi inte pubertet, utan nån slas regression till 10-årsåldern, på ett ungefär. Våga vägra flytta hem!!

vaffan är en g3:a för nåt?

jag har också en G3:a *flin* Men du fattar väl själv att man inte kan impa på sin morsa med det eller att man köade för star wars-biljetter eller att man tycker det är världsbäst att bo bredvid seven-eleven för att man kan köpa så god frukost där. Mamma är guld, men hon är inte min polare och fattar inte sånt..That's life

Jooo... de fattar trögt ibland och är smarta ibland...

Men är det inte för att dom börjar bli gamla? För att föräldrar är till för barn och när vi blommar mer och mer och hamnar allt mer MITT i livet så börjar dom skrumpna och gå mot slutet för så är livet och i vår värld finns så himla lite plats för gamla människor... Jag tycker att det är läskigt.

HM.........MINA FÖRÄLDRAR ÄR RÄTT OKEJ.....DE ÄR SKITGOA! FAST DET BLIR JOBBIGT IBLAND NÄR MAMMA TJATAR OM ATT JAG SKA STÄDA.....DET ÄR JOBBIGT NÄR JAG INTE FÅR SOVA ÖVER HOS MIN BÄSTIS SOM BOR I EN ANNAN STAD........DE ÄR RÄDDA OM MIG,DET ÄR NOG DÄRFÖR ,MEN JAG BLIR SUR PÅ DEM ÄNDÅ NÄR JAG INTE FÅR SOM JAG VILL.......MEN,MEN.........

Min mamma har lärt mig jättemycket om hur man lagar god veggmat så jag är glad att jag har henne för det, annars hade jag nog varit utdöende nu.

STÄMMER! jag väntar nu på den 2:a puberteten... suck!

Helt rätt. Men dät är jobbigt när föräldrarna "förklarar" mina åsikter och kommentarer med att "jag är ju i puberteten, du kommer över det" och inte tar mig på minsta allvar! Även om jag byter åsikt i framtiden så är det så här jag tycker nu och det mesta jag säger är faktiskt genomtänkt och logiskt, tycker jag. Jag menar att okej, jag kan inte veta en massa eftersom jag bara är 16 år, men jag kräver att mina kommentarer och åsikter ska behandlas likvärdigt med deras för de vet inte heller så mycket ibland! Dessutom kan föräldrar vara mycket barnsligare än sina barn i vissa lägen. Behandla mig som den jag är!!!

Mina föräldrar är helt knäppa (precis som resten av min familj..;)) men Ahh vad jag älskar dom! Vi bråkar nästan aldrig nu mer! Är bara så lycklig för att jag har uppfostrat dom till så fina päron som jag faktiskt har! =P Kan prata med dom om nästan allt, pappa ger mig kärleksråd, och jag får hjälpa honom med tips på hur en bra lärare ska va =) Och mamma och jag pratar med varann om allt mellan himmel och jord! Var lycklig för era föräldrar..även om dom är tjatiga ibland! Dom finns juh inte för alltid *suck*(...vem ska då äta upp mina misslyckade kladdiga veganbullar och säga att dom faktiskt "är ganska goda"? =)

mina päron e för beskydande.....nu tycker de att det har gått för långt......men om en person inte gör några misstag....så gör ju personen ingenting alls i stort sett......och då är det väl bättre att göra något och inse vilka misstag man har gjort......fast det de tycker är misstag tycker jag är en rolig kväll.....så det kan ju oxå diskuteras......visst kan det bero på puberteten.....men ja tror det beror mer på vad man e för en människa..jag tror inte jag kommer ha tråkigare kvällar om ett par år då den så kallade puberteten är över......eller?

Många säger: Jag vet precis hur jag ska vara mot mina barn, INTE SOM MINA FÖRÄLDRAR HAR VARIT MOT MIG. Men tänk om ens egna barn inte är nöjda med det precis som vi inte är nöjda med våra föräldrar. Det är nog inte så mycket man kan göra åt, det var menat att barn och förldrar inte ska komma överens hela tiden. De kan vara underbara ibland och hemska ibland , men de flesta jag känner menar bara väl. En eloge till alla föräldrar som älskar sina barn trots allt dumt de säger och gör.

fy f-n vad du har rätt..

Matrix är bäst

Jag håller med alla som stör sig på sina föräldrar. Jag stör mej på allt min mamma säjer och allt hon gör. Och framför allt på allt hon inte gör. Tex så är hon hemma jämt! Vafan kan människan inte ens va borta nån liten natt nån gång så att jag kan få bevisa att jag faktiskt klarar mej själv???!!! Så fort hon jobbar tex så ringer hon och frågar om min syrra är hemma. Nej svarar jag då för min syrra är aldrig hemma. "Nejmen vad tråkigt för dej att du är helt ensam hemma!" säjer hon helt uppgivet då. VADDÅ SYND????!!!!! Jag blir ju totalt överlycklig, fattar hon inte det?? Jaja nog om det... alla som vill får gärna lov att mejla mej. Skriv vad du heter bara så fixar sej allt!!! *många bamsiga goskramar*

När jag blir stor om jag får barn så ska jag låta dem få göra alla misstagen, även om det skär i hjärtat på mej, för de måste få göra alla fel själva för det är en jävla lögn att man kan lära av andras misstag, bara av sina egna!!

Och dumma jag som hoppades på att det skulle gå över mer permanent vid typ 20. Man blir visst aldrig helt vuxen?

Och dumma jag som hoppades på att det skulle gå över mer permanent vid typ 20. Man blir visst aldrig helt vuxen?

Föräldraskap är ärftligt! Om dina föräldrar inte har några barn är det högst sannolikt att du inte heller får några...!

Visst är det bra med föräldrar, för i slutet, då det verkligen gäller är det bara ens föräldrar som står på ens sida och stöder en. Vänner och andra bekantskaper finns där så länge allt är bra, men sen då det gäller står de inte kvar...Det är vad jag lärt mig ¤?!%¤#"!?

Jag älskar mina föräldrar. Även om jag inte alltid håller med mig själv!!

det finns väl inget mer iriterande än när ens flickväns föräldrar tror att man är nån sexual-brottsling som inte drar sig för att göra vadsomhelst med deras dotter. värst brukar papporna vara!!! de håller ett stenhårt grepp om sina döttrar och tillåter dem inte att sova över hos en kille, även om man har varit tillsammans i nästan ett år och faktiskt känner dem ganska bra. men det går hur bra som helst för dottern att sova över hos vilken kompis som helst, eller kanske ännu värre cykla hem mitt i natten. föräldrar tror nog inte att man kan ha sex bara för att någon annan är i huset. de vet nog vad man håller på med... men de verkar göra allt för att blunda för det. det känns som om de inte har det minsta förtorendet för dotterns pojkvän. nu säger jag inte att alla föräldrar är likadana det finns nog föräldrar som faktiskt litar på en också. frågan är om dessa kanske är för få!? jag avskyr dady´s girl...

jag blir imponerad över din G3:a, fast jag är ju iofs inte din mamma. men jag förstår din poäng.

om jag vill börja med s&m, vart kan jag vända mig? Tacksam för svar Rumpnissen

Jag är 18 år. Jag sa för att hon inte skulle vara orolig: -Alltså när jag är på en fest så dricker inte jag. Kanse en cider, max. -Ja, ja det är väl okej. Det är ju inte mer än en lätt öl, så en går kanske bra. -Ehhh, alltså en 4,5% "Hon spärrade upp ögonen, underläppen var inte långt ifrån att börja darra hejdlöst" -Vad har jag gjort för FEL!!!!!"Buuuuu,buuuuu" Jag hade pircat mig i tungan. -Buuuu,buu, vad har jag gjort för fel. Varför ska du alltid göra så att du ska ha så mycket uppmärksam som möjligt. Vadå att du tycker att det är snyggt, det e det ju inte. Buuuuuu*snyft*. Nä du, när ska vara stor nog att veta vad som är bäst för dig? Vem är det nu som har påverkat dig? Du måste kunna välja dina vänner ju. Vem är det nu som har försökt att lura i dig att man är cool om man pircar sig, och dricker? VA? *SNYFFT,SNYFT* Livet vore så mycket lättare om jag kunde flytta så där 50 mil från dem!

Mamma fins ong bara för att ta kol på mig....

DET ST'MMER ASABRA

En andra pubertet? jag tycker det verkar som som du inte kommit ur den första. Om du vill bli respekterad som vuxen får du behandla dina föräldrar som vuxna.

JA jättebra , det är fint sagt.

Hej! det stämmer så in i baljan bra! De fattar ju ingenting!! och deras töntiga frågor om allt mellan himmel och jord...usch!!! det är bara för deppat/ida

Ibland tror jag att mina föräldra tjatar på mig bara för att jävlas. Jo...så är det. Dom vet att jag blir förbannad, ibland kan jag se att dom nästan njuter av att inte låta mig göra saker som jag vill och då blir jag ännu mer förbannad. Det enda dom säger är att jag får vänta till myndig ålder för att fatta egna beslut, sen skrattar dom lite rått och går därifrån. Det är ganska frustrerande att inte bli tagen på allvar. Men jag svarar ju bara med att inte ta dom på allvar och så gör jag det jag vill ändå. Det blir en ond cirkel av missförstånd och irritation. Hmm...jaja, föräldrar ska hjälpa en och förbereda sig inför livet och klarar man av 18 år tillsammans med dom så klarar man det mesta.

stämmer precis! man behöver inte ens hinna flytta hemifrån för att förstå det.

Jo man ska avguda sina föräldrar helt enkelt! gå några insändare längre ner! Till Rebecca Sharps insändare så förstår ni varför!!! Maila mig Rebecca! Peter.

jag är en tonåring och blir inte det minsta imponerad av din G3:a. Grow up, Marie! SÅ DET SÅ

Min mamma lagar god mat till mig. Hon betalar räkningen för mitt rum, min mat osv. Hon har all rätt att vara frågvis och orolig. Kräsna snorungar.

jag säger att min mamma är bäst, min pappa kan däremot dra helt åt hell

mina föräldrar är underbara! har inte fattat det förrän nu. Min pojkväns morsa är däremot en helidiot! Hon är avundsjuk på mig (MIG!!) för att mina färldrar fortfarande är tillsammans, kan inte jag rå för ju. Det är väl inte mitt fel om hennes kille lämnade henne, jag förstår honom...just nu är jag portad där bara för att hon känner för det....nån som vill hyra ut en lägenhet åt min p-vän så att vi inte bara behöver träffas hemma hos mig???

Ända sen jag insåg vad lika jag och mina föräldrar är så har de varit vännen Bengt och vännen Lotta för mej.

Jag tror att alla "pubertetskriser" handlar lika mycket om föräldrar som inte kan släppa taget, som ungar som vill komma ut ur "taget"

Hej.Är det normalt att ha sex med sin pappa? Jag är en mobbad tjej. Pappa har sagt åt mig att det är normalt att ha sex med sin pappa. Sen slår han mig efter varje gång och säger att jag var för lat...Mamma vet inget om men hon börjar nog undra för jag har nämligen nte haft min mens på 7 veckor och hon har frågat om jag har nån pojkvän. Eller om jag har haft sex med nån. Det säger jag att jag inte har haft men hon har nog fattat...Snälla hjälp mig för jag orkar snart inte leva längre...

usch ja

Tänk så rätt ens föräldrar kan ha. Som omogen tonåring upplevdes föräldrarna enbart som tjatiga och jobbiga. Det tog några år av mognad för att förstå att dom oftast hade rätt. Men visst kan jag hålla med om att vuxenlivet på ett sätt inte har varit det man föreställt sig som barn. Inte nog med att man tänker likadant, man märker även att många vuxna i omgivningen är "omogna" i den bemärkelse att de inte beter sig som man som barn trodde att vuxna gjorde.

man ska inte bara klaga!fatta att ha en unge som är i puberteten!

man ska inte bara klaga!fatta att ha en unge som är i puberteten!

Det är ju faktiskt först när man blir vuxen man *måste* anpassa sig (om man vill ha lön&lån) efter rådande märkliga uppfattningar om tillvaron, mystiska värderingar och ritualer mm (de flesta fixar väl detta dock under puberteten). När man är yngre är det ju ändå OK att skita i det (det förklaras ju, och ursäktas någorlunda enligt gemene mans logik därmed, med den pseudovetenskapliga termen pubertets-revolt). Om man som vuxen, med en G3a som man är barnsligt stolt över och att man kan laga mat själv (no offense, det är OK! ), men hamnar i en främmande miljö (säg stolta krigaren kunta kinte blir slav på en plantage) där man inte får respekt, eller om man plötsligt finner världen man lever i främmande och inte tillhörande en själv, sk alienation (minnes att både äcklet och stäppvargen handlar om medelålders personer) kommer eventuellt känsloyttringar, som enligt den gängse mytologin marginaliseras genom att kallas pubertala, ut i sin fulla blom (pubertal och barnslig använder vi ju för att ge en subjektiv värdering ett skimmer av objektivitet...). Det har spekulerats i att männsikans långa barndom har sitt ursprung i att vi har så oerhört mycket vi måste *lära* oss, och för att lära oss det måste vi vara fysiskt underlägsna de vuxna som skall lära oss det. Därför har vi en förlängd fas av maktlöshet, som förstås kan kännas frustrerande. Betänk att en gorillahane max har en fyraårings intelligens, men skulle knappast låta sig hunsas i sitt beslutsfattande som en normalbegåvad fjortonåring, ett super-gorilla-geni alltså, blir hunsad. Tänk så många förtryckta silverryggar det måste sitta längst bak i 8C! Kanske är denna sociobiologiska förklaring till puberteten ett komplement eller ett alternativ till den strukturalistiska (parentes: detta är ju vitsen med matrix för resten; the matrix är "the structure", den sociala struktur som bestämmer våra liv och vårt sätt att tänka. Eftersom den sociala strukturen har sin grund i produktionsförhållandena, numera kapitalismen; att vara vuxen idag innebär att ha inkomst och lån, se ovan, inte att kunna döda lejon eller att amma horder med barn, och produktionsförhållandena har grunden i samhällets teknologiska utvecklingnivå, nu senast ett cyberspejsifierat maskinsamhälle,kan det nuvarande samhällets mentala struktur ses som ett maskinens förtryck över människan...) vagt antydd ovan. Men det är ju intressant, att vi har lön och tar lån kan förklaras med att vår hormonella status och ontogenetiska utvecklingsnivå har övergått från det vagt definierade, men oändligt mystifierade och romantiserade dionysiska stadiet pubertal till adult, som väl snarast får kallas apollonisk vid en jämförelse av det här slaget! PS: man måste plocka upp efter sig. Den struktur som är en förutsättning för ens egen existens och välbefinnande måste ju upprätthållas. För *någon* form av social struktur måste alltid finnas för vår överlevnad och i alla dom gäller: man måste plocka upp. Om allt bara ligger huller om buller blir det ju inte mycket till struktur. Ingen sund och fruktsam revolt kan ha sin grund i en vägran att plocka upp! Var solidariska mot era föräldrar, grip makten över strukturen genom att städa! På så vis kan ni vara förvissade om att tillsammans gå ett långt, mäktigt liv till mötes!!!! DS

det är nog så att man inte skall diskutera allt numera med sina föräldrar. Märkte det när jag i somras bodde en vecka hos de mina. Hos mig fanns det en längtan att tala om min barndom och sitta och analysera. Det kan jag göra i evigheter men jag inser nu att mediet att stöta och blöta detta är inte mina föräldrar. Måste hitta andra referensramar och bespara dem från alla och då menar jag verkligen alla mina tankar därom. Trötta inte ut dem och låt helt enkelt vissa saker vara där de bäst är. Hur kan en förälder inte vara partisk?

Mina föräldrar är iaf bäst tycker jag... Det finns ingen vackrare röst än sin mammas och ingen förstår mig bättre än mor och far...Även om man är trasslig så blir dom inte arga utan försöker trassla ut en igen...Jag uppskattar mina föräldrar!!! / Lillan...

I mitt fall är det lite tvärtom. Min mor har nu kommit in i nån sorts pubertet och jag blir irriterad på henne. Det kanske bara är nån sorts medelålderskris eller nåt.

jag tror. nästan vet. att mina föräldrar aldrig kommer att acceptera mej. inte min pappa iallafall. för jag blev inte som dem ville...

vad är en G3:a??

Puberteten är det värsta som finns!!!

Det är okej

Mina föräldrar är skilda och helt olika. Mamma får jag göra det mesta för utan att det blir en massa tjat. Men så kommer man till pappa.....då kommer dom hundratjugoen frågorna om vart man ska med vem,när man kommer hem,vad man ska göra,om man lovar att ringa och inte prata men andra än dom jag känner!!!! Men trotts allt så tycker jag om honom.....

håll käften

Jag är en tjej på 12 år och jag har inga bröst HJÄLP!!!!!!

hej hej jag skulle vilja veta om det gör ont när man har mens ? jag börjar få det och jag hörde i en tidning att det kunnde dra till så mycketatt man fick ta tabletter är det sant? mm men du får ah edt bra du som läser detta och mejla mig genast... hannah// om du undrara mitt namn så är det mitt andra namn

hej!!jag hade velat veta varför det luktar näar man har mens??min kompis luktar det skitmycke om lixom.jag har skälv inte fått det en och undrar vrför det kommer rött och inte vitt t.ex.kjam clara 12år!

dom flesta mommor älskar ju sin barn. det är väl då inte så konstig att dom håller på så. sedan att dom frågar om dom har gadiner i köket eller inte är ju bara för att dom vill att man ska ha det så bra som möjligt. när dom sen frågar tex om man har sett nån bra film på sistone så har dom ju ingen aning vad dom snackar om utan ställer den för att dom vill att barmet ska få prata om något som dom tycker är intressant. det är klart att dom är jobbiga...visst.. men hur skulle det kännas om dom exempelvis dog nån da. då skulle det kännas förjävligt .. inte sant? då skulle man tycka att man aldrig fick visa den den uppsakattning och kärlek dom igentligen är världa...

Jag skiter i vilket. Jag är 16 bast och vill bara UUUUT från det här hemska huset!

ja den var bra ja sitter i samma sits fast lite värre. Min mamma vill skicka ut mej på gatan o ja e bara 16 år ja e en lung kille har aldrig holt på me dråger jag snusar men dom accepterar det. Min pappa bor 2 mil från min mamma så ja vill inte flytte dit heller. Snälla ja behöver hjälp!!! MVH Jocke

Säg att man inte blir som sina föräldrar i slutändan! mama säger, lär dig av mina misstag. Hela hennes liv var ett misstag, efter hon fick oss. Jag kommer bli precis som dig, säger jag. Lika dum, om inte ännu dummare. (Det var dumt sagt men ändå) Ärligt talat, jag ber om ert goda ord, blir man en kopia av föräldrarn? Vagt men sant?! Snälla HJÄLP

jag tykeor att det är könt att ha sex

öhhhhhhhhhh!

Men Marie, har du inga gardiner? O-O-O---O-OHHHHHHH! Nu är jag In i H-vete gammal. Borde inte få finnas här, men jag är här. ...och jag skäms inte ett dugg. Människan är ETT släkte. Hitler trodde att det fanns 2 släkten, och negrer var degenererade. fel!fel!Fel! Jessi Owens vann 4 olympiska guldmedaljer i OS 1936 i Berlin. När har stod på pallen , så vände han ryggen till. Han var en skithög! Dum! http://hem.passagen.se/divraf/INDEX.HTML.

alla säger att jag är störd. "hur kan du vara så elak mot din mammma hon är ju så snäll" ja just det hon gör allt, bryr sig för mycket osv. jag har kommit på det arg blir jag för hon låter mig inte göra som jag själv vill läger sig i är du ledsen? ja men det är min jävla ensak vill jag prata ha hjälp kommer jag... dålig samvete ja men har jag fel? tydligen inte....

Jag och mina föräldrar bråkar om städning och diskning varje dag. Det är så hopplöst, de tjatar och tjatar om att man ska städa fast det knappt är smutsigt. De tror att mitt liv är så mycke lättare än deras för att de jobbar, men skolan är ju inte heller så lätt.

yes

om du är nere eller bara känner att du bara vill försvinna... lyssna på lite musik. När jag är lessen, så lyssnar jag på glad musik och då blir jag genast på bra humör igen...

Min pappa e bäst i hela världen.. har flyttat hit efter ett par hemska år hos min mamma.. det berodde väl delvis på puberteten att vi bråkade så mycket.. (och fortfarande) men jag vet att min mamma behöver hjälp, för att hon inte mår bra.. (synd att hon inte fattar det själv bara), så man ska inte BARA skylla på puberteten. För jag har det hur bra som helst hos min pappa, även om han sätter gränser.. ha en bra dag allahopa

en intressant sida..för det mesta!! förstår att man blir trött på sina föräldrar ibland((OFTA))!!!

mina föreldrar kan va lite orättvisa ibland, men de jämanar ut sej i längden..

jag bara hatar mina föräldrar. jag vill bara flytta hemmifrån så fort som möjligt! för tillfäller har jag utegångsförbud, kan dom bestämma över mig så? störd 86:a

du har haft det tråckig....

jaaaa!

mmmmm , man blir aldrig vuxen ens om man får egna barn. och alltid ska man utsättas för korsförhör om man har någon stadig tjej fast man behöver ju inte svara typ man ska slå till dövörat i bland älskar livet, maten, drycken och tjejerna, samt annat.

om någon känner för att messa krammmm