Jag vände på mig för hundrade gången den här natten. Det var omöjligt att sova. Lakanen var fuktiga, munnen var torr som tavelkrita. Vattnet i glaset som stod vid sängkanten var nästan slut, men jag orkade inte gå upp för att hämta nytt. Tankarna vinglade och virrade. Ångest och ånger blandades med ett djävulskt röksug. Cigaretterna hade tagit slut lagom till "Arkiv X". Om man skulle gå upp och kolla efter en fimp... efter en stunds dividerande med mig själv beslöt jag mig för att låta bli. Tick Tack. Jag tittade på min fula vita väckarklocka. Den gjorde reklam för något företag som hette Sirius... jag började fundera på var jag fått den ifrån, hur hade den där skamfläcken kunnat leta sig in i ett estetiskt hem som mitt... den visade på fem över halv fyra. Fan. Jag skulle aldrig orka gå till jobbet på morgonen om jag inte fick sova nu. Slappna av. Andas djupt. Andas långsamt. Räkna får . Räkna ner från tusen. Ett tuuuuuuuuu seeeeen. Nioooo huuuuuuundraaaa nittioooo niiiooooo. Niiiiioooo hundra nittio niiiooooo. Niiiiioooo huuu... det gick inte. Jag tappade koncentrationen. Det var för varmt i sängen. Som vanligt frös jag om fötterna, men ryggen var het, håret kladdigt av svett. Jag sparkade av mig täcket. Nu blev det för kallt. Det hördes en duns från hallen. DN. Klockan måste vara halv fem. Satan. Jag steg upp ur sängen, trevade mig genom det vintermörka rummet. Jag hittade en t-shirt i stolen som stod vid fönstret, krängde på mig den. Den hamnade bak och fram. Jag plockade upp tidningen, gick in i köket tände taklampan, hittade två halvlånga fimpar i ett askfat. Jag rökte dem långsamt medan jag bläddrade i kulturdelen. En artikel om ett nytt svenskt singersongwriterstjärnskott ("Nej det är ju klart, allt är ju inte självbiografiskt, även om jag förstås hämtar en del stoff från mitt eget liv"...) fick mig att gäspa. Nu skulle jag väl äntligen kunna sova. Jag gick tillbaka in i sovrummet. Allt kändes lite bättre. Andas djuuuuupt. Räkna ner från tusen. Ett tuuuuuuuu seeeeen... niiiioooo huuuundraaa niiiiittiiiiiiiiiiiooooooooooooo.... Jag befann mig i en klädaffär i New York. Eller, jag var egentligen hemma hos mina föräldrar, men den här butiken hade lyckats få rum i deras källare. New York, i mina föräldars källare. Vår bastu, som vanligtvis låg brevid duschrummet, låg nu borta vid provrummen, lite i skymundan. Det var den mest fantastiska klädaffär. Varje plagg var obeskrivligt vackert. Och färgerna...jag såg ett litet set med kjol och singoallatopp, tyget var gult med cerisa blommor, svarta stjälkar och röda blad. Prislappen visade 10.000 dollar. Alltså 82 000 i svenska kronor. Jag skulle aldrig ha råd. Överallt i affären sprang det omkring små små män i alldeles för stora kostymer. Männen var kanske en meter långa. Flera av dem hade skägg, systemet verkade gå ut på att ju viktigare man var, desto längre skägg hade man. Butiksföreståndaren hade skägg ända ner till det schackrutiga golvet. - Säg till om du vill ha hjälp, sa en av dem till mig och log. Hans leende blottade tänder som var halvruttna, de påminde om russin, men av någon anledning tyckte jag inte att det gjorde något. Hade jag varit vaken hade jag förmodligen blivit infernaliskt äcklad. - Jag skulle vilja prova de där, sa jag och pekade på de utvalda plaggen. - Absolut, jag vet att ni skulle se fullkomligt bedårande ut, gult är helt klart er färg, kvittrade den lilla butiksnissen med en fjollig, pipig röst. Alla talade svenska, trots att vi var i New York. - Men priset... - Kära ni, ekonomi ska inte behöva stå mellan er och er shoppinglycka. För en vacker kvinna som ni...ja vi kan nog tänka oss att vara lite flexibla ifråga om pengar. Seså, byt om nu. Jag tittade bort mot provhytterna. De var borta. Jag var helt enkelt tvungen att ta av mig mina kläder mitt i butiken, där alla skulle se. Det kunde inte hjälpas. Jag började strippa, och märkte att det inte alls var så pinsamt som jag tänkt mig. Butikspersonalen, som nu hade utökats med några bredhöftade latinamerikanska kvinnor i 45-årsåldern, stod vid kassan och hejade på. Jag slängde iväg plagg efter plagg mot dem, det blev slagsmål om trosorna. - De är ju alldeles blöta! skrek en av kvinnorna upprört. - De luktar fitta! utbrast en annan.Jag vände mig mot mot mannen med russintänderna. Han gav mig kläderna, och jag tog på mig dem. De kändes underbara. Det fanns ingen spegel men jag visste att jag såg ut som en dröm. - Du behöver inte betala något, sa han och log snett. - Det gula tyget framhäver din vackra olivfärgade hy, en sådan ögonfröjd har inget pris. Han började smeka mina höfter. Jag var kåt, men ville egetligen inte ha sex med en meterlång skäggfarbror, så jag försökte framkalla en annan bild. Det lyckades, mannen transformerades till en Ethan Hawkes-liknande pojkaktig kille. Han knäppte upp sina jeans, och jag gick ner på honom. Till att börja med var kuken liten och mjuk, hade knappt något stånd alls, men medan jag sög honom växte den. Den växte och den växte. till slut var den säkert 40 centimeter lång. Mina händer försökte nå runt den, men det gick inte alls, den var alldeles för tjock. Otroligt. Det gjorde mig extremt upphetsad, jag var så våt att det nästan rann utefter mina ben. Konstigt, jag gillar ju inte kukar som är för stora, tänkte jag. Men allt var ju en dröm, det var inte på riktigt, så jag accepterade situationen. Jag tittade upp på hans ansikte, han hade slutit ögonen. Jag såg bort mot personalen, de små männen var borta, bara latino-tanterna var kvar. Alla stirrade på mig, några av dem argt, andra mer vänligt. Alla var klädda i vita knälånga kjolar och blodröda mohair-tröjor. En av dem drog ner tröjhalsen och visade sitt dekolletage. Hon putade med brösten. Hennes mun var öppen, hela hon pulserade. Jag reste mig upp, lämnade Ethan Hawkes-figuren och gick fram emot henne. Jag började smeka mig själv över magen och axlarna. Tyget i mina nya kläder var mjukt, somrigt, lätt. Hon tog tag i mig och förde ner mig mot det kalla golvet. Jag la mig på rygg. Plötsligt hade jag trosorna på mig igen, jag hade ingen aning om hur de kommit dit. Hon lyfte lite lätt på dem med ena pekfingret. Hennes andning var tung, hon utstötte små läten, hennes röst var djup. Hon slet sönder trosorna, jag blev full i skratt, det var ju så klyschigt. Vi var inte längre kvar i butiken, vi hade hamnat i ett tält. Det var varmt, nästan kvavt, solen lyste igenom tältöppningen. Jag låg inte längre på ett rutigt kallt stengolv, jag låg på ett liggunderlag. Hon började slicka mig. Hon var glupsk, ville vara överallt. - Jag brukar inte komma när någon slickar mig, sa jag uppgivet... och så hände det. Jag kom. Det var en lång, utdragen orgasm. Den kändes i hela kroppen. En telefon började ringa. - Bry dig inte om den, sa kvinnan som nu låg brevid mig. - Jag heter Sherilyn, förresten. Då såg jag vem det var. Sherilyn Fenn! Det var ju totat makalöst. Jag och Sherilyn Fenn på ett liggunderlag i ett tält. - Är det verkligen du? frågade jag. - Mmm, och jag kan ett tricks, vill du veta hur jag gör? undrade hon. Hon skulle precis till att visa mig hur man knyter ihop en körsbärsstjälk i munnen, när jag insåg att telefonen inte var någon telefon, den var en väckarklocka, och den väckarklockan var ingen dröm.