   Lyssna!
(Hey you what´s that sound) |
|
|
|
”Jag har väl inget emot att prata om 80-talet egentligen. Bara jag slipper göra det jämt.” |
|
av Tommie Jönsson Utöver att vara fuskfransos är Jacques är också en vandrande timewarp av stilar: de senaste Nike-dojorna sitter på fötterna, han har en knallröd hockeyfrissa och en musikalisk klocka som har stannat på 1986. Det känns lite förvirrat. Jacques hade inte ens börjat skolan när Madonna slog igenom, ändå vet han precis vad han gör. Les Rythmes Digitales låter som perfekt, synthig 80-talsdisco. Precis som om techno och drum’n’bass aldrig hade existerat. Man kan undra om det är på riktigt eller om det bara är kitschig ironi: - Nej, det är inte kitsch
bara för att det är inspirerat av 80-talet.- Till dem som säger
att det är kitsch kan jag bara säga att de ska lyssna på musiken
igen och läsa de intervjuer som jag har gett. Då kanske man förstår
att det inte alls är på det sättet. Jag har väldigt kul när
jag gör min musik och det är kul att spela den live, men det är
absolut inte kitsch. Det är på allvar och jag tänker väldigt
mycket innan jag sätter mig ner och gör en låt.Men tycker inte du att dansmusik har en förmåga att vara alldeles för allvarlig för att det ska gå att dansa och festa till den? - Ja, det är sant. Problemet
med mycket dansmusik är att den tar sig själv på alldeles för
stort allvar. Det är så mycket som bara handlar om vad som är
coolt och vad som inte är coolt, och det roliga försvinner. Det finns
ingen pop kvar i den. Dansmusik var från början en reaktion på
pop, och min musik är en reaktion på dansmusik. Jag kan göra musiken
och vara allvarlig, men varför inte ha kul när man gör den? Så
länge det inte är gjort på ett fånigt sätt är
det ju bra.Ok. Hur brukar du introducera dig själv? Brukar du säga ”Bon Jour, je suis Les Rythmes Digitales? - Nej, det är så
pretentiöst! Jag säger bara ”allright, hi”, jag kan inte köra
den där stereotypt franska grejen. Du menar som killarna som hänger
på stranden och är väldigt solbrända och presenterar sig
själva för alla tjejer. Jag är inte en av dem!Du är ingen strandraggare? - Jag har inte det som krävs
för att vara det.Vart fick du ditt namn ifrån? - Jacques? Eller menar du
Les Rythmes Digitales? Det stod på sidopanelen av en trummaskin jag hade
i min studio när jag gjorde min första skiva. Grammatiskt sett är
det fel, du kan egentligen inte skriva så på franska. Men det berättar
lite om hur det ligger till med mig, folk tänker att det är fel när
de ser namnet och så är jag också. Jag är helt fel!Har du den digitala rytmen i blodet då? - Oh yeah, och i mina ben
också. det har alltid varit massa musik runt mig. Mina föräldrar
är klassiskt skolade pianister. Jag har alltid varit imponerad av dem. Fast
de lät mig inte lyssna på något annat än klassisk musik
när jag var liten, de tyckte att popmusik var farligt, att det var ”fel”
musik.Så nu gör du uppror mot dem? - På något vis.
Men jag har inga såna känslor inblandade. Jag har inget emot dem, men
jag är säker på att en psykolog skulle hittat något sådant.Bor du fortfarande hemma? - Nej, jag har flyttat till
London nu, men mina föräldrar är kvar i Reading. Jag har min studio
kvar där också.Jag har hört att du brukar lura dina föräldrar till fel ställe när du spelar live? - Åh… tja…
jo, det har väl hänt några gånger. Jag brukar aldrig vara
nervös när jag spelar, förutom när de är i publiken.Är de väldigt kritiska mot dig? - Ja, mycket, mycket kritiska,
särskilt när det gäller mig. De tycker fortfarande att klassisk
musik är rätt och popmusik är skräp.En annan historia som går om dig är att du började göra musik när du var inlagd på mentalsjukhus. - På sätt och vis.
Fast det var ju inte på ett riktigt mentalsjukhus, jag var på en klinik
och gick i terapi. Jag var kanske tio år och jag var väldigt deprimerad.
En av de olika terapiformerna som användes var musikterapi, det går
i stort sett ut på att alla sitter i ett rum och spelar tillsammans. Jag
började inte göra musik när jag gick i terapi, för jag lärde
mig spela piano när jag var fem år. Men ett av instrumenten som vi
använde var en synthesizer. Och det var så jag först kom i kontakt
med den. Och sedan har jag bara fortsatt.Är det ett bra sätt på att driva ut sina inre demoner då? - Absolut. Men alla instrument
är bra för det. Musik är bästa sättet att bota depressioner
på.En vän till mig har en teori om att det inte alls är du som gör Les Rythmes Digitales musik, utan att du bara är en snygg fasad för en gammal avdankad studioräv från 80-talet. - Hahaha! Varför? Men
det är bra, det är ju nästan bättre än att vara fasad
för någon 90-talsproducent! Men, nej, det hörs säkert väldigt
tydligt att jag är väldigt influerad av producenter som Arthur Baker
och artister som Mantronix, Man Parrish och Kraftwerk. Kul att din
vän tyckte att jag hade tillräckligt med image för att vara en
fasad för någon bara.Apropå image och stil, har du några bra stiltips som du kan dela med dig? - Det enda stiltipset jag
har är att plocka ut en stil som du gillar och bli mästare på
den. Det är bara att gå ut hårt för det. För mig var
det ”stentvättad denim? Jag tror nog att jag faktiskt gillar det!”Och bry dig inte om vad folk
säger, om sex månader kommer de också ha stentvättat på
sig. Eller snowwash!Mode känns ofta som det är timewarpat på något sätt, heminredning är en annan sak. Du kanske skulle trivas i svenska hem, de är ofta kvar i 80-talet… - Jag vet! Jag har sett en
del av det själv! Sakerna de har hemma, och alla grejer från IKEA.
Älskar det.Är det 80-talsinredning med vita skinnsoffor och neon hemma hos dig? - Jag har… Jag antar
att det är med möbler som med allt annat jag håller på med,
att det är ungefär som min musiksmak. Jag gillar allt från The
Mamas and the Papas till Pink Floyd till King Crimson till Joni
Mitchell. Det ser ut som om man blandar alla de grejerna hemma hos mig på
något konstigt sätt. Men jag gillar 90-talsinredning också, vissa
saker. Det är inte bara nostalgi för mig, det är bara så
att jag har varit väldigt koncentrerad på 80-talet ganska länge
nu. Jag gillar Bang-Olufsen-stereoprylar!Ledsnar du aldrig på att journalister vill att du ska prata om din hang-up på 80-talet? - Jo, jag tröttnar på
det ibland. Men jag får skylla mig själv, det var jag som började
snacka om det. Och jag gillar verkligen den musiken fortfarande. Jag har väl
inget emot att prata om 80-talet egentligen. Bara jag slipper göra det jämt.Favoritlåt med Madonna? - Lätt! "Into the groove"! Det är en av de bästa skivorna som någonsin har gjorts. Den och "Blue Monday" med New Order!
|
