SURFA RALLYLÄNKAR: Juha Kankkunen två coola chicks och deras Cooper Mini Tommi Mäkinen official homepage Ari Vatanen rally center ALLT om rally Vad är rally? Rallyhistoria Old-school htmlsida om rally 10 reasons to be a rally driver Drag Racing Association of Women Racing flags En kort Ronnie Petersson-biografi Rallybilar till salu Lawn Kower racing

av Tommie Jönsson Som liten pojke lekte jag också med bilar. Att sitta mitt bland de utspridda matchboxmodellerna på golvet var som meditation. Men det skulle vara rallybilar, inte polisbilar eller veteranbilar eller Lamborghinis. Det var något med fartränderna, dekalerna och de sportiga siffrorna som fascinerade. Kanske också att rallybilarna, som i stort sett var vanliga personbilar, fast upphottade med några hundra hästkrafter och spoilers, liknade familjens Saab litegrann. Idag kan jag inte kalla mig för någon större motorsportentusiast, men vanlig, hederlig, smutsig rally på grusvägar lockar fortfarande när det dyker upp på tv. Jag tror att det har med Finland att göra. Rally är nämligen en väldigt finsk sport, ungefär som stövelkastning eller bo-boll. En handfull finska superförare har dominerat sporten så länge det går att minnas; Ari Vatanen, Tommi Mäkinen, Hannu Mikkola, Juha Kankkunen. Och i Finland drar tävlingar som tusensjöarsrallyt en bisarrt stor publik, som inte verkar ha något emot att stå och huttra vid en enslig vägkrök i fem timmar för att få se några bilar svischa förbi med gruset sprutande runt bakdäcken. Det är märkligt men ändå logiskt när man betänker att Finland (precis som Sverige) är gjort för rally. Det finns hur många öde skogsvägar som helst, som gjorda att fräsa runt med sin modifierade Ford Escort på. Och Finland är ett mycket bildyrkande och amerikaniserat samhälle - det finns fler amerikanska vrålåk per capita i Finland än det finns i USA, och sydstatsflaggan och cowboybootsen har aldrig riktigt gått ur modet hos våra grannar i öst. Dessutom är rally en sport som skall utövas i extrema miljöer. Skandinaviska skogsvägar med isskorpa, en solplågad savann i Kenya eller en öken i Australien. Givetvis passar det en Kankkunen mycket bättre än en urban sydeuropé eller en bortskämd amerikan som bara drömmer om att nöta asfalten på Indy 500. Den nordiska kopplingen till rally har också att göra med att det är en ärlig och inte särskilt extravagnt sport, perfekt för blygsamma lutheraner. Jämför med Formel 1, som är motorcirkusens jet-set, med välordnade racingbanor, champagne och groupies. Inte riktigt samma sak, eller hur? Rallyföraren kör långa ensliga sträckor, samarbetar med en kartläsare och måste hela tiden ducka åskådare och älgar som dyker upp på vägen. Glamouren är nedskruvad, eftersom rallyföraren ofta själv måste meka med sin bil, som fortfarande ser ut som en bil och inte ett strömlinjeformat rymdskepp på hjul. Formel 1 är pudelrock, Rally är grunge. Om jag ska välja ut en favorit i rallycirkusen, måste det bli Juha Kankkunen, en 40-årig gentleman med snitsig cowboymustasch. Han ser ut och kör som en riddare i asbestoverall. I en intervju i Scanorama (glossig easy-reading som man hittar i SAS-flygplan), berättade han för en farträdd journalist om den finska rallykulturen och tonade på vanligt sätt ned sin hjälteroll med att säga att "de flesta som vuxit upp i skogen kör förmodligen lika bra som mig". I dagsläget är kanske inte Juha den allra bäste i sin sport, men han är helt klart bland de stiligaste och mest sympatiska. Vi har ju förstås haft våra egna svenska rallyhjältar, som Stig Blomkvist. Men i fråga om stil knäcker ingen Juha. Rally utpekas oftas som en machosport. Det är helt sant att rallyvärlden befolkas nästan uteslutande av män, men å andra sidan: vilken sport är inte mansdominerad? Och jag tror inte att man hittar mer konstiga attityder mot kvinnor i ett rallygarage än i en hockeyrink - de flesta förarna verkar vara alldeles för upptagna med att klaga på sina kartläsare eller tvätta sina bilar för att ägna sig åt något annat. När man också tänker på hur man som sportfåne konsumerar rally, är det svårt att se det som särskilt macho. Rallyåskådaren står i skogen med campingbord och kaffetermos, så det är mer picknick än huliganism. Tommi Mäkinen, en annan av den finska rallyscenens legender har till och med ett eget rallycenter, som lanseras som ett semesteralternativ till familjer eller som teambuildingaktivitet för företag. Det känns inte så macho. Om man ska försöka analysera fenomenet rally, måste det vara leksaksbilarna som spökar i alla rallyfantikers hjärnor. Att sitta och pilla med dekaler och siffror på en snygg byggsats gör att man blir ganska sugen på att trycka plattan i mattan. Och rallybilen i sig är en realistisk dröm, för den är inte lika overklig som en Formel 1-kärra. Idag rattar man specialbyggda Ford Escort, Subaru, Seat, till och med Skoda. De stora amerikanska muskelpaketen som annars förknippas med motorsport har visat sig vara för opålitliga och svårmanövrerbara ute i skogen. Och det finns en stor fördel med att köra rally - om bilen pajar någonstans längs vägen kan man alltid moona när ens motståndare kör förbi.