April: Ken text: Marie Birde foto: Camilla Sjödin Ken är en av de få som är riktigt bra på att rappa i Sverige. Dessutom har han snälla ögon, säger bra saker och tror att världen kanske går under 2030 eller 2040 på grund av teknologin. Vi kommer att spränga sönder oss själva, vi experimenterar för mycket, vi måste låta naturen ha sin gång, säger han. Vad har du för likheter med Barbie-Ken? – Inga alls tror jag. Förutom att jag nog är lika mycket gentleman – Ken är ju alltid snäll mot Barbie och så. Har du varit i USA många gånger? – Två gånger. I New York. Finns det något mer av den amerikanska kulturen som vi borde importera till Sverige? – Nej, vi borde snarare exportera en del. Jag fattar inte riktigt grejen med att synas och vara störst... det där är inte riktigt för mig. Vad tycker du om folk som tror att bara för att man gör/ lyssnar på hiphop så är man automatiskt bra på till exempel basket? – Hip hop är en väldigt stor kultur, men i media väljer man bara att visa 10-15% av den. Det är därför folk får sådana fördomar och det är tråkigt. Folk borde se till individen istället för att slå ihop alla hip hopare till en. Du rappar om ganska allvarliga saker... Vad är viktigt att prata om? – Om saker som människor glömmer för att de lever i en annan värld. Det kan vara vardagliga saker som knark, kriminalitet och sex. Kan du förklara Uno Svenningson-fenomenet? Varför har han cred plötsligt? – Jag vet inte riktigt. Anledningen till att jag har med honom på min låt är att han är den enda i Sverige som kan sjunga med smärta i rösten utan att det blir patetiskt. Gillade du 2 Live Crew när de kom? – Jadå, ett tag var de till och med mina favoriter. /Marie