Jag är en kille på 22 år som råkat bli kär i en 15 åring. Undrar nu om det är så fel??. Spelar åldern verkligen så stor roll?, är det inte viktigast hur man känner? Verkar inte som folk tycker som jag!, man får stora ögon med mera när man visar sig på stan med mera. Jag menar de där 7 åren som skiljer är ju ingenting egentligen.

/22 åringen

Bäste anonym,

Ja vad säger man? Någonstans tycker jag alltid att en vuxen man borde rannsaka sig själv om han stryker omkring på högstadiet med lystna ögon. Nog för att där är lättraggat alltid. När man är blott 15 år, blir man otroligt imponerad av stora killar på 22. Det brukar hålla i sig tills man är ungefär 16, börjar på gymnasiet och inser att världen är full av er. Å andra sidan verkar du faktiskt vara rätt säker på din sak. Sju år hit eller dit spelar ju ingen roll. Det är Henne du vill ha, oavsett om hon skulle vara 15 eller 29. Och vem är jag att invända mot det?

När det gäller kärlek är det skitlöjligt att foga sig efter vad andra tycker. Man kan få ångra sig hela livet om man har otur. Så om hon är lika kär i dig som du i henne, är det bara att suga i. Prata med varandra om det. Och gå därefter rakryggade genom stadens gator, hand i hand, och garva läppen av er åt alla mesar som glor. Med kärlek ojämnåriga emellan är det nämligen som med snatteri: Ser man ut som om man vet om att man står och plockar rockärmen full med Bounty, ja då åker man fast. Och ser man ut som om man vet att man är ute med någons väldigt mycket yngre lillasyrra, ja då glor folk ögonen ur sig.

Om tre år kommer nästan alla dina grabbkompisar tycka att du gjort världens kap. Om du sedan vänjer dig vid att du och din Lolita inte har allt gemensamt just nu, är en annan femma. Men det problemet kan ni ju ta när den söndagen kommer. Lycka till!