Vad händer på Festivalens backstageområde: myt vs sanning MYT: Allt är så häftigt backstage. SANNING: Nej, faktum är att det är ganska lätt att ha tråkigt där, men vill man ha en visuell paus från tokhattar är det skönt att slinka in en sväng. Folket backstage består mest av skivbolagsfolk i täckjacksvästar. Engelska popband brukar vilja titta på tv om det är fotboll. MYT: Knarket flödar backstage. SANNING: De få som knarkar gör det nog nån annanstans. MYT: Spriten är gratis. SANNING: Skivbolagen brukar ha gratisöl, men man måste vara tjenis med nån på skivbolaget för att få obegränsad tillgång till den. Ölen i baren är minst tio kronor dyrare än ute på området. Det är lika lätt att bli bjuden på sprit på campingen. MYT: Folk har sex under borden. SANNING: Förutom ett par som hade sex på fotbollsplanen Hultsfred-94 så är det mer action på campingen. MYT: Där är fullt av kändisar. SANNING: Förutom vissa Sverigevänner bland de engelska banden så är de flesta artisterna upptagna av intervjuer och syns knappt till.

av Arvid Lind Hultsfred 1994. Varför Liam ville kramas vet jag fortfarande inte. Han pratade en massa, men jag förstod inte vad han sa. Jag sa ”you played the same stage as we did yesterday”. (Foto: Maria Lindèn) Första gången jag var backstage på en konsert var med Ebba Grön 1981. Jag var 11 år och hade inga betänkligheter inför att knata i rummet bakom scenen utan att känna en käft där. Första gången jag beträdde Hultsfredsfestivalens backstageområde, var 1991. Backstage hade jag som sagt varit förut, men inte på en gigantisk festival som Hultsfred. Mitt dåvarande band hade fått en spelning där och det var första gången jag var på festivalen överhuvudtaget. Jag var så exalterad över att få vara backstage att jag sagt till min dåvarande flickvän att inte hänga efter mig när vi var på festivalen. Ganska grymt och definitivt inte särskilt trevligt resonerat, men jag var helt förblindad av det häftiga i att vara en av de utvalda. Att vara backstage på en festival som musiker var en dubbelbottnad känsla, dels kändes det mäktigare för att du fick känna tillhörighet med de största artisterna, men man insåg samtidigt sin egen litenhet på grund av de största artisternas närvaro. För alla rockband som får spela på Hultsfred för första gången är helt övertygade om att just de är festivalens headline, om man sen spelar på den minsta scenen är det bara ett misstag som arrangörerna gjort för att de inte besitter ens egen örnkoll. Hultsfred 1996. ”Du vill gärna egentligen vara en rocker Arvid, men du får inte för de andra i bandet.” Dregen tröstar. (Foto:Jon Jefferson Klingberg) Det är det som skiljer musik från sport. En idrottsman/ kvinna kan ju bara säga att ”jag är bäst i världen” om de har fått papper på det. Världens minsta band kan alltid hävda att de är större än alla andra, med all rätt, för musik handlar inte om hur mycket skivor man säljer, utan om hur tuff man känner sig. Det är viss skillnad på partyfaktorn i rockklubbarnas loger och på festivalernas backstageområden. En överlevnads instinkt som är vanlig hos hårt turnerande band är att inte vara för bra kompisar. Band bildas oftast av ett gäng kompisar, men om man skulle göra ett vänskapsdiagram som mäter vänskapen i ett band från demostadiet till stadiumrocken så är jag övertygad om att 99% av banden skulle svara att de var bättre vänner när de harvade i replokalen än på Norgeturnén två år senare. För att få bandet att hålla ihop måste man hålla distansen. Annars uppstår situationer som ”jag vägrar att spela den här låten för du var så sur mot mig i går kväll-situationen”. Så när du läser i tidningen att ett band haft inbördes stridigheter är det oftast ett tecken på att bandet egentligen är goda vänner snarare än tvärtom. Citat från en god vän: ”Vi är som fyra främlingar som kliver in i turnébussen, och så fort vi kommer fram, går vi åt var sitt håll”. Att min gode vän spelar i ett annat band än jag själv (gjorde) är symptomatiskt för det faktum att musiker gillar att umgås med varandra, men helst med någon som inte spelar i samma band som en själv. Det förklarar väl ganska tydligt den speciella stämning som infinner sig backstage på till exempel Hultsfredsfestivalen. Anledningen att alla musiker är så djäkla glada där, är för att de för en gångs skull får se andra människor än de trista nunorna i sina egna band. För band som tröttnat på varandra rejält finns det olika sätt att lösa problemet temporärt: a) göra mycket festivalspelningar, så man får träffa andra människor än de i bandet, eller: b) anställa en keyboardist eller körsångerskor under turnén, med nya medlemmar i turnésällskapet blir alla tvungna att plocka fram sina bästa sidor igen. Cambridge -96. Jag tillsammans med hardcorebandet ”Harry Goes Skying”. Hon till vänster var 13. Jag bjöd på chips och pratade lite. Deras favvoband var Catatonia. DJ´s och Hip-Hop artister brukar ta med sig en stab av polare så att de slipper ha tråkigt, men det fungerar bara om man är tillräckligt populär, annars blir det svårt att få festivalarrangörerna att betala 50 flygbiljetter för att flyga hit en konstellation som består av två rappare och en DJ. Hårdrockband med mycket pengar brukar lösa umgänges problemen med att minimera tiden de måste spendera tillsammans, och börjar resa till och från spelningarna med var sitt jetplan. Ett säkert tecken på att fattigare band har tråkigt backstage är när de i intervjuer säger att de börjat spela playstation i stället för att festa. Om man är ute efter att spotta A-kändisar så brukar de sällan visa sig på festivalernas backstage-områden. Kanske själva kriteriet för att vara en A-kändis är att inte synas för mycket . Man får förmoda att de är ute och joggar i stället. Och det är ju faktiskt inte backstageområdet som är festivalens mittpunkt. Själva festivalen äger ju faktiskt rum någon annanstans. Köln-95. Tyska loger är inte alltid så fräscha. Fullt av taskiga meddelanden till oss från Teddybears och Mary Beats Jane på väggarna. Lägg märke till Sators portabla stereo. Eller vad tror du? Namn: Email: Kommentar: Lisa Mörtlund (990607 19:31:19): jag älkar DREGEN det var bara det jag ville säga puss o kram/////////Lisa johan (990609 20:55:51): jag såg fredrik lindström. har var lång. Stella (990624 09:55:38): Fan... hultsfred är slut för i år. *snörvel*. jensa (1000214 13:30:30): i´m the greatest Stefan Åkerblöt (1000214 13:31:36): smaka på det här jag har i min kappsäck?????!! Lisa (1000418 19:26:28): vem är det som har snott mitt namn, det är ju inte jag som har skrivit det där? har du tråkigt eller? Siri (1000908 13:22:28): Nej, det är faktiskt inte så tufft backstage som man kan tro....fast det beror väl på var man är. Hultsfred i år hade nog inte varit så dumt....Ola Salo uppträdde visst. ;) Punk Idizen (1010511 19:20:03): Dregen!!!!!! Nancy (1020305 22:42:26): öhh...ganska få inlägg var det här. För övrigt undrar jag om det raggas mer eller mindre på backstageområde än ute på själva slagfältet.. Någon som vet? bolibumpa (1020326 18:55:14): *hihi* =) Anonym (1020624 15:31:35): Hultsfred är fett! Rullade hans 3 case-ar därbak med Petter - jäkla kravlista han har! men schysst är han. (Han rapar fett också av Åbro) Micke