Man har
fem miljoner hår på kroppen, det vore konstigt om det var fullständig
kontroll på alla av dem.
|
|

av Marie Birde
Hår har i alla tider
varit ett samtalsämne, har det inte pratats om vad för slags frisyr
man ska ha, så har man alltid kunnat diskutera om man ska raka av ögonbrynen
eller inte.
I många kulturer är
hår status, i vissa fall längden på det och andra gången
bristen på det- allt beror på tidsandan och modet. Här i Sverige
hade man till exempel i början av seklet alltid uppsatt hår om man
var gift...
Martin Rundkvist jobbar
på Historiska Museet och berättar att frisyrer och hårprydnader
går tillbaka långt ner i stenåldern. Kammar är den vanligaste
gravgåvan i järnålderns gravar. Merovingerna, de frankiska kungarna
på 400-700-talet, hade långt hår som sitt särskilda kännetecken.
I Gamla Testamentet finner vi hjälten Simson vars kraft satt i håret.
Honom gick det illa för när han lät Delila klippa sig. Pixies-låten
"Gouge away" från albumet Doolittle handlar om detta.
Huvudhår är inte lika intressant
som annat hår, kroppsbehåring - varför har till exempel indianer
och asiater mindre kroppsbehåring än folket kring medelhavet? Det är
svårt att få en vettig förklaring på det, det blir mest
en massa snack om att asiater, eskimåer och indianer tillhör samma
folkslag och att de inte har så mycket hår för att det är
karaktäristiskt för det folkslaget. Man kan ju jämföra med
andra däggdjur, inom arterna finns det väldigt stor variation på
pälstjocklek - vissa har tjock och yvig päls medan andra har en gles
variant. Från början kanske det fanns någon god avsikt med att
det skulle variera, men som sagt är det svårt att förklara idag.
Men det är känt
att kroppshår aldrig har varit riktigt populärt: Antikens greker och
romare (i alla fall männen) rakade bort det eftersom hår inte direkt
ingick i deras homoerotiska etestik, gossefägring. Och redan då använde
man specialgjorda verktyg: En slags skrapa av brons, strigilis, som ofta avbildas
på marmorstatyer av atleter.
I det gamla Egypten, tog både
män och kvinnor bort ALLT hår - eftersom hår ansågs vara
ohygienskt. Man tyckte också att hårlöshet tydde på ungdom
och skönhet.
Många sydamerikanska
och afrikanska stammar gör likadant. Men för det mesta, i de flesta
kulturer, är det kvinnorna som bryr sig mest.
I Europa har vi däremot
varit ganska hårtoleranta och har tyckt att kroppshår har varit helt
okej, men det var en period på medeltiden, när korsriddarna kom tillbaka
från Arabien, som idéer om hårlöshet kom på modet,
i Arabien hade man ju rakat sig...
Men varför tappade vi
hår överhuvudtaget när vi utvecklades från apor till människor?
Och är det inte ganska sorgligt att vi gjorde det, jag skulle mycket hellre
se en värld full av Chewbaccas än en överbefolkad planet av nakenråttor
som det är nu. Vad mycket mjukare, och varmare, det skulle vara om vi hade
päls.
Barbara Cannon, forskar
egentligen om kroppstempraturer och sånt, men hon vet lite om annat också.
- Ja, vi tappade ju håret
när vi reste oss från att vara fyrbenta till att bara gå på
två ben. Och det gjorde vi för att vi inte behövde värma
oss på samma sätt...
Bo Forslind på
Karolinska Institutet har forskat om hår sen 60-talet och han berättar
att allt bestäms i den 11: e fosterveckan, då bestäms det precis
hur mycket hår man ska få.
Men varför har vissa
mer hår än andra? Och varför växer sporadiskt utplacerade
hår ut och blir jättelånga helt utan anledning?
- Ja, man har fem miljoner
hår på kroppen, det vore konstigt om det var fullständig kontroll
på alla av dem.
Göran Sandberg
som också forskar på Karolinska Institutet skriver att utbredningen
av hår på kroppsytan varierar mellan individer och är könsberoende.
Helt hårfria områden är bara handflator, fotsulor, läppens
röda del, clitoris och penis. Visst kan andra delar av huden verkar vara
obehårade men det beror bara på att de håren är så
pass tunna eller opigmenterade att de inte syns. Fjunen på armarna och benen
växer mindre än 0,1 mm/dygn.
Jaha okej, men Bo, varför
har man hår där man har hår? Varför har man en raggarsträng?
- Skägg, hår på
bröstet och huvudet hade man för att det var en ornamentär signal,
hår på bröstet signalerade manlighet. Och är man kvinna
och har hår på bröstet signalerar man också manlighet,
men det kanske man inte vill.
- Håret under armarna
och runt könsorganet har man för att det ska bli lättare att sprida
doft och speciellt brunstighetsdoft då. Jämför med
djuren under brunstighetsperioden, då utsöndrar de en viss lukt som
gör att andra djur kan identifiera dem som sexuellt aktiva.
Men är det då
inte lite dumt att raka bort det håret och dutta på andra lukter?
- Det där har ju med
det sociala samhället att göra. Man bestämmer ju tillsammans vad
som luktar gott och vad som inte gör det...
Men har man aldrig haft
hår för att det var kallt?
- Nja, till en viss del kanske
men hår skyddar mot värme också. Kolla bara på det krulliga
hår som afrikaner har, det skyddar extremt effektivt mot solen.
Hår skyddar alltså både
mot sol och kyla på ett bra sätt, ändå tar man
bort det, för det beteendet har man lärt sig genom tiderna. Det finns
så djupt inrotat att när man ser en tjej med hår så anser
både män och kvinnor att hon är mycket mindre attraktiv och mindre
intelligent(!). (Enligt ett amerikanskt test)
Men konstigt är det ändå,
speciellt när man läser rakhyvelsjättens Gilettes undersökning,
där visade det sig att 70% av killarna inte märkte om tjejen hade nyrakade
ben. Vem rakar man sig då för? |