Om varför människan är ett dåligt mellanting mellan pälsmonster och utanhårdjur.


”Man har fem miljoner hår på kroppen, det vore konstigt om det var fullständig kontroll på alla av dem.”

av Marie Birde

Hår har i alla tider varit ett samtalsämne, har det inte pratats om vad för slags frisyr man ska ha, så har man alltid kunnat diskutera om man ska raka av ögonbrynen eller inte.
I många kulturer är hår status, i vissa fall längden på det och andra gången bristen på det- allt beror på tidsandan och modet. Här i Sverige hade man till exempel i början av seklet alltid uppsatt hår om man var gift...
Martin Rundkvist jobbar på Historiska Museet och berättar att frisyrer och hårprydnader går tillbaka långt ner i stenåldern. Kammar är den vanligaste gravgåvan i järnålderns gravar. Merovingerna, de frankiska kungarna på 400-700-talet, hade långt hår som sitt särskilda kännetecken. I Gamla Testamentet finner vi hjälten Simson vars kraft satt i håret. Honom gick det illa för när han lät Delila klippa sig. Pixies-låten "Gouge away" från albumet ”Doolittle” handlar om detta.

Huvudhår är inte lika intressant som annat hår, kroppsbehåring - varför har till exempel indianer och asiater mindre kroppsbehåring än folket kring medelhavet? Det är svårt att få en vettig förklaring på det, det blir mest en massa snack om att asiater, eskimåer och indianer tillhör samma folkslag och att de inte har så mycket hår för att det är karaktäristiskt för det folkslaget. Man kan ju jämföra med andra däggdjur, inom arterna finns det väldigt stor variation på pälstjocklek - vissa har tjock och yvig päls medan andra har en gles variant. Från början kanske det fanns någon god avsikt med att det skulle variera, men som sagt är det svårt att förklara idag.
Men det är känt att kroppshår aldrig har varit riktigt populärt: Antikens greker och romare (i alla fall männen) rakade bort det eftersom hår inte direkt ingick i deras homoerotiska etestik, gossefägring. Och redan då använde man specialgjorda verktyg: En slags skrapa av brons, strigilis, som ofta avbildas på marmorstatyer av atleter.
I det gamla Egypten, tog både män och kvinnor bort ALLT hår - eftersom hår ansågs vara ohygienskt. Man tyckte också att hårlöshet tydde på ungdom och skönhet.
Många sydamerikanska och afrikanska stammar gör likadant. Men för det mesta, i de flesta kulturer, är det kvinnorna som bryr sig mest.

I Europa har vi däremot varit ganska hårtoleranta och har tyckt att kroppshår har varit helt okej, men det var en period på medeltiden, när korsriddarna kom tillbaka från Arabien, som idéer om hårlöshet kom på modet, i Arabien hade man ju rakat sig...
Men varför tappade vi hår överhuvudtaget när vi utvecklades från apor till människor? Och är det inte ganska sorgligt att vi gjorde det, jag skulle mycket hellre se en värld full av Chewbaccas än en överbefolkad planet av nakenråttor som det är nu. Vad mycket mjukare, och varmare, det skulle vara om vi hade päls.
Barbara Cannon, forskar egentligen om kroppstempraturer och sånt, men hon vet lite om annat också.
- Ja, vi tappade ju håret när vi reste oss från att vara fyrbenta till att bara gå på två ben. Och det gjorde vi för att vi inte behövde värma oss på samma sätt...
Bo Forslind på Karolinska Institutet har forskat om hår sen 60-talet och han berättar att allt bestäms i den 11: e fosterveckan, då bestäms det precis hur mycket hår man ska få.
Men varför har vissa mer hår än andra? Och varför växer sporadiskt utplacerade hår ut och blir jättelånga helt utan anledning?
- Ja, man har fem miljoner hår på kroppen, det vore konstigt om det var fullständig kontroll på alla av dem.
Göran Sandberg som också forskar på Karolinska Institutet skriver att utbredningen av hår på kroppsytan varierar mellan individer och är könsberoende. Helt hårfria områden är bara handflator, fotsulor, läppens röda del, clitoris och penis. Visst kan andra delar av huden verkar vara obehårade men det beror bara på att de håren är så pass tunna eller opigmenterade att de inte syns. Fjunen på armarna och benen växer mindre än 0,1 mm/dygn.
Jaha okej, men Bo, varför har man hår där man har hår? Varför har man en raggarsträng?
- Skägg, hår på bröstet och huvudet hade man för att det var en ornamentär signal, hår på bröstet signalerade manlighet. Och är man kvinna och har hår på bröstet signalerar man också manlighet, men det kanske man inte vill.
- Håret under armarna och runt könsorganet har man för att det ska bli lättare att sprida doft och speciellt ”brunstighetsdoft” då. Jämför med djuren under brunstighetsperioden, då utsöndrar de en viss lukt som gör att andra djur kan identifiera dem som ”sexuellt aktiva”.
Men är det då inte lite dumt att raka bort det håret och dutta på andra lukter?
- Det där har ju med det sociala samhället att göra. Man bestämmer ju tillsammans vad som luktar gott och vad som inte gör det...
Men har man aldrig haft hår för att det var kallt?
- Nja, till en viss del kanske men hår skyddar mot värme också. Kolla bara på det krulliga hår som afrikaner har, det skyddar extremt effektivt mot solen.

Hår skyddar alltså både mot sol och kyla på ett bra sätt, ändå tar man bort det, för det beteendet har man lärt sig genom tiderna. Det finns så djupt inrotat att när man ser en tjej med hår så anser både män och kvinnor att hon är mycket mindre attraktiv och mindre intelligent(!). (Enligt ett amerikanskt test)
Men konstigt är det ändå, speciellt när man läser rakhyvelsjättens Gilettes undersökning, där visade det sig att 70% av killarna inte märkte om tjejen hade nyrakade ben. Vem rakar man sig då för?


TILLBAKA TILL FÖRSTA SIDAN

Hej ||| Brev ||| Nakenfotografi ||| Pinuppor ||| Listor ||| Platta saker ||| Om hår ||| Månadens Darling ||| Kan man heta java? ||| Mode ||| The Concretes ||| Kära dagbok ||| Fråga Darling ||| Vinn kamera ||| Webguide ||| FAQ

Gamla nummer ||| Bli en Darling ||| Köp en t-shirt ||| Prenumerera ||| Pappers Darling ||| Annonsera