Läskkonsumtion i världen (liter per år och invånare) Europagenomsnittet är 65 liter, och tänk att sverige har lyckats pricka in den precis! Så här dricker vi i Sverige (liter per år)   Läskfärgfördelning i Sverige   Pripps sockerdricksrecept från länge sedan: 7000 liter vatten 275 kg gult farinsocker 8 tjog äggvitor 2 kg ingefära 1/2 kg humle 1/2 kg vinsyra svagdricksjäst 2 timmars kokning 3 dagars jäsning 1 månads lagring på fat

Det brittiska ordet för läsk, pop, förklarar på ett bra sätt vad det handlar om. Läsk är bubblande drycker i grälla färger, läsk har klatschiga etiketter med fräna logotyper. Läsk är häftigt. Läsk ÄR pop. av Tommie Jönsson, research Marie Birde Det är därför vi ständigt dricker kolsyrad sockerlösning ur aluminiumburkar och PET-flaskor. För egentligen är läsk inte ett dugg godare än saft. Och kolsyran gör att man rapar och blir konstig i magen. Sockret, som i och för sig finns i alla andra drycker, gör att man blir tjock och tappar tänderna. Och syntetiska sötningsmedel är inget bra alternativ, eftersom man får cancer och hjärnskador av sånt. Tidigt i livet får man lära sig att läsk är något man får dricka när familjen samlas för en stunds kvalitetsmys framför tv-n på lördagskvällen. Antingen är det så att man bara dricker läsk vid extra festliga tillfällen, eller så blir det helt enkelt roligare när läskflaskorna åker fram. Se bara på alla reklamfilmer där modellerna häller i sig av hjärtans lust. Om man jämför etiketterna på en saftflaska och en läskflaska, ser man skillnaden mellan vardag och fest. Saft är förståndigt och tryggt och har ofta tecknade bär och frukter på etiketten för att ge en gammeldags känsla till drycken. På läskflaskan är det däremot sprakande färger, blixtar och swoshar, tuff serietidningstypografi och rena festivalstämningen. Inte så svårt att gissa vilka alternativ som är populärast. Läsk, i betydelsen alkoholfri dryck med socker och kolsyra, har funnits sedan 1800-talet, men redan på 1600-talet refererade man till svagdricka och liknande som ”läskande drycker”. Ordet läsk kommer från verbet läska sig, ett tyskt låneord (löschen) som egentligen betyder ”släcka”. Läskande drycker släcker törsten. Den ursprungligaste formen av läsk är sockerdricka, som tillverkades på bondgårdarna under 1800-talet. Man blandade vatten, socker och ingefära och lät alltihop jäsa några dagar för att på så sätt få kolsyra i brygden. På 1850-talet började sockerdrickan tillverkas i fabriker med spännande ingredienser som äggvitor, fruktessenser och tinkturer. Så småningom kom man på metoder för att göra dryckerna kolsyrade utan jäsning. På det sättet blev bryggerierna effektivare och läsken alkoholfri. - Dagens läsk kommer ur mineralvatten, det var en Torben Bergman som lärde sig att kolsyra vatten så att det blev mineralvatten. Men på den tiden användes mineralvatten som medicin, det hjälpte mot det mesta och smakade ganska illa, berättar Hans Nordlöv på Pripps informationsavdelning, och fortsätter: - Berzelius var pionjär inom läskedrycken och kom på att man kunde smaksätta vattnet med bär. Men han var före sin tid, på 1800-talet var det en otänkbar tanke att mineralvatten skulle smaka gott! Men på 1880-talet började man smaksätta lemonad med bär som jordgubbar och sånt. Som allt annat utvecklades läsken snabbt på början av 1900-talet. Sockerdrickan blev till en mängd olika läsksorter. Pommac, som kom ut på marknaden 1919, hade en sammansatt smak av 10-15 olika frukter och blev snabbt väldigt populär. Ingen kunde riktigt säga vad den smakade, vilket var spännande på den tiden. Essencefabriken Fructus förstod också vikten av reklam och marknadsföring och lyckades på kort tid göra Pommac till något av en nationalläsk. Att läsk slog igenom på bred front vid den här tiden hade andra anledningar än bara Pommacs revolutionerande smak och snygga reklamkampanjer. 1919 hittade man på must. Just då härjade alkoholdebatten som värst och man kom på att man skulle göra en läsk som var mörk som öl, skummade som öl och som var smaksatt med humle, så att det kunde bli ett bra alkoholfritt alternativ. Musten blev enormt populär och idag dricks det mer must än cola vid juletid, under december är varannan läsk som dricks en must, säger Hans. Det har alltid funnits en tydlig koppling mellan alkohol och läsk. Det finns särskilda vuxenläsker, som är gjorda för att vara perfekta groggvirken (Schweppes) och vi har läsksorter som har tagits fram för att vara alkoholfria alternativ till sprit, till exempel must eller Pommac i magnumbutelj. Men det är inte allt. Läsk fungerar nämligen som sprit för barn. Vuxna människor får lyxa till det med sprit när det ska vara lite guldkant på tillvaron. Barnen får läsk. Men eftersom läsk, i likhet med sprit, påstås vara skadligt att dricka i stora mängder, får man som barn lära sig att drickabacken bara åker fram på helgen. På vardagarna får man nöja sig med saft. Alla verkar ha haft föräldrar som försökt hålla konsumtionen av läsk på så låg nivå som möjligt, vilket därmed gör läsken lite farlig och cool i barnens ögon - allt som föräldrarna ogillar är bra. Och om man tänker på det, fungerar det precis likadant med vanliga sprittörstiga svenskar och staten. Staten försöker minska alkoholkonsumtionen genom åtgärder, vilket leder till att folket super hårdare och glamoriserar alkoholen. Lösningen på svenskarnas problematiska förhållande till spriten kanske är att låta barnen dricka måttligt med läsk till blodpuddingen på vardagkvällarna. Det här leder oss förstås in på ämnet alkoläsk. Hooch och andra sorters alkoholhaltiga läskedrycker på kort tid blivit väldigt populärt bland ungdomar. Alkoläsk är det perfekta mellantinget mellan festläskande och festspritande. Många börjar dricka läsk dagligen i tonåren och skaffar sig i samma veva en ny festdryck. Och har man inte riktigt frigjort sig från barndomens läskrestriktioner men börjat dricka alkohol, då framstår Hooch som det givna alternativet. Innehåller sprit, känns som läsk. Det är inte bra att dricka för mycket läsk, sägs det. Men är det verkligen farligt? Det finns många myter runt läskens farlighet och Coca-Cola är kanske det mest kända exemplet. Det sägs till exempel att colan löser upp rostfläckar som ingenting och att koncentratet som den tillverkas av runtom i världen bara kan förvaras i särskilda syrafasta behållare för att inte skada någon. Men läsk består till 90% av vatten, och resten är till största delen socker. Hur farligt kan det vara? Är läsk verkligen skadligt? En tandläkare vi frågade svarade så här: - Nja, det beror på. Att man säger att läsk är farligt beror ju på att det är så mycket socker i den, lite mer än i vanlig saft. Det beror ju också på hur mycket läsk man konsumerar, lite läsk är ju inte farligt i rimliga mängder, men dricker man mycket kan det skada emaljen. Fast sportdryck är minst lika farligt som läsk. Det bästa vore om man drack vatten till måltiderna och läsk kanske en gång i veckan, då är det ofarligt. Sockret i läsken kan bytas ut mot andra sötningsmedel, men detta har visat sig vara problemfyllt. Även om läskedryckerna blir lika söta, smakar de annorlunda. De smakar sämre. Lightläsker har fortfarande svårt att hävda sig mot de klassiska sockerstinna sorterna vi är vana vid. Och flera syntetiska sötningsmedel, som exempelvis Aspartam (uppfunnet 1965) har visat sig vara farliga på ett helt annat sätt än socker: djurförsök har visat att medlet är cancerframkallande. Så socker är kanske inte så dumt ändå. En liten del av läskens innehåll utgörs av obskyra ingredienser som fosforsyra, koffein, olika växtextrakt och kemiska tillsatser. Det är här som man verkligen kan börja undra vad det är man häller i sig. Dietforskaren Michel Montignac, har synpunkter på både det ena och det andra när det gäller tillsatser i läskedryckerna. I hans bok ”Jag äter, alltså blir jag smal”, kan man läsa: Även om läskedrycker är gjorda av naturliga växtextrakt ska man misstro dem eftersom de kan innehålla gifter. I naturliga extrakt av citrusfrukter har man hittat betydande rester av skadliga ämnen som terpener. Och de sämsta av dem alla, de som är gjorda av kolaträdets frön borde förbjudas eller förses med varningstext som cigarettpaketen: ”Detta är en farlig produkt”. Inte helt överraskande tycker alltså Montignac att coladrycker är särskilt ondskefulla. Det har spekulerats om att Coca-Cola har innehållit små mängder kokain. Utöver koffein, socker, fosforsyra och smakextrakt från kolanötter och kokablad, sägs Coca-Cola innehålla en mystisk ingrediens som heter 7X. Ingen vet riktigt vad det är. The Coca-Cola company diskuterar av princip inte colans recept, men med lite ren logik kan man ändå utesluta att det skulle vara knark i colan. Om Coca-Cola verkligen innehöll kokain, hur skulle den då kunna säljas till sånt vrakpris? Kokain har aldrig varit billigt. Om man nu känner sig stimulerad av colan, kan man vara ganska säker på att det är koffeinet som spökar. Eller kanske fosforsyran, som enligt Montignac är den riktigt farliga tillsatsen i läskedrycken: De coladrycker som för närvarande säljs på den europeiska marknaden innehåller per 19 cl ca 21 mg koffein och 102 mg fosforsyra. Koffeinet har en uppiggande verkan. Fosforsyran är ytterst surgörande och den höga koncentrationen av fosfor riskerar att störa samverkan mellan kalcium och fosfor i födan med allvarlig fara för urkalkning i skelettet. Man bör också försäkra sig om att fosforsyran inte innehåller alltför mycket rester av giftiga tungmetaller. Slutsatsen är enkel: Coladrycker bör i sin nuvarande sammansättning absolut inte ges till barn eller tonåringar. Folk blir urkalkade, tjocka och får dåliga tänder. Många blir beroende av koffeinet som finns i colan. Men trots alla spekulationer om colans farlighet har ingen än så länge dött av att dricka den, eller någon annan läsk för den delen. Och på något sätt tar man Michel Montignac på mindre allvar när man läser att han tycker att minimjölk är bra. Det kanske intressantaste med läsk är ändå hur internationellt det är. Det kan inte finnas många platser kvar på planeten där man inte kan köpa sig en burk läsk längre. Om man kom från en annan planet skulle man lätt kunna tro att Coca-Cola ägde hela världen, eftersom de har lyckats sätta upp sina skyltar precis överallt, från Gällivare till Timbuktu. Och utöver de klassiska multinationella läsksorterna som Coca-Cola, Pepsi, Fanta och Sprite, finns det alltid en intressant flora av lokala läsksorter som ber om att utforskas. Det är också roligt att notera att läsketiketter världen alltid lyckas vara klatschiga och poppiga. Det brittiska ordet för läsk förklarar som sagt exakt vad det handlar om! Idag har läskkulturen kommit långt från de ursprungliga sockerdrickorna och lemonaderna. Nya läsksorter introduceras hela tiden, några dör efter bara något år på marknaden, några kommer tillbaka, några blir klassiker och några blir kult. I USA verkar devisen vara ”ju bisarrare, desto bättre”, det är därifrån syntetkörsbärsdrickan Dr. Pepper, jenkasmakande Root Beer, och Cream Soda (glassläsk!) kommer från, för att inte nämna powercolan Jolt och andra experimentella coladrycker som till exempel Crystal Coke och Cherry Coke. Man har till och med försökt sig på att skapa en speciell slackerläsk som heter OK soda, som smakar… okej. I Storbritannien är läskedryckerna ganska traditionella, men marknadsförs med helt hysterisk tv-reklam, ni minns säkert Tangomannen som gnuggade oskyldiga människor i ansiktet med en gummihandske. Här i Sverige hittar vi ganska egna och välsmakande former av läsk som must, Hallonsoda och trivsamma pensionärsdrickor av typen Champis och Pommac. Vi får heller inte glömma den anti-imperialistiska protestdrickan Cuba-Cola som är den medvetne läskdrickarens självklara förstaval i Colakriget. Jag vill också passa på att slå ett slag för den norrländska läskkulturen. I Norrland har högkvalitativa läskedrycker som Portello, Trocadero, Merry och licenstillverkad Dr. Pepper alltid funnits. För er som inte har testat, är Merry en fantastisk citron/lime-läsk och Portello är en fyllig och raffinerad smaksymfoni som inte liknar någonting annat. De här läsksorterna tillverkas av norrländska småbryggerier och är därför svåra att få tag på i södra delen av landet, som är dominerat av stora aktörer som Pripps och Spendrups. Precis som i fallet med öl, har det visat sig att det är de små bryggerierna som gör de godaste läskedryckerna, medan bryggerijättarna helt enkelt inte har den rätta inställningen och det rätta kunnandet för att lyckas. De lokalpatriotiska norrlänningarna har lyckats behålla sin läskkultur och sina småbryggerier. Det finns också en geografisk parallell till den amerikanska mellanvästern, som på många sätt påminner om Norrland. I de isolerade småstäderna på prärien håller man hårt på sina äktamerikanska läsksorter, som Root Beer och Dr. Pepper. Fast när det gäller Dr. Peppers populäritet i Norrlands inland, verkar skälet däremot vara mer praktiskt: Dr. Pepper fungerar väldigt bra tillsammans med hembränt… Trots att läsk egentligen inte är godare än saft och bevisligen är onyttigt, dricker nästan alla människor läsk. Och den enda anledningen måste vara att läsk är coolare än saft. Om nu saft ens är något alternativ till läsk, vill säga. Vi frågade Hans Nordlöv på Pripps om han kunde säga varför läsk är coolare än saft: - Kolsyran tillför ju en del. Mineralvatten är ju till exempel mycket intressantare än kranvatten. Och tillhandahållandet, det är praktiskt att köpa en läsk, man får service och det är fräscht. Sedan finns ju läsk i roliga smaker. Har du till exempel sett melonsaft någonstans? Festis finns i melonsmak. Läsk är en väldigt trendkänslig industri, det är hela tiden nya smaker på gång och man kan aldrig veta vad som kommer att vara nästa stora grej. Pepsi och Coca-Cola har länge slagits om förstaplatsen på läsktronen och tagit till en hel del fula knep. Pepsi använde sig av Michael Jackson för att visa att de var ”the choice of a new generation”, medan Coca-Cola gjorde det otänkbara på 80-talet: de ändrade på sitt recept och smakade helt plötsligt lite mer som Pepsi. Colafanatiker hamstrade stora lager av den gamla brygden, proteststormar svallade och tidningarna skrev spaltmil om smakbytet. Resultatet blev att Coca-Cola så småningom ändrade tillbaks till sin klassiska smak och samtidigt rodde iland den smartaste mediakuppen någonsin – så mycket gratispublicitet har ingen fått tidigare. Läsk engagerar så många människor, fast det bara är kolsyrat vatten med massa socker i. Den aspekten på läskdrickandet är fascinerande. Ibland blir läsken till något mycket större än bara en festlig dryck med kolsyra i. Olika läsksorter blir som subkulturer, som livsstilar. Precis som det brittiska ordet för läsk visar, handlar läsk om guldkant på vardagen, identitet och fart och färg och coola logotyper. Läsk är pop.