RUNT BORDET:
Johan Elmros, 22-årig musiker och blivande student,
Simon, 4 år:
Märta, 4 år:
Johanna, 4 år:
Hanna, 4 år:
Ebba, 5 år:
Alexander, 4 år:
Marianne Söderlindh-Franzén, 23-årig, undersköterska,
Katja Håkansson, 23-årig fotograf,
Kajsa Mellgren, 23-årig programledare,
Sanna Wolk 26-årig jurist och journalist och
Glenn Sundell, 25-årig trummis i Monster som numera aktivt söker jobb efter att ha varit arbetslös i 4 år.
När vi var små ville alla bli brandman eller polis eller hårfrisörska. Men vad vill dagens barn bli när de blir stora?
chaufför (helst taxi och fina bilar)
sälja videoband
polis eller prinsessa
clown
vetenskapsman
pilot
Varför måste man jobba, hur mycket påverkar föräldrarna ens yrkesval, vad kännetecknar en äkta karriärist och jobbar man verkligen övertid frivilligt? Den här gången samlade Darling ihop sex unga människor med olika bakgrunder och åsikter för att diskutera kring ämnet karriär.
GLENN: Man tjänar pengar!
KAJSA: Att man har trevligt. Hellre är jag arbetslös utan pengar än att jag har ett tråkigt jobb.
MARIANNE: Jo, det är viktigt att man trivs.
SANNA: Om man vill ha ett jobb och göra karriär då är är det bäst att försöka satsa på något man själv tycker om. Sedan hoppas man ju på att ens idé också så småningom ger en pengar.
KAJSA: Man måste vara försiktig också. Det gäller att tacka ja till rätt erbjudande annars finns en risk att bli utnyttjad. Det är viktigare att må psykiskt bra än att tjäna mycket.
DARLING: Om ni plötsligt ärvde en massa pengar skulle ni välja bort att jobba?
KATJA: Absolut inte. Då skulle jag göra jobb som jag idag varken har material och pengar till för att kunna komma igång med.
JOHAN: Om jag blev ekonomiskt oberoende skulle jag inte jobba, inte en chans! Åtminstone inte till en början.
MARIANNE: Jag skulle helt klart trappa ner. Det finns ingen anledning att fortsätta jobba heltid och slita ut sig om man skulle ha en massa pengar, speciellt inte inom vården där det är så tungt.
SANNA: Jag skulle nog anställa några sekreterare som gjorde den tråkiga delen av jobbet så jag själv bara fick hålla på med det roliga! Man skulle slippa allt hästgöra.
KAJSA: Jag skulle behålla mitt jobb, det är ändå bara halvtid nu.
GLENN: Bara för att man inte jobbar behöver man vara sysslolös. Jag skulle ägna min vardag åt olika hobbies, som att spela trummor. Det är roligare än att jobba.
SANNA: Men en hobby kan väl också vara ett jobb? Även om du inte alltid tjänar pengar på det så är det någonting du lägger ner din tid på.
DARLING: Blir jobbet roligare om man hamnar på ett kul ställe?
JOHAN: Verkligen inte. Jag jobbade på ett skivbolag förut och det var inte så jävla roligt. Jag trodde att det skulle vara det, men det var väldigt tråkigt.
KATJA: Det är otroligt många som vill jobba på ett speciellt ställe bara för att kunna droppa det på krogen känns det som.
ALLA: Jo, så är det nog.
KATJA: Och så blir de besvikna för att det inte var så kul.
ALLA: Det misstaget är vanligt!
DARLING: Är det viktigt att ha ett mål?
SANNA: Det är bra om man vet vad man vill hålla på med.
JOHAN: Det är inte alltid lätt att få göra det man vill men då har i alla fall något att sträva efter. Strävar gör man hela livet.
MARIANNE: Det är viktigt att ha drömmar vare sig man kan genomföra dem eller ej.
KATJA: De som mår sämst är nästan alltid de som inte vet vad dom ska göra.
JOHAN: Så behöver det inte vara. Jag vet till exempel inte vad jag vill göra.
KATJA: Nej, men du har en inriktning: musiken. Du vet vad du tycker om att göra.
MARIANNE: Du berättade också att du ska börja på en konstskola i New York till våren. Då vet du i alla fall vad du ska göra en tid framåt.
KATJA: Det hjälper om man har ett mål, inte minst om man vill göra karriär.
SANNA: De mål man har ska man inte placera tjugo år framåt. Jag tror att målen måste finnas inom räckhåll annars blir det svårt att arbeta för att uppnå dem. Då är det inte ett mål längre, utan en dröm. Det är en viss skillnad.
DARLING: Är det lätt att man blir låst av en dröm?
KAJSA: Absolut. Speciellt om man har en stor dröm, då är extra lätt att bli blockerad.
DARLING: Har någon av er haft (vad ni anser vara) ett skitjobb?
ALLA: Vem har inte jobbat på hamburgerrestaurang? Fy fan, det gör man bara en gång i livet!!
KAJSA: Jag har städat hotellrum. Det var det värsta jag har gjort i hela mitt liv... man fick torka spyor, bädda i det oändliga, skrubba toaletter. Det gjorde jag i ett år och jag tycker att jag har gjort mitt skitjobb efter det.
MARIANNE: Lapplisa måste också vara ett av de värsta jobben. Det skulle jag aldrig vilja bli.
JOHAN: Näe, det verkar helt OK. Gå runt och hasa omkring på stan hela dagarna.
TJEJERNA: Kul att bli hatad varje dag.
JOHAN: De flesta förstår nog deras situation. Bara för att man hatar lapparna behöver det inte betyda att man hatar lapplisorna personligen.
MARIANNE: Ett skitjobb kan även vara ett jobb där det inte finns någon som helst ordning. Det har jag råkat ut för många gånger inom vården.
DARLING: Är det någon av er som har blivit det som era föräldrar har som yrke?
ALLA: Nej.
DARLING: Hur mycket tror ni att föräldrarnas sociala bakgrund och arbetssituation påverkar ens egna val i livet?
ALLA: Det påverkar mycket.
JOHAN: Antingen arbetar barnet för eller mot sina föräldrar. Många revolterar mot sina föräldrar för att de inte vill bli som de.
KAJSA: Det handlar mycket om en klasskillnad. Om man kommer från en rik företagsfamilj har man antagligen mer press på sig att följa familjens fotspår. Själv kommer jag inte alls från sådana förhållanden - det jag gör är verkligen något nytt för mina föräldrar. För mig känns det som en revansch.
SANNA: Det är allmänt statistiskt konstaterat att om föräldrarna är akademiker blir också deras barn akademiker. I en undersökning jag läste delade man in befolkningen i tre grupper: arbetstagare, akademiker och konstnärer. Där stod bl a att arbetstagande föräldrar sällan uppmuntrar sina barn att bli akademiker, medan konstnärsbarn däremot uppmuntras att bli antingen akademiker eller konstnärer. Deras föräldrar är mer öppna. Så visst är det något av en "klassfråga".
DARLING: Vad gör era föräldrar?
MARIANNE: Min mamma är docent i psykologi och pappa var operasångare. Mamma har aldrig pressat mig och mina syskon. Hon tycker det viktigaste är att vi mår bra.
GLENN: Min pappa är kock. Det påverkade mig helt klart i mitt val att gå livsmedelsteknisk linje på gymnasiet. Tyvärr var det inte riktigt min grej.
JOHAN: Min pappa är privatläkare ( har även sysslat på med konst) och mamma jobbar som psykolog.
KATJA: Mina föräldrar har ett eget företag. Ingen av dem har akademikerbakgrund.
KAJSA: Inte mina föräldrar heller. De bor i en jätteliten stad.
SANNA: Mamma är professor i psykiatri och pappa har varit konstnär. De har alltid hjälpt mig.
DARLING: Det verkar vara en bra kombination om den ena föräldern är akademiker och den andra är konstnär.
SANNA: Ja, de kompletterar varandra. Akademikern, som ofta har en högre ekonomisk status, är den i familjen som kan stötta barnen ekonomiskt om de skulle vilja ägna sig åt något konstnärligt.
DARLING: Är det viktigt med högt betyg och vidareutbildning om man vill lyckas?
GLENN: Inom restaurangbranschen är det helt onödigt att behöva gå en speciell linje eller skola, anser jag. Det är en bättre merit om man istället jobbar, man lär sig mer då.
KAJSA: Jag har fått de jobb som jag verkligen vill ha genom kontakter jag själv skaffat mig. När jag flyttade till Stockholm kände jag ingen.
JOHAN: Så verkar det fungera inom nöjesvärlden.
SANNA: Allt beror på vad man ska bli. När jag slutade gymnasiet hade alternativen att komma in på högskoleutbildningarna precis kommit. Jag tror därför ingen av oss kände samma stress som generationen innan. Numera har gymnasiet och slutbetyget inte så mycket med att göra vad du blir senare i livet. Man kan komma in på en linje genom praktiska prov, om man vill vidare.
MARIANNE: Du som är jurist, var inte du en plugghäst från sjuan och uppåt?
SANNA: När jag var mellan 16-19 år var jag, precis som de flesta normala tonåringar, rätt ointresserad av att ta del av lärarens kunskaper. Man tyckte man inte hade tid till det. Det är en ålder då det känns viktigare att få utveckla sin egen personlighet: wow-jag-har-fått-bröst-jag-kan-röka-och-supa. Nu kan jag tycka att det är patetiskt, men det var viktigt då.
MARIANNE: Nu slog du hål på min myt jag hade om jurister.
SANNA: Då kan jag slå hål på en annan myt, nämligen den om att plugghästarna som har de högsta betygen på juristlinjen går det automatiskt bäst för. Det stämmer inte alls. Trots att de är duktiga på att utreda får dessa vanligtvis de tråkiga jobben pga att de ofta har en låg social talang. De kan ha svårt att ta klienter.
KATJA: Det är sällan de med bäst betyg som senare lyckas bäst i livet.
DARLING: Går det i princip att komma lika långt i livet med bra självsäkerhet?
ALLA: Definitivt. Självsäkerheten spelar en stor roll.
SANNA: Man kommer långt, men inte till absoluta "toppskiktet". Till att bli den bästa i sin gren krävs också mycket talang. Det som är bra med självsäkerhet är att man vågar sätta igång, man har mod att lyfta luren och ringa det där viktiga samtalet som tar en från punkt A till B, osv.
DARLING: Hur får man bra självförtroende?
ALLA: Det sitter inte i generna, det är något som utvecklas. Den sociala miljön (uppväxt, kompisar etc) är betydelsefull för var man hamnar.
KATJA: Det är viktigt att man har en grundtrygghet att utgå från.
SANNA: Har man inte ett bra självförtroende från början får man det förr eller senare om det går bra för en. Beröm är bra för självförtroendet.
JOHAN: Helt riktigt! Det ger en också inspiration att spinna vidare.
DARLING: Vad utmärker en karriärist?
SANNA: Det är den som för stunden prioriterar sitt jobb framför annat.
DARLING:Är det något positivt eller negativt?
SANNA: Jag tycker att det är positivt för då strävar man upp till sitt mål, vad det nu än är.
MARIANNE: Jag tycker det är negativt om man har barn som blir lidande för att man hela tiden jobbar.
KATJA: Jag tror att barn gynnas mer av en positiv och glad förälder som jobbar, än av en som sitter hemma och önskar att han/hon fick göra något annat istället. Då kan barnet lätt känna skuldkänslor.
DARLING: Är det så viktigt att göra karriär?
KATJA: Arbetar man som musiker, fotograf eller programledare måste man göra karriär för att kunna försörja sig på det eftersom konkurrensen är så hård. Man måste bli ett namn.
KAJSA: Sedan gäller det att hela tiden hålla kvar namnet. Man har både krav på sig själv och från omgivningen och det är otroligt stressigt bitvis. Så fort man inte syns anses man inte vara någonting!
DARLING: Betyder karriär pengar för er?
JOHAN: Nä. Däremot betyder det uppmärksamhet.
SANNA: Det betyder pengar på det sättet att man kan vidareutveckla och satsa på sina mål.
DARLING: Är det någon skillnad mellan män och kvinnor i karriären?
SANNA: Vi får ofta vår hjälp av män (den kommer sällan från kvinnor). Jag har hittills bara fått tips och stöd av en kvinna. Generellt har tjejer väldigt svårt att ge credit till andra tjejer och vi är dåliga på att lära ut våra kunskaper till varandra. Kvinnor verkar ha inte samma mentorförhållande som män har.
GLENN: Det känns som om kvinnor ger sig mycket mer fan på vad de ska göra.
SANNA: Kvinnor får ju av tradition arbeta hårdare för att bevisa att de kan, oftast inte bara för männen utan även för sig själva och andra kvinnor.
DARLING: Kan yrkesrollen ta över den egna personligheten?
KAJSA: Ja, om man inte aktar sig. Jag har sett många ansikten komma och gå...
ALLA: Inom media speciellt. Där är man ofta en offentlig person.
DARLING: Ska man skilja på fritid och yrke?
KATJA: Jag tror att man måste koppla bort det man håller på med under ledigheten.
SANNA: Definitivt.
DARLING: Om ni fått en åtråvärd position är ni beredda på att skippa lunchen, jobba övertid och skjuta upp semestern?
ALLA: Javisst, om det behövs och om jobbet är kul.
SANNA: Allt är ju tidsbegränsat. Man kör på och tänker att det är något man kommer göra i, låt säga, två år.
KATJA: Ibland har man inget annat val. Det förväntas att du s k a jobba mycket.
DARLING: Strävar vi människor efter att bli rika och berömda?
ALLA: Neej.
MARIANNE: Det skulle bara vara jobbigt att vara kändis för allmänheten.
SANNA & KATJA: Men erkänd inom sitt yrke vill nog alla bli.
Okej gott folk, då har vi kommit fram till att karriär gör man för sin egen skull, inom sin bransch. Månadens slogan lyder: hellre erkänd än känd. Vi är alla vackra, duktiga och unika. Jobba på!
/Charlotte