3 februari
2 februari
1 februari
31 januari
30 januari
29 januari
28 januari
27 januari
26 januari
25 januari
24 januari
23 januari
22 januari
21 januari
20 januari
19 januari
18 januari
17 januari
16 januari
15 januari
14 januari
13 januari
12 januari
11 januari
10 januari
9 januari
8 januari
7 januari
6 januari
4 januari
3 januari
2 januari
1 januari
30 december
29 december
27 december
26 december
25 december
24 december
19 december
18 december
17 december
16 december
15 december
14 december
13 december
12 december
11 december
10 december
9 december
8 december
7 december
6 december
5 december
4 december
3 december
2 december
Tisdag, 24 december 1996

Jag är inte bakfull när jag vaknar. Det gör mig lite besviken. Nu har jag ju ingen anledning till att vara otrevlig.
Julafton. Får julskinka och potatis till frukost precis som alla andra jular. Men idag är det inte trevligt. Ingenting är trevligt. Jag vill vara ifred. Jag vill inte vara med.
Mamma är glad. Orolig för mig bara. Hon säger att vi kommer få det roligt med systerns pojkväns familj. Jag vet att alla där är par och kommer att hata mig som blivit lämnad av honom och får låtsas vara par med mamma istället. Jag vet att jag kommer att bli förnedrad. Jag vet att de kommer att prata om den senaste seglingssemestern. Åh, vad kul!

Är det någon som är intresserad av hur jag mår? Är det någon som vill veta vad jag tycker om den här julafton? Kommer inte tomten snart? Kan jag få gå snart?
Mamma är arg för att jag inte sätter på mig en klänning eller något passande. Det är ju jul och vi ska ju fira borta...
Jag vill ju inte. Jag vill faktiskt inte vara med.
De vill inte titta på Kalle Anka, för de är mogna människor. De sitter i timme efter timme och pratar om ekonomi och barnbarn. De snålar på snapsen för ingen får ju bli för full. Det vore ju jättehemskt. Vi delar ut julklappar. Jag får en telefon precis som jag önskat mig, den gamla är ju inte så bra, en svart. Det enda jag får eftersom vi egentligen inte skulle köpa något stort till varandra, vi är ju mogna människor, vi behöver inte presenter längre, vi skulle behöva ett liv. Alla hatar mina presenter och vet inte vad de ska säga: - Ja, det var ju fiffigt, vad fint, glad blev jag.
Jag vill gå, jag måste gå annars får jag utbrott. Jag får gå själv, alla tittar konstigt på mig, vill hon inte vara här, vad var det för fel, ja, det är ju så synd om henne, har det hänt något med honom eller, vad ska man göra, det är ju sånt som händer, hon kommer över det där, hon är ju så ung, snart har hon en ny.
Snart orkar jag inte längre.

Åker hem. Hämtar sprit. Åker till Erik. Fest. Trevligt. Har kul. Äter sill och potatis. Spelar spel. Blir lite full. Det är alla andra också. Tycker att det är tråkigt att inte Jessica är där. Dricker mer. Blir mer full.
Vill inte åka hem. Vill åka hem.

Hemma är det ingen som är glad. Årets julafton har varit världens sämsta tycker alla. Jag är glad att jag visste det redan innan. Jag slapp ju bli besviken i allafall.

Han har inte ens ringt och sagt God Jul. Hade jag förväntat mig det? Jag hade nog trott att han skulle göra det. Nu är han nästan för elak. Vad gör det om han ringer och frågar om julen har varit okej?
Jag är ledsen. Jag kommer gråta tills jag somnar. Igen.
Vilket värdelöst liv man lever.


Tillbaka till första sidan
Hej! * Brev * Platta saker * Månadens darling * Svante sez * Kära dagbok * Sara flipprar ur * netchix * Göra karriär * Mode * Per Hagman * Saker du aldrig bör erkänna * Poetized * Fråga darling * Bli en darling