![]() ![]()
2 februari 1 februari 31 januari 30 januari 29 januari 28 januari 27 januari 26 januari 25 januari 24 januari 23 januari 22 januari 21 januari 20 januari 19 januari 18 januari 17 januari 16 januari 15 januari 14 januari 13 januari 12 januari 11 januari 10 januari 9 januari 8 januari 7 januari 6 januari 4 januari 3 januari 2 januari 1 januari 30 december 29 december 27 december 26 december 25 december 24 december 19 december 18 december 17 december 16 december 15 december 14 december 13 december 12 december 11 december 10 december 9 december 8 december 7 december 6 december 5 december 4 december 3 december 2 december |
Fredag, 13 december 1996 En gång fick han en av mina favoritböcker: Mina vänner av Emmanuel Bove. Jag läste den idag, jag har inte gjort det på länge. Djävlar vad den var bra. Jag skrev ett brev till honom idag. Han vill ju inte prata med mig, så det kanske blir bättre om jag försöker förklara med ett brev. Hoppas jag. Just nu verkar han mest bara vara arg på mig. Det är svårt att lyssna på musik för man blir bara ledsen och vill gråta. Även av riktigt dåliga låtar. Konstigt. Jag borde köpa julklappar snart. Men jag får ju aldrig tid. Måste man köpa julklappar? Mamma tycker att jag borde skaffa mig juldukar och sånt skit. Jag vill inte, men jag är rädd för att hon blir ledsen om jag inte gör det. Jag vill inte göra henne ledsen. Men jag vill verkligen inte ha några löjliga julljusstakar eller hänga upp julgranskulor. Jag vill inte att det ska bli jul innan det är bra mellan honom och mig. Jag vill fira jul tillsammans med honom. Och pussas under misteln. Och jag vill lova honom en massa saker på nyårsafton. När klockan slår tolv ska vi kyssas som vi har gjort de andra åren. Jag borde verkligen skaffa mig ett liv! Jag kanske borde åka bort ett tag. Till London kanske eller New York. Jag vet inte. Jag vet ingenting längre. Jag är bara förvirrad. Som en djävla höna! Jag vill inte vara en höna. Det är Lucia idag förresten. Därför vågade jag inte öppna dörren när det ringde på. Förra året lussade nämligen våra 12 åriga grannar för oss. Och vi fick panik för vi visste inte vad vi skulle säga eller göra med dem. Till sist stack vi till dem en gigantisk stor pepparkaka som hade legat insvept i papper på golvet i en vecka och lite pengar. Jag skulle ha fått panik i år också. Och nu hade jag ju inte ens några pepparkakor hemma. Därför blev jag alldeles tyst när det ringde på och vågade inte ens röra mig på säkert tio minuter. Om man står utanför hörs det nämligen om någon går inne i lägenheten. Synd bara att radion stod på och spelade Toni Braxtons "Unbreak my heart" på väldigt hög volym. Man blev helt tårögd. Om någon hade sett mig när jag försökte vara helt orörlig måste det ha sett rätt skrattretande ut. Skrev jag inte någonstans att jag var rolig? |