3 februari
2 februari
1 februari
31 januari
30 januari
29 januari
28 januari
27 januari
26 januari
25 januari
24 januari
23 januari
22 januari
21 januari
20 januari
19 januari
18 januari
17 januari
16 januari
15 januari
14 januari
13 januari
12 januari
11 januari
10 januari
9 januari
8 januari
7 januari
6 januari
4 januari
3 januari
2 januari
1 januari
30 december
29 december
27 december
26 december
25 december
24 december
19 december
18 december
17 december
16 december
15 december
14 december
13 december
12 december
11 december
10 december
9 december
8 december
7 december
6 december
5 december
4 december
3 december
2 december
Fredag, 13 december 1996

En gång fick han en av mina favoritböcker: Mina vänner av Emmanuel Bove. Jag läste den idag, jag har inte gjort det på länge. Djävlar vad den var bra.

Jag skrev ett brev till honom idag. Han vill ju inte prata med mig, så det kanske blir bättre om jag försöker förklara med ett brev. Hoppas jag. Just nu verkar han mest bara vara arg på mig. Det är svårt att lyssna på musik för man blir bara ledsen och vill gråta. Även av riktigt dåliga låtar. Konstigt.

Jag borde köpa julklappar snart. Men jag får ju aldrig tid. Måste man köpa julklappar? Mamma tycker att jag borde skaffa mig juldukar och sånt skit. Jag vill inte, men jag är rädd för att hon blir ledsen om jag inte gör det. Jag vill inte göra henne ledsen. Men jag vill verkligen inte ha några löjliga julljusstakar eller hänga upp julgranskulor. Jag vill inte att det ska bli jul innan det är bra mellan honom och mig. Jag vill fira jul tillsammans med honom. Och pussas under misteln. Och jag vill lova honom en massa saker på nyårsafton. När klockan slår tolv ska vi kyssas som vi har gjort de andra åren.

Jag borde verkligen skaffa mig ett liv! Jag kanske borde åka bort ett tag. Till London kanske eller New York. Jag vet inte. Jag vet ingenting längre. Jag är bara förvirrad. Som en djävla höna! Jag vill inte vara en höna.

Det är Lucia idag förresten. Därför vågade jag inte öppna dörren när det ringde på. Förra året lussade nämligen våra 12 åriga grannar för oss. Och vi fick panik för vi visste inte vad vi skulle säga eller göra med dem. Till sist stack vi till dem en gigantisk stor pepparkaka som hade legat insvept i papper på golvet i en vecka och lite pengar.

Jag skulle ha fått panik i år också. Och nu hade jag ju inte ens några pepparkakor hemma. Därför blev jag alldeles tyst när det ringde på och vågade inte ens röra mig på säkert tio minuter. Om man står utanför hörs det nämligen om någon går inne i lägenheten. Synd bara att radion stod på och spelade Toni Braxtons "Unbreak my heart" på väldigt hög volym. Man blev helt tårögd.

Om någon hade sett mig när jag försökte vara helt orörlig måste det ha sett rätt skrattretande ut. Skrev jag inte någonstans att jag var rolig?


Tillbaka till första sidan
Hej! * Brev * Platta saker * Månadens darling * Svante sez * Kära dagbok * Sara flipprar ur * netchix * Göra karriär * Mode * Per Hagman * Saker du aldrig bör erkänna * Poetized * Fråga darling * Bli en darling