När jag vaknade igen, till Mary J. Blige, hade Jens redan gått. Det har aldrig hänt förut så jag tyckte att det var lite underligt. Han hade skrivit en lapp: Var tvungen att fixa en grej, jag ringer dig sen, Jens.
Jag hade slem i halsen, hostade och gick och köpte coca cola. Det är det bästa slemlösande medlet som finns. Jag förstår inte att det rekommenderas av apotekarna. Det äckliga med coca cola är att man verkligen hostar upp allt slem och när man spottar ut det är det alldeles brunt och klumpigt slem. Då mår man lite dåligt.

Gick mest och väntade på att Jens skulle höra av sig och funderade på om jag skulle be honom komma över och om jag skulle vara porrigt klädd för honom om han ville komma.

Handlade en grillad kyckling, potatissallad, cola, toalettpapper och en vass kniv.

Ringde X och talade om för honom hur dum i huvudet han var. Han sa att han tyckte att han var rätt intelligent. Jag sa att det kunde han ju inbilla sig om han mådde bättre av det. Försökte så gott jag kunde med att bryta ned honom, det gick ganska bra, jag vet ju precis vad jag ska säga.
Var rätt nöjd efter det.

Jens ringde inte förrän sent och sa att han var ledsen för att han var tvungen att gå, men det var jobb och sånt. Jag sa att jag längtade efter honom. Han sa att han var tvungen att vara hemma, väntade ett viktigt samtal tidigt på morgonen, om jag ville fick jag komma över. Jag sa att jag nog inte heller kunde, jag väntade också samtal på morgonen (gör jag?) men att han kunde väl sova hos mig imorgon.
Han sa att vi skulle höras.

Jag önskar att han vore här. Är rätt hånglig.