Det är synd om den stackars människan som är sjuk. Kände mig ännu ynkligare idag och jag kan inte prata utan att det låter fördjävligt. Började morgonen med att dricka varmt te och ta ett par Panodil. I stereon spelade jag Pharcyde. Då mådde jag lite bättre, tills min chef ringde och skällde på mig igen och sa att jag var tvungen att skärpa mig lite. Jag försökte säga att jag var sjuk men det spelade ingen roll. Så då jobbade jag och åkte och träffade honom.
Han sa att jag var alldeles rödflammig. Hade jag scharlakansfeber? Rufsig i håret var jag också. Sen sa han att när han var sjuk så brukade han få finnar, det såg ut som om jag också fick det. Jag blev så häpen att jag inte kunde svara någonting. Sen sa han att, ja, du är ju alldeles prickig. Killar fattar verkligen ingenting. Klart man inte kan säga något sånt till världens sötaste tjej. Visserligen sa han också att jag var jättesöt, men hur mycket trodde man på det efter att ha hört allt det andra.
Jag åkte hem och grät en stund. Tog några fler Panodil.

Deppade och läste gamla tidningar (schlager, POP och Smash Hits) tills Jens ringde och frågade hur det va. Jag sa att jag var sjuk, han sa genast att han skulle komma över och ta hand om mig och då blev jag lite glad men fejkade en hostattack för säkerhets skull, så att han skulle tycka extremt mycket synd om mig. Jag vet inte om det fungerade, men han sa att han tyckte om mig, jag sa att jag tyckte om honom också (jag sa det, på riktigt och jag tror att jag menade det).

När han kom hade han med sig grapefrukt som han tvingade mig att äta (för C- vitaminernas skull) och sen var han jättegullig och lagade mat med mycket vitlök för att jag skulle bli bra, tvingade mig att ta ett hett bad medan han tittade på och sa att jag var vacker (klart man är vacker när man håller på att dö av sjukdom, jag tror att jag har tuberkolos eller nåt för en gång när jag hostade var det nästan som om det smakade blod). Efter det bäddade han ner mig med två täcken och la sig bredvid för att värma mig ännu mer medan han läste högt ur Asterix, med olika röster. Det var extremt roligt och jag tror att jag somnade leende.
Visserligen fick jag aldrig kyssa honom, för han tyckte att det skulle göra honom sjuk. Men jag kunde ta det.

Fan, vad jag gillar Jens.