Vaknade i panik för att jag inte visste var jag var någonstans. Klockan var åtta på morgonen och jag hade lite ont i halsen. Jessica och Erik sov fortfarande så utan att väcka dem åkte jag hem och fortsatte att sova där i några timmar.

När jag vaknade igen hade jag otroligt ont i halsen. Jag vill inte vara sjuk, det är det tråkigaste som finns att vara sjuk. Speciellt om det inte finns någon hemma som kan ta hand om en. Som man kan kommendera att koka te och hålla om en för att det är djävligt synd om en. Försökte ringa Jens igen för att han skulle komma över och göra sånt, men han svarade fortfarande inte i telefonen. Var är han någonstans? Jag börjar bli lite orolig. Betyder det att jag bryr mig om honom?

Ringde Johan istället för att han skulle äta frukost med mig. Det ville han såklart, han har ju aldrig något för sig i alla fall.
Som vanligt hade han på sig en kostym, en liten blå, antagligen 50- tal. Han är lite besatt av såna kostymer, nylonskjorta och en liten fluga som var röd. Jag hade mina svarta militärbyxor, t- shirt från Filippa K och min munkjacka från Nike. Jag var ju sjuk. Gick också ut osminkad, något som inte har hänt på flera år. Och det var ju rätt spännande.

Vi åt på Burger King. Jag beställde en jordgubbsshake som jag kunde doppa mina strips i, det var gott. Men alltid när man varit på Burger King blir man sjuk och tänker att Mc Donalds är bäst. Gick hem och mådde så dåligt att jag kräktes. Kände mig ännu sjukare, proppade i mig Panodil, ringde mamma som sa att jag skulle gurgla mig med citron för halsen, gjorde det och höll på att spy för att det var så äckligt. Hon verkade heller inte tycka speciellt synd om mig, för hon ringde aldrig tillbaka senare för att fråga hur jag mådde som hon sa att hon skulle göra.

Nä, man är väl så obetydlig att alla glömmer bort en så fort de har lagt på luren till telefonen. Vem var det som ringde nyss? Det var väl någon? Pelle? Nä, det var någon löjligare. Jag kommer inte ihåg. Då var det väl inget viktigt. Om det nu verkligen var någon som ringde!?