3 februari
2 februari
1 februari
31 januari
30 januari
29 januari
28 januari
27 januari
26 januari
25 januari
24 januari
23 januari
22 januari
21 januari
20 januari
19 januari
18 januari
17 januari
16 januari
15 januari
14 januari
13 januari
12 januari
11 januari
10 januari
9 januari
8 januari
7 januari
6 januari
4 januari
3 januari
2 januari
1 januari
30 december
29 december
27 december
26 december
25 december
24 december
19 december
18 december
17 december
16 december
15 december
14 december
13 december
12 december
11 december
10 december
9 december
8 december
7 december
6 december
5 december
4 december
3 december
2 december
Tisdag, 7 januari 1997

Man måste viska för att inte förstöra tystnaden i hemmet. Ibland sätter jag på Dean Martin och sjunger med högt. Det är inte att förstöra tystnaden. Det är att låta tystnaden förstå att den finns. Jag önskar att jag kunde sjunga som Dean Martin. Han måste vara världens bästa person. Han måste vara världens coolaste person. Han drack en del whiskey och var med i härliga westernfilmer. Dean Martin rules. Kan man göra banderoller?

Var och åt frukost tillsammans med Monica. Medan vi väntade på att våra mozarellasmörgåsar skulle bli färdiga beställde jag in en limpa som vi kunde äta under tiden. En torr, fin limpa som vi åt rakt av. Alla stirrade på oss. När vi fick in våra goda smörgåsar med extra mycket mozarella var vi inte hungriga längre. En halv limpa gör en rätt mätt. Borde kanske ha tänkt på det, men vi var ju faktiskt så hungriga. Vi tog med oss våra goda smörgåsar hem istället. Jag gav min till en tragisk man som alltid brukar stå och tigga pengar utanför 7 eleven. Han tackade inte, såg mest arg ut. Men jag fick känna mig som en god människa. Det är sjukt att man måste göra självklara grejer som att skänka bort en smörgås man ändå aldrig skulle äta upp för att man ska känna sig som en god människa. Det är ett sånt hyckleri. Jag menar: hur ofta ger man bort sånt man inte behöver. Det är så fel. Hela världen är så fel.

Jag försökte ringa honom idag. Men innan jag ens hunnit säga hallå sa han att han inte ville prata med mig, att jag skulle försvinna, att han aldrig ville se mig igen, att jag aldrig skulle ringa tillbaka igen. Han är dum i huvudet. Vad har jag gjort för att förtjäna något sånt? Det spelar ingen roll längre. Jag orkar inte bry mig om honom längre. Han får göra så här. Jag tänker inte ta att han behandlar mig så här. När han ångrar att han lämnade mig, det kommer han göra, kommer jag att skratta åt honom. Han är en idiot.

Det känns rätt bra att tycka så. Det känns som om jag kommer att fixa det här trots allt. Bra. Det känns som om jag kanske kommer att fixa det här. Men tänk så glad man skulle bli om han kom tillbaka. Jag vill inte att han ska komma tillbaka. Jag vill verkligen inte att han ska komma tillbaka. Jag vill älska/bli älskad av en god person. Jag vill ha någon som vågar att vara ärlig. Jag vill ha någon som inte är så djävla feg.
Hahaha!


Tillbaka till första sidan
Hej! * Brev * Platta saker * Månadens darling * Svante sez * Kära dagbok * Sara flipprar ur * netchix * Göra karriär * Mode * Per Hagman * Saker du aldrig bör erkänna * Poetized * Fråga darling * Bli en darling