![]() ![]()
2 februari 1 februari 31 januari 30 januari 29 januari 28 januari 27 januari 26 januari 25 januari 24 januari 23 januari 22 januari 21 januari 20 januari 19 januari 18 januari 17 januari 16 januari 15 januari 14 januari 13 januari 12 januari 11 januari 10 januari 9 januari 8 januari 7 januari 6 januari 4 januari 3 januari 2 januari 1 januari 30 december 29 december 27 december 26 december 25 december 24 december 19 december 18 december 17 december 16 december 15 december 14 december 13 december 12 december 11 december 10 december 9 december 8 december 7 december 6 december 5 december 4 december 3 december 2 december |
Tisdag, 7 januari 1997 Man måste viska för att inte förstöra tystnaden i hemmet. Ibland sätter jag på Dean Martin och sjunger med högt. Det är inte att förstöra tystnaden. Det är att låta tystnaden förstå att den finns. Jag önskar att jag kunde sjunga som Dean Martin. Han måste vara världens bästa person. Han måste vara världens coolaste person. Han drack en del whiskey och var med i härliga westernfilmer. Dean Martin rules. Kan man göra banderoller? Var och åt frukost tillsammans med Monica. Medan vi väntade på att våra mozarellasmörgåsar skulle bli färdiga beställde jag in en limpa som vi kunde äta under tiden. En torr, fin limpa som vi åt rakt av. Alla stirrade på oss. När vi fick in våra goda smörgåsar med extra mycket mozarella var vi inte hungriga längre. En halv limpa gör en rätt mätt. Borde kanske ha tänkt på det, men vi var ju faktiskt så hungriga. Vi tog med oss våra goda smörgåsar hem istället. Jag gav min till en tragisk man som alltid brukar stå och tigga pengar utanför 7 eleven. Han tackade inte, såg mest arg ut. Men jag fick känna mig som en god människa. Det är sjukt att man måste göra självklara grejer som att skänka bort en smörgås man ändå aldrig skulle äta upp för att man ska känna sig som en god människa. Det är ett sånt hyckleri. Jag menar: hur ofta ger man bort sånt man inte behöver. Det är så fel. Hela världen är så fel. Jag försökte ringa honom idag. Men innan jag ens hunnit säga hallå sa han att han inte ville prata med mig, att jag skulle försvinna, att han aldrig ville se mig igen, att jag aldrig skulle ringa tillbaka igen. Han är dum i huvudet. Vad har jag gjort för att förtjäna något sånt? Det spelar ingen roll längre. Jag orkar inte bry mig om honom längre. Han får göra så här. Jag tänker inte ta att han behandlar mig så här. När han ångrar att han lämnade mig, det kommer han göra, kommer jag att skratta åt honom. Han är en idiot.
Det känns rätt bra att tycka så. Det känns som om jag kommer att fixa det här trots allt. Bra.
Det känns som om jag kanske kommer att fixa det här. Men tänk så glad man skulle bli om han kom tillbaka. Jag vill inte att han ska komma tillbaka. Jag vill verkligen inte att han ska komma tillbaka. Jag vill älska/bli älskad av en god person. Jag vill ha någon som vågar att vara ärlig. Jag vill ha någon som inte är så djävla feg. |