Konstiga saker:

Att man ligger ner på en madrass och blundar under ett tjockt, fluffigt dunbolster när man sover.

Att när man vaknar sätter sig upp, tar på sig utformade tygbitar för att man inte vill vara naturlig. Även fast man är helt själv och ingen ser en.

Att man måste tugga på ugnsbakat mjöl, som är en mald växt, för att komma i form på morgonen, med fett och krossade och kokade bär om man gillar marmelad.

Att man ställer sig i ett litet, litet vattentätt rum och sprutar vatten på sig, och smörjer in sig med väldoftande fett.

Att man kommunicerar nästan enbart genom elektroniska apparater. Telefon, radio, teve, e- mail.

Att man pratar genom att göra olika ljud genom halsen. Och varje ljud betyder en speciell sak.

Att man alltid letar efter en pojkvän.

Att man blir alldeles yr och förvirrad när man är förälskad.

Att man sätter sig i en liten låda med hjul och ratt och på så sätt förflyttar sig i hundra kilometer i timmen. Och när man sitter däri kan man inte hjälpa att man ser fånig ut, medan gående människor ser rätt normala ut.

Att utseendet kan vara så viktigt. Är de här jeansen verkligen snygga? Får man snygga bröst i den här klänningen? Var är min mascara? Jag får panik.

Att man köper undergörande kosmetikakrämer för flera, flera hundra, trots att man knappt märker någon skillnad.

Att man lever.