Pratade med Jessica på morgonen. Jag älskar henne, hon är en bra människa trots allt. Jag är glad att jag har henne. Jag älskar henne så mycket.
Vi gick ut idag igen och jag hittade ett nytt span. Jessica blev full och kräktes. Jag spanade på mitt span tills han kom fram och frågade om jag hade AIDS, jag visste inte vad jag skulle svara och blev rätt tyst. Han gick därifrån och hånskrattade, jag blev ledsen och ville också kräkas. Vad gör man? Varför gör man så? Jag är så otroligt misslyckad, jag vill aldrig gå ut igen, jag vill aldrig leva längre, jag vill ingenting, jag vill bli ett kolli som kan sitta på mentalsjukhuset och bara vara tyst, jag vill inte prata med någon i den här onda världen. Alla är onda, alla är elaka, alla är hemska.

Jag är verkligen en värdelös människa.

Varför skulle jag ha AIDS? Ser det ut som om jag har det? Jag fattar ingenting.

Jag känner mig inte alls bra, jag borde nog spärras in, det kanske är säkrast för både mig och omgivningen. Jag kanske borde äta valium eller Prozac. Jag kan få bli beroende av Prozac. Det är säkert bra för mig. Jag borde skaffa mig ett liv.

Ge mig ett liv. Ett som är lite bättre. Ett liv där man mår bra. Det skulle göra mig glad.