Vaknade inte förrän klockan två. Min dygnsrytm är helt sabbad, jag måste göra något åt det. Som det är nu blir det jättejobbigt att sminka sig eftersom solen redan hade gått ner då och jag har fel lampor hemma. Det är värdelöst att vara en sminkbrud på vintern eftersom det aldrig finns dagsljus. Varför tänkte inte Gud på det? Antagligen för att han eventuellt är kille och det finns inte en kille som tänker smart.

Tänkte äta pasta, men eftersom jag skulle gå ut sen gick inte det. För tänk om man skulle kräkas. Och det är inte speciellt kul att kräkas spaghetti. Brukar alltid tänka på det innan jag blir full. Att man ska äta något som är lättkräkt. En gång åt jag tournedos och när jag sen kräktes dagen efter så var köttbitarna fortfarande hela. Då mådde man ännu sämre. Jag vet en som åt okokta makaroner och när han sen kräktes så var de kokta. Fascinerande.
Chips är äckligt att kräkas. Morötter också.
Jag åt potatismos.

Jag och Jessica gick ut. Jag såg ett span. Men jag är ju rätt dålig på att få uppmärksamhet så det gick rätt dåligt. Han började ragga på Jessica istället. Och hon var jättetrevlig tillbaka och de två märkte inte att jag fanns ens. Kul. Visserligen var Jessica rätt full, men jag vet inte om det är någon ursäkt egentligen. Hon är ju ett socialt geni, jag är ett socialt missfoster, varför bryr jag mig om att följa med ut överhuvudtaget, alla hatar mig ändå, tycker att jag är jobbig, klängig och att jag inte har någon vilja, följer bara med.

Jag blev jättefull och skällde ut Jessica innan jag åkte hem. Sa att jag aldrig mer ville se henne och sånt. Jag hatar henne, jag hatar henne så mycket, för att hon är snygg, bra och för att alla blir intresserade av henne, för att hon är en intressant människa.
Jag ångrar lite att jag blev arg på henne, men eftersom hon också var jättefull kommer hon nog inte ihåg det imorgon.

Jag kräktes innan jag gick och la mig. Potatismos är helt okej att kräkas.