Pyssla om dig själv! skriker damtidningarna. Vaxa benen! utropar de i samma andetag. Helt uppenbart en logisk kullerbytta, att vaxa benen gör ont och att sköta om sig själv kan ju inte vara samma sak som att plåga sig själv.
En människa som går emot den roll hon blivit tilldelad retar vi oss på. Killar som som sminkar sig eller beter sig "fjolligt" i största allmänhet blir ständigt hackade på, framförallt av svenne-berra-bira-killarna. Och en tjej som går till jobbet utan att fräscha till sig blir ett hett bakom-ryggen-samtalsämne på kafferasten. Det handlar helt enkelt om grundläggande gruppsykologi: när vi ser tendenser till att någon försöker dra sig ur den fasta gruppen blir vi skrämda. Människor är trygghetstörstande flockdjur i stort behov av fasta vanor.
Att vi behandlar killar och tjejer olika
i fråga om utseende har historiska och traditionella orsaker. Går
vi bara lite grann bakåt i tiden ser vi att kvinnor inte funnits ute på
arbetsmarknaden (om vi undantar underklassiga lågstatusyrken såsom
textilarbete, tvättning, städhjälp, prostitution och dylikt) mer
än ett knappt sekel. Män har länge kunnat finna ett personligt
värde i sitt yrke, deras hierarkispel och karriärdrag har utspelat sig
i den offentliga sfären. Familjens överlevnad har hängt på
att männen plockar in tillräckligt mycket pengar till mat och hyra,
och att kvinnan tagit bra hand om barn och hem. Män har haft sin status i
att försörja sina kära, och kvinnor har haft sin stolthet i att
vårda hem, man och barn.
Det viktiga för män har varit att hitta ett yrke som kan försörja
dem. Det viktiga för kvinnor har varit att hitta en man som kan försörja
dem. Och hur hitta en sådan? En metod var förstås att vara utrustad
med en omfångsrik hemgift och sedan låta pappa gifta bort en till
lämplig aspirant. Hemgiften är dock sedan en tid tillbaka avskaffad
i vår del av världen, så det huvudsakliga konkurrensmedel som
återstår är då är skönhet, fysisk attraktionsförmåga.
Det gäller helt enkelt att se så bra ut som möjligt för att
kamma hem högsta vinsten.
För att tydliggöra detta system kan man dra en parallell till amerikanska highschoolfilmer: kungen på skolan är killen som är bäst på fotboll och drottningen av skolan är den snyggaste tjejen (som dessutom är ledare för cheerleaders-teamet). I det här fallet är könsrollerna extremt tydliga:han är aktiv och uträttar något, och blir därigenom bekräftad och beundrad. Hon är snygg och blir därigenom bekräftad och beundrad.
När David Letterman presenterar sin gäster säger han alltid "the extremely talented xxxxxx" om killarna och "the extremely beautiful and extremely talented xxxxxx" om tjejerna. Att han väljer att framhålla sina kvinnliga gästers skönhet och inte sina manliga gästers dito kan förstås bero på att han är själv är man, (kan hända lider han av lite bögskräck också) men det är sällan man hör en kille presenteras som vacker i offentliga sammanhang, varken av män eller kvinnor. Helt enkelt för att det inte ses som relevant. Det är det kanske inte heller, men varför hör man så ofta saker som"hon är inte bara vacker, hon är begåvad också"?
Skulle det inte räcka med att nämna att "hon är begåvad"? Eller varför kan man i så fall inte säga sak om män: "Han är en riktig talang, dessutom är han väldigt söt och han har fantastiska skrattgropar." Visserligen förekommer liknande meningar i Frida, Veckorevyn och vissa fredagsbilagor, men så betraktas de tidningarna inte heller som särskilt seriösa. Jag skulle vilja läsa en text i "seriös" kulturtidning som inleds med en beskrivning av det manliga intervjuobjektets hårfärg, kläder, ögonform och figur.
Alla människor vill vara någon. Och för tjejer har snabbaste vägen dit gått genom killen. Det enklaste sättet för tjejer att klättra på samhällsstegen har varit att gifta upp sig. Nu ser vårt samhälle lite annorlunda ut, tjejer får också göra yrkeskarriär (åtminstone på papperet). Men de här värderingarna på vad som är kvinnligt och manligt finns kvar sedan den tiden då kvinnor ännu inte hade rösträtt. Och någon sådan har vi ju, i vårt land, inte haft längre än 77 år. Kanske kan man inte begära att världen förändras snabbare än den gör. Det är fortfarande så att en "riktig karl" är mer handlingskraftig än fåfäng, vi bedömer män utefter vad de presterar. Kvinnor får fortfarande finna sig i att få sina utseenden offentligt kritiserade. De sociala könsreglerna håller på att luckras upp, men de är fortfarande strikta. Om Kelly i Beverly Hills hade blottat en hårig armhåla i något avsnitt, eller om Brandon i samma fantastiska TV-serie hade haft rödmålade läppar, då hade det förmodligen nämnts i ett antal veckotidningar efteråt.
Det är inte min önskan att
tjejer som läser detta ska få dåligt samvete för att de
sminkar sig och färgar håret. Det är inte heller min önskan
att killarna ska känna sig som dåliga människor för att de
gillar att se en snygg tjej. Men jag tror att saker och ting skulle bli mer spännande
om tjejer brydde sig lite mindre om hur de såg ut och lite mer om vad de
gjorde. Och visst skulle det väl vara kul att se fler killar med nagelack.
Läsarnas egna tankar: