Medan skolkuratorer och kulturdebattörer förfasar sig över dagens extrema kroppsdyrkan och onaturliga skönhetsideal, pågår en revolution i det tysta. Vi kallar den fulhetsrevolutionen. text: Tommie Jönsson illustration: Cecilia Carlstedt

”Förr i tiden var fint fint och fult fult och det gick inte att kombinera de två.”

Det är sant att världen är mer stylad än någonsin förut. Medierna är sprängfyllda av snygga och perfekta människor. Vrålsnygga dansöser i tighta kläder på MTV. Renskrubbade androider i inredningstidningen Wallpaper. 40-åriga powerkvinnor som ser ut som 24 och berättar om sina succéliv och personliga tränare i Elle. TV4:s väderflickor som är folkhemmets ariska skönhetsdrottningar. Supermodeller. Pojkband utan acne. Listan kan göras lång. Samtidigt händer det saker som vi inte riktigt märker. Det fula har fått permanent fotfäste i våra dagliga liv. Det har förmodligen med grunge-vågen att göra, eller punken. Eller så är vi bara trötta på det snygga och stylade. Ni känner säkert igen känslan man får när man tar på sig splitternya kläder som är så snygga och skinande att det bara blir fel. Därför går man tillbaks in i garderoben för att kombinera den nyinköpta Prada-outfiten med en ironisk toppluva eller en loppig orangutangfärgad ylletröja från Tjetjenien. Så var det faktiskt aldrig förr i tiden. Då var fint fint och fult fult och det gick inte att kombinera de två. Egentligen ska väl en revolution vara en blodig historia som klaras av på en natt. Men eftersom det här är första gången i historien som det fula verkligen tar sin plats i samhället, måste man rubricera det som just en revolution. Det är inte längre självklart att man vill vara snygg och äga vackra saker. Fulhetsrevolutionen yttrar sig inte bara i ironisk klädstil, utan även som TV-underhållning (Elbyl), musik (jungle, skatepunk, happy hardcore och rapparen Old Dirty Bastard), drogvanor (rohypnol, rökheroin), grafisk design (Raygun, WWW) och filmstjärnor med attityd (Steve Buscemi, Juliette Lewis). Men vadå, skulle Elbyl och Raygun vara fult? protesterar säkert många. Ja, fult och samtidigt coolt. Det är så fulhetsrevolutionen arbetar. Det är en anti-kultur mot det glassiga och den sprider sig som ett virus. För tio år sedan hade det varit otänkbart att göra så spretiga tidningar och spattiga TV-program som vi har idag, men idag är till och med reklam för försäkringsbolag och banker så där ungdomligt trashiga. Alla är smittade. Fulhetsrevolutionen är heller inget generation X-fenomen. Svenska mediastrateger har upptäckt att fula produkter säljer utav bara helvete i de breda folklagren. Succétidningen Amelia är ett exempel. Tidningens amöbaformade logotyp är noggrant designad för att den skall vara anspråkslöst fulfolklig så att det inte känns fel och snobbigt att punga ut med 29:50 för produkten. Hela Amelia-konceptet utstrålar en slags anspråkslös fulhet som inte stöter sig med någon, på samma sätt som Kapp-Ahls klädkollektioner. Fulheten är rumsren, den är som folk är mest. vidare >>