- Tror du på aliens?
- Ja men inte på det sättet som det framställs i ”Independance
day” eller ”Men in black”. Jag tror mer på att det
mänskliga ögat och hjärnan ser och tar upp ett väldigt
litet spektrum av allt som finns. Så jag tror att det finns varelser
på andra frekvenser än vår som vi ibland kan uppfatta
som spöken eller aliens om de råkar korsa vår människofrekvens.
- Men kan man gå på dem då om de ligger där
och svävar överallt?
- Jag vet inte. Får kontrollera det. Men jorden är ju så
liten att det vore absurt att tro att vi är ensamma.
- Gillar du ”Star Wars” då?
- Ja, verkligen. Jag har varit en fan ända sen jag var liten. Jag
såg premiären på bio och när jag såg ”The
Empire Strikes Back” så var det så fullt att jag satt
i maskinistrummet och såg den.
- En kul grej är att kameramannen till min video även har varit
kameraman till Tunisiendelarna i de nya Star Wars-filmerna.
- Åhh... hade han en massa Star Wars-anekdoter som han kunde
glänsa med?
- Nej, men han hade en cool Star Wars crew jacka med inbyggt värmeaggregat.
Och det var nästan lika kul.
- Vem skulle du vara i Star Wars?
- Min favorit är ju Chewwie så det får bli han. När
jag var liten var jag kär i Leia, men Chewwie lär väl aldrig
få chans på henne...
- Nej, det tror jag inte. Men om vi pratar om Frankrike, är det
så stereotypt där som man tror att det är?
- Jo, det är ju så att de bär sina baguetter under armen
och så... Men det beror mest på att deras bröd inte håller
längre än en dag. Det finns inga medel i det som håller
det färskt länge. Det är förklaringen.
- Är den andra maten en bluff den också?
- Den är faktiskt riktigt dålig. De har mest kyckling och ris
överallt och som vegetarian är det fruktansvärt, nästan
omöjligt, att hitta något vegoalternativ.
- Varför bor du där över huvud taget?
- Min flickvän Fleuré är fransyska och läser litteratur
i Strasbourg. Vi träffades i en liten skivaffär där vi
båda stod och bläddrade bland skivorna och så var det
precis som i en film, jag såg henne och det sa klick. Jag trodde
inte sånt fanns och jag bara bestämde mig för att gå
fram och prta med henne för det kändes som att om jag gick därifrån
och inte sa nåt så var det kört för alltid. Men
vi pratade och hon kom på min konsert och när jag reste vidare
ringde vi varandra och hon kom och hälsade på i fem dagar och
sen bodde jag hos henne över jul och nyår. I februari flyttade
jag dit.
- Hur var det att ha ett så stort distansförhållande
innan du flyttade dit?
- Det var hopplöst. Telefonräkningen var skyhög, jag fick
till och med delbetala några för att klara allt. Vi skrev dessutom
3-4 brev i veckan och från alla hotell på turnén så
faxade vi till varandra. När hon kunde följde hon med på
turnén och det var helt enkelt ett måste att ses, annars
hade jag nog blivit galen.
- Oj, det låter som en film...
- Exakt.