En Åbro-tröja säger liknande saker, om än med en liten gradskillnad - åbromannen är också traditionsbunden, men avsevärt noggrannare med detaljerna, eftersom åbro är ett välbryggt och välsmakande öl från ett litet traditionstyngt bryggeri på landsbygden. Åbromannen är med andra ord en folklig finsmakare.
Man kan också använda sig av olika accessoarer för att kommunicera mer än bara varumärkespreferenser. En åbrotröja kombinerad med skinnväst ger pondus. En Budweisertröja med Caterpillar-keps och flanellskjorta visar att bäraren gillar grunge. En Lapin Kulta-tröja kombinerad med snus under läppen och keps med NGK-tryck (tändstiftsmärke) visar att bäraren är en motorintresserad norrlänning.
Logotypetröjan kan också användas för att markera olika grader av sofistikation i bärarens smak. En svart t-shirt med Guiness-tryck på visar att bäraren inte är någon ölamatör. Guinessmannen tar det här med öl på allvar och vill gärna njuta sin mörka brygd i fred. På liknande sätt fungerar det med reklamtröjor för vilket tyskt eller tjeckiskt pilsnermärke som helst - logotyperna blir garantier för ölmannens goda smak. Men utländska ölmärken anses inte alltid vara bättre, exempelvis amerikanska och mexikanska ölmärken dras med ett envist dåligt rykte. Det vore generalfel av en birakille att dyka upp i en vit t-shirt med Coronaloggan på.
Den exotiska öltröjan är annars ett uppskattat inslag på fester och festivaler. Att ha indisk eller peruansk ölreklam på bröstet är ett utmärkt sätt att få respekt bland birakillarna, eftersom man visar att man minsann har "ölat sig världen runt". Den ultimata ölsouveniren är dock tysk - en minneströja från Oktoberfesten i München. Som ni säkert vet, är resan till Oktoberfesten lika viktig för birakillen som muslimens vallfärd till Mekka.
Om vi då tittar närmare på den humoristiska öltröjan, märker vi att den ofta är utpräglat självironisk. Exempelvis den svarta tröjan med suddig vit text på markerar att bäraren är införstådd med att han är en hopplös fylltratt. Och en självironisk fylltratt är bättre än en otrevlig och arrogant fylltratt, eller hur?
Som vi nämnde tidigare, handlar ölhumor på t-shirts om att markera sin förståelse av öldrickandet och dess ritualer snarare än att uttrycka lojalitet mot ett visst varumärke. När man har en t-shirt av typen "Öl byggde denna vackra kropp på sig", markerar man att "nu djävlar är det fest, grabbar" - vad man dricker spelar inte längre någon roll, huvudsaken är att alla dricker och har roligt. Samtidigt har just det trycket en intressant innebörd, då den pekar på det förbrödrande i birakulturen - du är välkommen i gemenskapen, hur du än ser ut!
Man kan säga att humortröjan ofta har uppgiften att fungera som "isbrytare". Vi förstår till exempel att en kille som har på sig en tröja med det sanslöst puckade trycket "Two beer or not two beer - Shakesbeer" är en riktig spjuver och därmed en rolig kompanjon på festen. Trycket "What I really learned in high school" visar den rebelliska sidan hos sin bärare och den numera klassiska "Jag behöver bara sju saker - sex och öl!" är ett självironiskt yttrande som fungerar som en skämtsam trevare i raggsammanhang. Inte för att den fungerar särskilt ofta, men ändå. Humortröjan kan också kombineras med accessoarer för att främst förstärka festkänslan. Jag tänker på praktiska kepsar med burkhållare och slangar, på kepsar med klappande händer, eller varför inte stora glasstövlar att dricka sin öl ur.
Den kanske viktigaste skillnaden mellan logotypetröjan och humortröjan är hur de används i festsammanhang. Humortröjan, som främst används när det är anspråkslös hemmafest på gång, har man inte på sig för att klä upp sig, snarare för att klä ner sig! Detta bottnar givetvis i att öldrickande är en förbrödrande aktivitet som syftar till att radera skillnader män emellan. Är alla lika fula, är det lätt att umgås. Humortröjan lämnar sällan lägenhetens mörker om det inte är en riktig festival på gatorna. Logotypetröjan däremot, kan faktiskt användas för att klä upp sig innan när man går på lokal (i det här fallet företrädesvis pubar i irländsk stil). En tröja med ett Guinesstryck och svarta jeans är ofta mycket snyggare än semitransparent datakonsult-skjorta och skrynkliga chinos.
Men min teori är att man har logotypetröjan på sig på krogen av enbart praktiska skäl. Om det är trångt runt bardisken kan man nämligen ställa sig på en stol en bit bort och peka på spendrupsloggan på bröstet och därmed snabbt och enkelt beställa ytterligare ett gäng stora stark!