”Ett rykte är ett rykte och vad jag över min axel hörde den blonde hiphopmannen säga kanske inte innehöll ett korn av sanning?”
Men är det inte kvinnorna som försöker stänga munnen och förminska ögonen på sin hatälskade barbie, så är det männen. Och lyckas ingen av dem, så drivs de till att göra det själva. För inte alla skönhetsdrottningar från småstäder, med den sortens utseende som gör män knäsvaga och kvinnor bittra, stannar ju kvar och gifter sig med snyggaste killen i fotbollslaget.
Jag kan inte ens tänka den tanken när det gäller Blenda, egentligen inte ens önska att allting hade sett ut på ett annat sätt.
"Jag vet inte om det är så att jag mår dåligt eller liksom bara tror att jag borde må dåligt?" minns jag att hon en gång sa, vilket gjorde mig mållös.
Jag förstod inte och fick aldrig reda på vad hon syftade på. Ensamheten? Ödet som hon kanske någonstans anade att hon var dömd att gå till mötes, på ena eller andra sättet?
Hösten gick. Vintern, våren och sommaren. Den kluvna lyckan över att Blenda radikalt förändrat sitt liv och frustrationen över att jag kanske aldrig skulle få reda på vad hon tagit sig för, sjönk långsamt ner i glömska. Tills den där söndagskvällen då jag satt vid den bardisk jag brukat sitta vid i tio år, bortsett från de perioder då jag likt Blenda försökt fly min förutsägbarhet.
Ett rykte är ett rykte och vad jag över min axel hörde den blonde hiphopmannen säga kanske inte innehöll ett korn av sanning? Hur skulle han kunna ha hört, hur skulle han kunna ha vetat, hur skulle någon? Och vilka ord hade lagts till och vilka hade dragits ifrån innan han sa vad han sa?
"Du måste ju ha hört hela den här historien för nåt år sen, om hur hon var ihop med Knark-Frank, du vet?"
Bartendern nickade med lätt ihopknipna ögon och rynkad panna för att visa att han mindes vagt.
"Jo men hon var ju ihop med honom och han var värsta... Spöade henne och var ju, ja du vet. Ett svin. Sen snodde ju hon alla hans jävla pengar efter att han gjort nån stor deal och så stack hon bara, utan att säga nåt till en enda människa."
"Ja?"
"Men häromdagen fick jag höra att Frank hade letat rätt på henne i Paris för ett tag sen, eller jag vet inte när, men hon skulle bo där nere hos sin morsa eller nåt och han bara plockade upp henne nånstans, hade stenkoll på henne och tvingade henne att fnaska tjugofyra timmar om dygnet på tjack och sen... Sen när hon var på ett rum med en torsk som hade en pistol på sig, så slet hon bara tag i den och bara pang, sköt sig själv."