”Man kan förstås säga att bland det dummaste man kan göra måste vara att stjäla pengar från en livsfarlig knarkdealare.”
Jag vet inte om jag någonsin hörde någon tala med minsta respekt om Blenda. Inte för att vi inte hade några gemensamma bekanta, men det fanns ju flickor som visste vem hon var och män som hälsat på henne eller förgäves försökt förföra henne. Och de enda gånger det talades om henne, var när flickorna sa något skadeglatt eller männen "hört" något pikant sexskvaller. Men när ryktet gick om hur hon stulit Franks pengar - någon hade hört summan tjugo tusen, en annan hundra tusen - och sedan gått upp i rök, då talade alla om henne med beundran eller åtminstone empati.
"Så jääävla coolt gjort", ringer nästan fortfarande i mina öron, även om just den repliken kanske bara är inbillad.
Och Gud så jag önskade att allt gått vägen. Även om jag ju inte visste om jag skulle ta ryktet på fullaste allvar. Och Gud så gärna jag hade velat prata med henne och fått reda på vad hon hade tagit sig till.
Man kan förstås säga att bland det dummaste man kan göra måste vara att stjäla pengar från en livsfarlig knarkdealare. Men samtidigt är det precis i linje med min uppfattning om den gåtfulla och förvirrade ensmama flicka som var Blenda. Att låta allt gå, att finna sig i det mesta och lära sig rycka på axlarna eller stänga av allt det svåra. För att sedan plötsligt, när man befinner sig allra längst ner i något destruktivt, göra något extremt drastiskt och oåterkalleligt.
Hela den här historien är så gammal och alltför vanlig och kanske bara ytterligare en sorgligt solkig pärla på ett oändligt och smutsigt pärlband av liknande flicköden. Men det handlar ju om kvinnor som vi så lätt glömmer bort; inte minst de som sitter i tvsoffor eller på tidningsredaktioner och i sin enfaldiga självupptagenhet pratar om "den hemska utseendefixeringen" och "de destruktiva kvinnoidealen".
Blenda Blenda Blenda.
Du var ju det allra vackraste och vänligaste som fanns. Och mest tilltygade och sårbara. Om världen sett annorlunda ut kunde du ju hört till en ras av uppriktigt stolta starka kvinnor som inte skäms för sin skönhet; en ras som nu är utrotningshotad.