avsnitt 1
avsnitt 2
avsnitt 3
avsnitt 4
”Den offentliga världen är så elak och ogenerös och avundsjuk mot en viss typ av flickor och unga kvinnor - därför att den offentliga världen styrs av väluppfostrade borgerliga flickor och deras "duktiga" smak?”
(en försenad men uppriktig kondoleans)
av Per Hagman
illustration: Lovisa Burfitt
Ryktet sa att Blenda hotat med att lämna Frank om inte han slutade med vad han nu höll på med. Han hade lovat henne att göra det och att de skulle resa bort någonstans, bara hon och han. Men så hade det dragit ut på tiden, tills en natt då hon följt med honom för att lämna ett "sista" parti amfetamin till några Goa-typer. Frank hade svurit på att de redan dagen därpå skulle resa iväg, med hjälp av pengarna han skulle få. Men efteråt hade han ändrat sig, varpå hon senare på morgonen när han låg och sov hade smugit upp, packat det viktigaste, stulit alla pengarna ur hans jackficka och stuckit från stan.
Man brukar säga att små flickor älskar att klä på och av sina barbiesar, men förblir likgiltiga inför den där typen av "modernt" nostalgiska utställningar om barbiedockor som vissa muséer arrangerat på sistone. Utställningar där dockorna står stumma och opåverkbara bakom glas. Och det låter ju helt logiskt. Offentligheten berövar Barbie hennes levande väsen.
Precis likadant är det för de tonårsflickor som av sin omgivning föraktfullt kallas för levande barbiedockor. Den offentliga världen är så elak och ogenerös och avundsjuk mot en viss typ av flickor och unga kvinnor - därför att den offentliga världen styrs av väluppfostrade borgerliga flickor och deras "duktiga" smak? En duktig eller avundsjuk smak som lett till att barbiedockans utseende skall förändras och göras mer "realistiskt", så här i slutet av vårt real world- och på-riktigt fixerade decennium. Har jag läst några putslustiga notiser om på sistone. Barbie ska få mindre bröst och rundare midja och så vidare. Vilket man kanske kunnat rycka på axlarna åt. Men när jag för ett tag sedan läste att de också skulle stänga hennes mun blev jag gråtfärdig. För jag kan inte låta bli att tänka på att det är som om de här avundsjuka idealen och denna skönhetsfientliga kvinnosyn gör med Barbiedockan vad man gör med Blenda. Barbiedockan som hela den präktiga men avundsjuka världens voodoodocka?
Det skulle inte förvåna mig om man också bestämde sig för att stänga hennes stora nyfikna blå ögon. Fast nej, slutna ögon skulle ju kunna uppfattas som sensuellt och njutningsfyllt. Men kanske förminska dem och låta färgen på bli grå?
Men det där är bara en tanke jag kan tänka när jag tänker på Blenda. Precis som den på hur det bara finns en sak människan betraktar girigare än då en man betraktar flickans spirande skönhet. Och det är när en kvinna betraktar samma flickas falnande skönhet.