Punken brakade loss i London i slutet av 1976, och ändrade musikvärlden som vi känner den. Det vet alla. Men vad hände sedan? av Staffan Malmgren Som vilken subkultur som helst med 20 år på nacken har punken muterat och divergerat till oigenkännlighet, och för en utomstående ter sig punkscenen ganska rörig med sin fragmentation, sina egna värderingar och sin extrema variation på musikstilar. Med lite god vilja kan man pressa in de flesta nu aktiva punkare i ett av åtta olika fack, så det har vi gjort. Om du är en nybliven vilsen punkare som undrar var du ska passa in någonstans, om du vill ha en femtonminuters populärantropologisk introduktion, eller om du bara vill göra en punkexkursion nästa gång du går på Kafé 44, så har du allt du behöver här.

OLIKA TYPER AV PUNKARE (en fältguide) 77-PUNKAREN En 77-punkare försöker gå tillbaka till rötterna och vara som originalpunkarna i London var då det begav sig. Eftersom de flesta nu levande 77-punkarna inte var födda då, utan har fått sin bild av punkexplosionen filtrerad genom 20 års mediadistortion, blir resultatet mer en Disney-variant på hur det egentligen var, med minitiuöst noggrant formade tuppkammar. De få reliker som faktiskt var med -77 ser numera ut som en något mindre sliten version av Mats Ronander. Musik: Sex Pistols och Ebba Grön. Och Clash. New York Dolls och Damned (överkurs) Utseende: Sliten läderjacka. Säkerhetsnålar. Bondagebyxor. Tuppkam, eller kort spretigt hår. Kängor (oknutna). Nära släktskap: Dräggpunkaren och Trallpunkaren. DRÄGGPUNKAREN Dräggpunkarna gör sitt bästa för att bevara den stora massans bild av punkare som nihilistiska svin, men lyckas mest putsa på sin egen självbild. En typisk dräggpunkares dagsschema innefattar att vakna upp halv tre på eftermiddagen, dricka Kir och HB, skita i att gå in på spelningen utan hellre sitta utanför och supa med fyra trötta polare, och till slut somna i en container. Du har sett dem på Hultsfred, men aldrig framför någon scen. Den överlägset mest snett könsfördelade genren. Utseende: Läderjacka med 1600 nitar. Dreads eller trötta spikes. Kängor (trasiga). Musik: Discharge, Varukers, Anti Cimex. Nära släktskap: Dräggpunkare hatar alla andra genrer. SKATEPUNKAREN En av subgenrerna med amerikanskt ursprung och är förmodligen den genre som ligger närmast The Great American Slacker Culture, med liv kretsande kring skateboardåkning, micromiddagar, snabb sing-a-long-punk och den senaste skatefilmen från Real. En skatepunkare är inte särskilt politiskt medveten (undantag: Randy) eller medveten överhuvudtaget. I ett annat liv skulle skatepunkaren lika gärna vara birakille. Musik: NOFX, Pennywise, Lag Wagon, Millencolin Utseende: Riktigt riktigt stora byxor. Kalsongmärket måste synas. Munkjacka med namnet på något skatemärke. Lång plånboksskedja. Vans. Blekt eller färgat hår. Nära släktskap: Trallpunkaren (fast det erkänner de aldrig). TRALLPUNKAREN En genuin svensk subgenre, grundat i uppsnabbad 77-punk med folkmusikmelankoliska undertoner och fett med adolescensuppror mot staten, samhället och militären i texterna. Trallpunkens grunder lades under slutet av 80-talet för att explodera i ett myller av fjortonåriga trallkids någon gång runt -92. Sedan kom skatepunken och assimilerade hälften och trängde undan resten. Nu för genren en tynande tillvaro i väntan på nästa retrovåg. Musik: Asta Kask, Strebers/Dia Psalma, De lyckliga kompisarna Utseende: Skinnjacka med favoritbandens namn skrivna med tippex. Palestinasjal. Lindrigt trasiga jeans. Kängor (knutna). Nära släktskap: Trallpunkaren vill vara kompis med alla, men tror sig komma bäst överens med dräggpunkaren. Så är dock inte fallet. STRAIGHT EDGE-PUNKAREN Straight Edge(sXe)-punkaren lyssnar egentligen helst på metal, men av ideologiska skäl vill de hålla sig inom punkramarna. Långsamma låtar med mycket chugga-chugga från gitarrerna och ändlösa fills på trummorna. Amerikanska sXe-punkare sparkar gärna skiten ur folk de inte tycker om, men i Sverige är de snällare, eller iallafall tanigare. Straight Edge-punkaren skapade uttrycket "militant vegan", även om Refused har sett till att den ideologiska inriktningen i Sverige är mer "Socialistisk revolution nu!" än "Animal Liberation Now!". När sXe-punkaren blir äldre brukar han bli antingen hardcorepunkare eller emopunkare, beroende på om han är mer arg än ledsen eller tvärtom. Utseende: Påminner om skatepunkaren, fast med kortare plånbokskedja och kortare hår. Skorna är Happy Cow istället för Vans. På munkjackan står det ett bandnamn eller en politisk slogan istället för ett skatemärke. Annars är de identiska. Musik: Earth Crisis, Snapcase, Refused (gamla), Breach. Nära släktskap: Hardcorepunkaren, Skatepunkaren (men säg inte det till dem), Emopunkaren HARDCORE-/RÅPUNKARE En bred samling människor, där de tongivande banden levde och verkade i England och USA (samt till viss del Sverige och Finland) under första halvan av 80-talet. Det de har gemensamt är att de tar sitt ansvar för att hålla sin älskade punkscen levande och när rosafärgade drömmar om en självständiga levnadsformer utanför statens kontroll. Den här hardcorepunkaren som tapetserar stan med affisher för spelningar med band du aldrig hört talas om och skriker "sellout" när något band har skrivit på ett kontrakt med ett stort bolag. Utomlands lever gärna hardcorepunkaren i autonoma kollektiv i ockuperade hus, men den livsstilen har aldrig riktigt tagit fart i Sverige. Genren har på senare tid översvämmats av före detta straight-edge-punkare som har tröttnat på metallriff och att inte få dricka sprit, och vill söka sig tillbaka till rötterna. Utseende: Allt som inte är nytt, tvättat eller färgglatt. Håret är oftast i dreadlocks eller riktigt kort. Ett specialfall är den belgiska grindcorefrisyren som är en avlägsen dreadlocksläkting till hockeyfrillan. Musik: Discharge, Minor Threat, Anti Cimex, Final Exit Släktskap: Dräggpunkaren, sXe-punkaren. EMOPUNKAREN Den fula ankungen i den stora punkdammen. Ingen, allra minst han själv, tycker om emopunkaren, fast han egentligen är ganska söt. När de andra sjunger om krigets misär, statens diktatur och den bestialiskt förnedrande köttindustrin, funderar emopunkaren på själens obotliga ensamhet och livet som ett oundvikligt lidande. Men han skriker minst lika desperat som alla de andra. I USA går emopunkaren alltid på college (innan dess var han oftast skatepunkare), men i Sverige utvecklas emotendenserna redan mot slutet av högstadiet. När emopunkaren blir gammal blir han ofta en melankolisk gubbrockare. Musik: Jawbreaker, Fugazi, Samiam, Fireside Utseende: Enfärgade eller rutiga skjortor knäppta upp till näst sista knappen. Glasögon. Nära släktskap: sXe-punkaren, skatepunkaren. GARAGEPUNKAREN Garagepunkare har egentligen inte så mycket med resten av punkscenen att göra, mer än att de gillar högljudd stökig punkrock, med betoningen på stökig och rock. Garagepunkaren känner betydligt större samhörighet med Stooges och MC-5 än Sex Pistols och Minor Threat. Annars är det mest stora amerikanska bilar, öl, och fejkade hårdrocksposer som gäller. Det närmaste en punkare någonsin kommer att vara raggare. Politisk medvetenhet? Du måste skämta. Utseende: Varierar mellan rockabillylook genom raggarstuket till 77-punkare. Bär alltid smala denimjeans. Musik: New Bomb Turks, Oblivians, Hellacopters, Gluecifer Nära släktskap: Möjligtvis 77-punkaren. MINDRE KÄNDA GENRER: Grindpunkaren: En grindpunkare lyssnar på råpunk som går tre gånger så fort som vanligt och har påfallande ofta skägg. Poppunkaren: Precis som en skatepunkare fast utan bräda. Beachpunkaren: Precis som en skatepunkare, fast med bar överkropp och surfbräda istället för skateboard. Avantgardenoisepunkaren: Lämplig etikett för allt som Steve Albini varit i närheten av. Spazzpunkaren: En förvirrad blandning mellan grindpunkaren och emopunkaren. Förväntas komma starkt under slutet av -98.   Eller vad säger du? Läsarnas kommentarer.