På cirkus kan man tyvärr inte se artisterna på nära håll, men det kanske är bra för då tror man att alla är supersnygga. Deras kroppar är vältrimmade, de har glittrande och glänsande tajta, små dräkter och de utför fantastiska saker.
"Cirkusprinsessan" är en cirkus med bara kvinnor. För fjärde året i rad har Bröderna Bronett valt ut några av världens bästa cirkuskvinnor. Under några föreställningar ska de tävla om titeln Världens Cirkusprinsessa 1998.

Till årets Cirkusprinsessa kommer bland annat singeltrapetskonstnären Ruby Rovat.
I sitt nummer ska hon vara flygerskan Amelia Earhart, som var den första kvinnan som flög över Atlanten. Ruby uppträder i pilotmössa och pilotglasögon till 30-talsmusik.
- När Amelia flög var hon ensam i planet. Det var bara hon, koncentrerad, uppe bland molnen. I mitt dagliga liv är jag stressad och fixar med min agent, mina kontrakt och mina kostymer. Men uppe i luften är det bara jag och trapetsen och total koncentration. Det är den likheten mellan Amelia och mig jag vill förmedla med mitt nummer, säger Ruby.
Ruby Rovat är 27 år gammal och bor i Montreal i Kanada. När hon var sju såg hon ett trapetsnummer som hette de flygande tranorna. Då bestämde hon att hon skulle bli trapetskonstnär. När hon var 14 fick hon jobb på cirkus som allt i allo och sedan kom hon in på cirkusskola.
- Det är ett hårt jobb att vara cikusartist. Jag tränar runt två timmar om dagen. Sedan fixar jag med koreografi, kostymer, trapetsen och roddar nya jobb.
En trapets måste vara minst tio meter upp i luften. Ruby har aldrig ramlat av trapetsen under en föreställning, men hon har en säkerhetssele på sig när hon uppträder.
Jag undrar om Ruby blir behandlad med vördnad av folk, eftersom det hon gör är ovanligt och verkar så osannolikt svårt. Ruby säger att många hon träffar blir glada för de har aldrig stött på en trapetskonstnär förut.
- Ibland kommer vänner som aldrig har varit i min träningslokal för att se mig träna. De blir helt fascinerade och mållösa. Så det är klart att det är speciellt. Innan jag kunde försörja mig som trapetsartist var jag cykelbud. Då var jag känd i den branschen som cykelbudet som också var cirkusartist, säger Ruby.
Precis som Ruby tycker Majka Probst att cirkuslivet är hårt. Men hennes nummer är helt annorlunda än Rubys.
Majka Probst föddes in i en cirkus i östra Tyskland för 33 år sedan. När hon var 16 år gammal sa hennes pappa att det vore bra med ett djurnummer i cirkusen. Då började Majka träna en ponny. Idag har hon 16 djur i sin artistgrupp. Det är getter, kor, grisar, hästar och kycklingar. Majkas uppträdande är en liten komedi på åtta minuter. Ett nummer går ut på att bygga en djurpyramid med en ko i mitten och runt den getter och grisar. I ett annat nummer studsar kycklingarna från åsnan till kon och två getter åker omkring i en liten bil.
- Det är viktigt att låta djuren få lång tid på sig att lära sig konsterna. Jag köper nya unga djur och så studerar jag dem för att se vad de gör själv och vad de gillar. Sedan tränar jag dem att göra konster med det som grund, säger Majka.
Hon ger dem bröd och morötter som belöning för ett bra jobb.
Några andra artister som kommer till Cirkusprinsessan är till exempel en grupp bestående av 17 damer från Kina som gör ett språngbrädes-akrobatnummer. De bygger en pyramid som är fem personer hög och de har utvecklat en ny teknik för att klara detta.
Från Spanien kommer en tjej som gör framlänges saltomortaler på låg lina. Det kommer också 9 unga kosackryttare som klättrar runt på hästar.
- Tidigare trodde man att bara killar klarade av att stå på galopperande hästar, men här visar tjejerna motsatsen, säger Robert Bronett.
- De senaste åren har det skett en attitydförändring i samhället. Kvinnorna och tjejerna har kommit fram inom cirkusen. De kopierar inte männen utan lägger till och omvandlar.
Robert Bronett säger att det är en helt annan stämning på Cirkusprinsessan än på en normal cirkus.
- Det är djupare, sensuellare och farligare. Kvinnor ser till helheten, som ljus och kostym, medan männen mest bekymrar sig för själva tricket. Kvinnor på cirkus är kanske inte bättre, men annorlunda.
/Sara Miller