Det finns många sätt att se på mitt jobb på Spray och det vi håller på med här. Antingen kan man säga att vi är framtiden, att vi är de första att ta till oss den nya teknologin och utvecklingen och hittar användningsområden för alla andra, "vanliga". Vi är hjältarna, de första, de som kämpar för det nya och det ingen annan sett!!
Eller också kan man säga att vi är försöksdjuren,
de som först utsätts för det nya (och ber om det!), och
precis som försöksdjuren blir skadade av det de utsätts
för. Vi sitter där och tar emot, vänder och vrider på
allt som kommer framför oss. Målet, för alla, är
naturligtvis att hitta det som inte ger bieffekter. Så fungerar
det även med oss, med vår värld - och vi kommer aldrig
se bieffekterna för vi har redan blivit utsatta för testerna
så länge.
När alla andra sitter där med sina alltiallt-gizmos som kokar
kaffet samtidigt som den knullar en bättre än någon kvinna/man
någonsin gjort, då kommer vi vara brända, förblindade,
bitna av allt vi sett och gjort. Precis som en vän till mig som hela
tiden babblar om att hans Amiga kan allt det som dagens PC:s kan.
Vi kommer inte kunna skrika utan ett chatfönster,
tilltala utan en mailadress och vi kommer leta efter tekniken bakom allt
istället för att tänka på hur bra det fungerar. De
riktiga vinnarna är de som avvaktat, väntat och inte brytt sina
hjärnor om värdelösa detaljer - hur viktigt var det egentligen,
det vi ägnade våra liv åt? Gibson sade under en intervju
jag gjorde för länge sedan att på 2000-talet kommer folk
att skratta åt att vi hade "datorer". För ingen kommer
tänka på datorerna som datorer - utan bara som hjulen på
bilen.
Frågan är: är vi konsumenter eller producenter? Försöksdjur eller provledare? Skadade, och ärrade av allt skit vi blivit utsatta för - eller läkare, sökare efter felet och leverantörer av lösningar på problemen? Eller kanske ännu värre - bödlar, som tvingar andra människor att känna sig underlägsna i en ny tid?
Kanske spelar det ingen roll. Kanske är vi de som kommer vara de mest eftertraktade, de mest rutinerade. Eller också kommer det uppföras sjukhus för sådana som oss - slutna institutioner där vi fortfarande kan gnälla över hur långsamt överföringen går och då och då dra igång en prompt att stirra på med tårfyllda ögon.
Eller också överdriver jag allting och det är meningen
att generation efter generation ska ha sin egen pryl att sitta vaken kring
- kunskap ska byggas och födas för att senare dö och inte
längre efterfrågas. Det är sannerligen effektivast så.
Men fan vet om det är kul.