Runt bordet:

Anki Sundelönn 25 år
redaktör för musikfanzinet Akasha.

Mattias Förnell 24 år
skribent i Edge och Darling.

Anders Håkanson 30 år
spelar i Mismates.

Staffan Malmgren 22 år
programmerare på Spray.

Lina Hedsved 18 år
skivrecensent på Chili.

”Grungen byggde broar!”

Vi grävde i garderoben, hittade en flanellskjorta och mindes tillbaka. Är det inte dags för en grunge-revival snart? av Charlotte Rönqvist

Vilket är ert första minne av grunge?

MATTIAS: Mitt första intryck var att jag var förvånad och glad samtidigt. Jag hade lyssnat på punk innan, så musikaliskt och klädmässigt sett var det ingen stor nyhet. Däremot var jag glad att alternativ musik fick plats i media. Men att MTV tog upp det och kallade det för en ny "musikstil" var otroligt löjligt. Helt fel.
ANKI: Hm, jag var nog 18 år och just då traditionell hårdrockare. Grungen innebar att jag vidgade min musiksmak. Jag centrerade mig inte så mycket på Nirvana. Det fanns så mycket annat, Mother Love Bone exempelvis.
LINDA: Oj, jag gick ju forfarande på mellanstadiet och lyssnade på pappas skivor. Mitt starkaste minne av grungen var när media gick ut med att Kurt Cobain hade tagit livet av sig.
STAFFAN: Grungen byggde broar! I och med grungen började mitt punkband spela grungemusik istället. Senare gick vi över till hårdrock, vilket hade varit otänkbart i början. Grungen påverkade mig rent musikaliskt, men inte på några andra sätt. Jo förresten, jag fick en oemotståndlig lust att skaffa bockskägg.
ANDERS: Jag kommer ihåg att jag läste poptidningar och såg Nirvanas video på MTV. Den kändes som en frisk fläkt eftersom jag tyckte att musiken från Manchester var tråkig.

Mellan vilka år sträcker sig grungen enligt er, och varför dog den?

STAFFAN: Det beror helt på vad man räknar in. Musikaliskt sett slog den egentligen igenom 1986, men som fenomen var det inte förrän 1991.
ANKI: Jo,1986 spelade Nirvana in sin första singel och Mother Love Bone gjorde sin första fullängdare 1989. Men det var ju där borta i USA, det fanns ju inte direkt här då.
MATTIAS: Nä, och jag är helt övertygad om att det fanns en massa band som hade spelat lokalt där och låtit likadant i tio år innan grungemusikens genombrott.
ANDERS: Staffans tidsberäkning stämmer rätt bra. Det höll väl på från 1991 till 1993. Ungefär.
LINA: Jag började lyssna på Nirvana först efter det att Kurt Cobain skjutit sig. Grungen dog inte i och med det, snarare tvärtom. Speciellt för oss som är yngre. Det var ju inte förrän då många började lyssna på musiken.
MATTIAS: Det löjliga är ju att hela begreppet grunge har fördömts av dem som jobbade på skivbolaget SUB POP. De har sagt att grungen är musikhistoriens största fiasko, och det har de gått ut med officiellt! De ville fortsätta med sin skivbolagsverksamhet utan hypen och allt det sjuka som byggdes upp runt "deras" band (Nirvana till exempel) som de själva har varit med och tagit del av. Efter det hade grungen svårt att leva vidare.
ANDERS: Även om vågen är död dyker den upp när de gamla hårdrockarna, KISS och Alice Cooper, ska hippa till sig lite. Då kan de låta sig influeras av grunge. Låten "Carneval of Souls" tyckte jag lät mycket Alice in Chains.
STAFFAN: Idag är det svårt att använda begreppet grunge utan att göra det på ett ironiskt sätt. Jag skulle vilja säga att grunge känns som en tidsepok. En kort tidsepok.
MATTIAS: Grunge betyder så otroligt mycket saker för olika människor. För vissa är det en attityd, för andra är det Nirvana.
ANKI: Nästan alla, inklusive jag själv, definierar grunge först och främst med hur man ser ut. Som det här med säckiga brallor och att det ska se ut som man sovit med kläder på och direkt klivit upp ur sängen på morgonen. Det ska vara lite skitigt och ingrott.
MATTIAS: Ja, precis. Grunge handlar om en skitig attityd, som ju är hämtad från punken. Det är väl också därför musiken var så pass punkig - till en början.
Själva ordet är en beskrivning på ett gitarrljud som var utmärkande för de grupper som spelade in skivor på SUB POP också.
LINA: Aha. För mig är grunge mest en attityd, ett mode och en livsstil: håliga koftor och smutsigt hår. Man skulle se trött ut, ha rödsprängda ögon.
Men när till och med de som hade mycket pengar klädde sig så, kändes det inte äkta längre. Allt blev så överdrivet...
ANKI: ...och UFF fick ett uppsving som aldrig förr.

vidare ->