”Allt medan man måste hålla masken och låtsas som om man förstår vad han sysslar med.”
Ju längre tid det går
desto mindre vill man.
text: Belinda Skogkvist
illustration: Lina
Hur jobbigt är det att fixa sex? På en skala kanske 8 av 10. I alla fall när man, som jag, är singel. Det är så mycket som ska stämma för att man ska få till det och bara att hitta ett vettigt span kan ta flera veckors letande, sen måste man få honom att bli intresserad, då måste man känna sig snygg och för att känna sig snygg måste man må bra och för att må bra måste man en djävla massa saker. Även om man tar spritgenvägen till tillfälligt välbefinnande så innebär det också kostnader och merarbete. Och inte ens när man väl mår bra är det fixat. Nej, då måste man trixa med spanet för att få honom dit man vill, för att till slut oftast inse att det var han som fick mig dit han ville.
För killar verkar det vara ett måste att få till det regelbundet. De blir som "galna" på ett annat sätt än tjejer om de inte får ha sex med jämna mellanrum. Jag ringde RFSU för att kolla min teori, om det verkligen är så att killar blir kåtare ju längre tid det går. De sa att det inte fanns några undersökningar på det, men att något biologiskt kanske det skulle kunna ligga bakom killarnas eventuellt ökade sexdrift. För att en kille ska ha maximalt antal levande spermier (spermier föds och dör oavsett om det händer något i killens faktiska sexliv eller inte) så ska han "tömma" sig vart tredje dygn.
För mig är det tvärtom. Ju längre tid det går utan att jag har sex, desto mer verkar min sexdrift plana ut till ett absolut nollläge. Det låter skittråkigt, jag vet, men det verkar som om det är så för ganska många tjejer, i alla fall bland mina kompisar.
Jag har börjat att tycka att sex är överskattat helt enkelt. För hur kul är det? Egentligen? Man klär av sig inför någon man egentligen inte känner (oftast) och försöker verka helt tokig av spänning och lycka över att man är i säng med vem det nu råkar vara. Sedan ska man försöka överträffa varandra i grad av erfarenhet, trots att han inte vet hur jag fungerar och jag inte har någon aning om vad han gillar eller inte gillar. Samtidigt funderar man på preventivproblemet och på vad man egentligen håller på med och om han har AIDS eller är pervers. Allt medan man måste hålla masken och låtsas som om man förstår vad han sysslar med. Och egentligen bara vill säga: Du, det är ingen idé, det här kommer aldrig gå, kan vi inte ses imorgon istället...
Men någonstans vill man såklart ha sex, annars hade man gått därifrån. Det är svårt att förklara men man tänker att det bästa kanske vore om man bara kunde få allt avklarat så fort som möjligt. Man tänker att det kanske blir bättre nästa gång, när man känner varandra. Precis som man trodde det skulle bli bra den här gången för att vi kanske skulle ha en kosmisk sexkemi med varandra som inte går att upptäcka förrän man väl ligger där och rullar runt i sängen.