”Där står en
tråkig tönt,
tänkte jag och
gick vidare.”
Grunge och jag kom till Ohio på samma gång, men från helt olika ställen och av helt olika skäl. Jag kom från Lidingö för att plugga, och Grunge kom från Seattle för att kränga slapp hygien, rutiga skjortor och risiga plattor med dåliga band. av Emi Gunér
Mitt första möte med Grunge var helt odramatiskt. Där står en tråkig tönt tänkte jag och gick vidare.
Men snart märkte jag att Grunge var överallt, precis som jobbiga klasskompisar alltid är. Men det värsta var att mina egna vänner gillade Grunge och följde honom slaviskt i allt han gjorde. Deras hår blev äckligt oljigt och luktade konstigt, ett resultat av alltför sparsam shamponering. De förvandlades till underliga små tomtar i skitiga jeans och för stora t-shirts. De jobbade dygnet runt på den lokala radiostationen och hade koll på vartenda uselt källarband från New Jersey till New Mexico. Några lyckades mirakulöst nog förbli stiliga trots den hopplöst fula och säckiga Grunge-uniformen: en t-shirt med namn på obskyrt band från ingenstans, khakishorts med häng, doktor Martens och rutiga flanellskjortor. Samma utstyrsel fungerade utmärkt även under kall väderlek när de helt sonika satte på sig svarta långkallingar under shortsen. Små löjliga mössor och randiga halsdukar fulländade looken. Inte snyggt, men varmt konstaterade jag medan Grunge själv stod på huvet och sprattlade med fötterna i vädret av glädje över vad han åstadkommit på modefronten.
Grunge gillade musik sa han till mig en gång och plockade sedan fram sitt bästa blandband med Pearl Jam, Nirvana, Stone Temple Pilots, Alice in Chains och Soundgarden.
Det där är inte musik, det är pubertal killångest på burk, svarade jag och satte på Saturday Night Fever på högsta volym medan Grunge gick och kräktes. Man kan nog säga att vi inte kom så bra överens. Jag tyckte Grunge var apatisk och luktade konstigt. Han betedde sig neurotiskt och missvårdade sig själv med alkohol, knark och suspekt kaffe med Sensational Seattle Peanut Brittle Honeybutter Chocolate Chip smak. Han tyckte att jag var lillgammal och ytlig.