På kvällen dricker vi massa drinkar i hotellbaren och sticker sedan till den glassiga klubben Marlin igen. Jag, Johan och Mr Sand har en bra diskussion om media och postmodernism, om historia och sedan går vi till Livingroom och käkar en svindyr middag med helrör på bordet. Livingroom är en av Miamis glassigaste ställen och det är riktigt svårt att komma in om man inte är svinsnygg modell eller har bokat bord innan. Vi käkar länge och mycket och alla blir riktigt packade fast jag önskar att vi hade haft några tjejer med på resan för det blir sån jävla birastämning när fjorton killar kring 20-30 ska ha kul tillsammans med alkohol. Jag känner mig lite seg men kommer igång till slut och börjar dansa. Dansgolvet är fullt av modelltjejer som är svinigt snygga, tyvärr har många av dem risiga snubbar som använder armbågar för att hindra sina flickor från en snygg svensk handelsresande i IT. Jag har aldrig förstått mig på amerikanska tjejer, de som är riktigt snygga har en förmåga att vara med sune-jänkare med tjocka nackar. Vi talar om det mycket senare på kvällen och jag har ett minne av att någon packad kamrat upplyser mig om faktumet att många snygga tjejer medvetet väljer fula snubbar för att vara säkra på att vara i överläge. Jag minns inte om jag protesterar eller ej.

Efter ett par timmar är det bara jag och Jason kvar på Livingroom, alla andra verkar ha dragit till andra ställen. Plötsligt märker vi att Prince sitter i soffan där vi satt lite tidigare på kvällen och Jonas, som är gammalt Prince-fan, blir galen och lyckas på något sätt mygla sig förbi tvåmetersbiffarna och försvinner med Prince ett tag. När jag ser honom igen kan han knappt snacka, så tagen är han och enligt honom har han fått en puss på kinden av självaste The Symbol.

Hög på vad som hänt drar Jason iväg mig till en cab, jag är svintrött och packad men vi åker till Salvation, en bögklubb där tvåtusen pumpade solbrända homos (uteslutande män) i bar överkropp dansar som svin. Jag blir lika rädd som fascinerad av vad jag ser och säger till Jason "Lämna mig inte ensam här". Klart jag blir skraj, jag är en ganska tanig blek snubbe som har den där lite förvirrade uppsynen man älskar om man är ute efter att förföra någon. Jävlar vad jag inte vill bli förförd men det är precis den motsatta signalen jag skulle ge om jag ensam och vilsen skulle stå på en hårdbög-klubb. Jason bara garvar och vi ställer oss vid baren och dricker en white russian och en bög raggar på Jason. Sen dansar vi lite i utkanten av det gigantiska kötthavet (för mig är det inte kärlek eller sex, jag uppfattar ju inte de signalerna) för musiken är svinbra.

To be continued somewhere else...

/svante