| På film-Internet vet tydligen någon elektronisk överbrevbärargud automatiskt vart alla mail ska ta vägen. |
Vill hjälten nå information på en avlägsen bovdator på samma nätverk som hans eget är den alltid på och tillgänglig. Alla datorer är alltid uppkopplade, dygnet runt. Även om hjälten jobbar på lap top kan han hålla videokonferenser som har högre bildkvalitet än laservideo. Lap top:en behöver förresten inte vara modemansluten för att han ska få tillgång till internet. Det räcker med att man slår på power och trycker på en ikon som heter Internet (istället för till exempel Netscape eller Internet Explorer) så är man inne på precis den sida man letade efter. På bio är Internet dessutom alltid högupplöst, blixtsnabbt och zoombart. Läser man ett långt dokument rullas sidorna automatiskt upp från vänstra hörnet med en fiffig grafisk effekt a la KPT. Råkar man be datorn att utföra en alltför komplex uträkning exploderar monitorn och rök sipprar ut ur både skärm och dator. Det är coolt, men händer aldrig i verkligheten. När folk chattar i filmer har de olika avatarerna egna röster som högt säger det som skrivs på skärmen. Inte ens något så okomplicerat och vardagligt som e-mail får vara ifred när de ska skickas på bio. Först utbrister hjälten högt för sig själv "Nu ska jag skriva ett e-mail" och dubbelklickar på en e-mail symbol på sin desktop. Ett snyggt digitalt brevpapper ploppar upp och hjälten skriver in en adress av typen Robert Johnson, Senior Editor, Sports World. Glöm snabela:n och domännamns-fjanterier. På bio räcker det med att man vet vad någon heter. På film-Internet vet tydligen någon elektronisk överbrevbärargud automatiskt vart alla mail ska ta vägen. Har skurken ändå en vanlig e-mail adress kan man ge sig fan på att den är av en överdrivet cyberhypad sort som cyberbob@microtechsystems.com. När mailet är klart och hjälten tryckt "yes" till att skicka bjuds publiken på en animerad brevvikningsshow som slutar med att mailet förvandlas till ett kuvert som vrids i perspektiv och till slut skickas ut i cyberrymden via en grafisk brevlåda.
Såhär kan man fortsätta hur länge som helst, men ni orkar säkert ändå inte läsa mer. Ni sitter ju och läser på dator. Det blir inte roligare än såhär. Det här är ingen film. /Emi |