Sommaren 1967 var radikal, kollektiv och blommig i Stockholm. Klubben där den experimentella popmusiken spelades hette Filips. Lokalen låg på Regeringsgatan, där stans fulaste galleria numera har sitt fäste. I ett av rummen spelade en långhårig Loffe Carlsson trummor i bandet Hansson och Carlsson. I rummet brevid hördes Pärsons Sounds blåsljud och vevande ackord. När det var som bäst lät det ungefär som en Stonesplatta som hakat upp sig.
- Vår musik kunde ta vägen precis var som helst., säger bandmedlemmen Torbjörn Abelli. Jag är en väldigt envis basist och jag kan hålla på med samma basgång i 45 minuter utan att tröttna.

I början hette de Pärsons Sound. Två år senare bytte de till International Harvester. Sedan blev det bara Harvester, för enkelhetens skull. 1969 skedde en ombildning: bandet blev Träd, Gräs och Stenar. Samma år var de förband till The Doors på Konserthuset.
- Jajamen, jag hälsade på Jim Morrison men han hälsade inte tillbaka. Vi spelade våra låtar och jag undrar om de ens brydde sig om vilka vi var.

Turerna har varit många fram tills i dag. På 70-talet flöt det på riktigt bra. Bandet var ute på långa turnéer med få spelningar. De färdades i en gammal kall Folka-buss, käkade torkat renkött, samlade på sig rödvinspavor och pratade Yin och Yang. De var också med och arrangerade Gärdetfesterna.
Sedan gick det lite trögare. Under 80-talet kände Träd, Gräs och Stenar att tiden hade hunnit i kapp dem. De försökte anpassa sig till tidens musik, och då blev det helt fel.

Ett decennium senare var deras musik plötsligt hur rätt som helst. När gamla Filips firade 30-års jubileum i år spelade Träd, Gräs och Stenar på en av scenerna, som förr. DN:s Karolina Ramqvist jämförde gruppen med Spiritualized.
- De är inte så tokiga. Jag har hört dem radio och det lät bra. Lite flummigt sådär, tycker Torbjörn.
Vad betyder flum för dig?
- Det kan både vara något positivt och negativt.
- I positiv bemärkelse är det att tillåta sig att gå in i ett tillstånd, hänge sig åt något, stanna kvar i en känsla och undersöka den. Det finns något lockande förbjudet i att släppa kontrollen men också något riskfyllt - för vem vet vart det kan ta vägen?
- Ordet är förknippat med brassrökande. Flummig är lika med "hög", levande, innehållsrik, med många bottnar.
- För många, både bland musiker och publik, vid slutet av 60- och in på 70-talet fungerade brassrökandet som en katalysator för att upptäcka kvaliteterna i musiken (i synnerhet minimalistisk musik) Upprepningen kunde framkalla snudd på eufori eller extas.

- Den negativa betydelsen av "flum" är att det är förödande, om man förstärker en dålig atmosfär. Alltför ofta såsade rökandet ner situationen. Det dämpade mer än det förhöjde.
- Många av de som rökte gled mer eller mindre ner i apati. Särskilt de yngre råkade ibland riktigt illa ut. Det är svårt att i efterhand se det positiva i detta.
- Flummig kan stå för seg, trög, inkrökt, inrökt - flum rimmar på dum.

/Charlotte