Vi hade gjort upp om att ses hos henne igen, redan kvällen därpå. Kvällen efter den första gången. Det var ett heligt möte och för första gången kändes det högtidligt att ta buss 210. Det var i december och det var mörkt och kallt. Jag steg av bussen på den där gatan där hon bodde, jag minns inte längre vad den hette. Huset, en gul villa, låg mörkt inbäddat bland snötäckta träd och precis som i sagorna, i filmerna, lyste bara hennes fönster på övervåningen.
Jag gick över till den sida av gatan som var plogad. Trottoarerna såg ut som sillfiléer i ljuset från gatlyktorna och jag halkade på isfläckar som täckts av nysnö. Men trots att det nog var den kallaste natten det året, trots att det nästan kändes som snuvan frös till is i näsan och att luften jag andades blev kall på insidan av min jackas uppvikta slag, så var jag varmare än varm och jublande glad inuti.
Den första gången minns jag knappt. Det var varmt och kladdigt och min ena arm hade somnat under henne på något sätt och det gick för mig nästan med en gång och hon hade viskat, fast hon hade väldigt mörk röst, med en annan slags röst, en fråga: "Det var första gången för dig, va?" och jag hade knappt kunnat få fram något svar, men jag erkände direkt ändå att: "Jo, det var det." Och jag krympte mellan hennes, som jag tyckte, enorma lår, rann ur henne och: nja, det var väl inte så där värst lyckat. Och vad hade jag känt egentligen? Vad hade jag tänkt? Jag tänkte nog ingenting mer än: "Jag gör det! Jag gör det! Jag gör det med henne! Jag gör det!" Ungefär så.
Hon öppnade dörren igen, precis som kvällen innan och den där doften av heltäckningsmatta, katter, flickparfymer och... bakat bröd, eller något sånt. En konstig lukt som vi inte hade hemma hos oss, allt det där slog emot mig. Och ärligt talat: jag gillar inte katter. Är till och med allergisk mot dem, men nu kunde jag ta det. Nu skulle jag ju IGEN få gå den där trappan upp till hennes flickrum med snedtaket och...
Hon tog min hand och ledde mig dit upp. Till tornrummet. Till
knullrummet. Och det doftade som om hon sprungit runt med nån slags deo-spray i hela rummet. Det hade hon kanske också, för det stod väldigt mycket sånt på byrån med sminkspegeln. Hon hade satt upp teckningen jag gav henne och hon hade lagt på skivan jag gav henne när hon fyllde år. En singel. "Nightporter" med Japan (Okej, det här var rätt länge sedan). IGEN satt vi och kramades, eller vi stod och kramades, först. Men hon hade dåligt balanssinne, jo, något fel var det och var man snurrig av att snart få göra det en andra gång så gjorde hennes balanssinne inte saken bättre. Det var alltså läge att sätta sig på sängen och jag sjönk in i hennes tjocka tröja och knapparna på mina militärbyxor fastnade i någon trasslig filt hon hade lagt ut över sängen. Och vi kysstes och hon var mer säker än jag. Hårdare, mer hårdhänt och hennes tunga var hårdare än min och, nej, den smakade inget vidare den där kyssen, men men...
Hon drog av sig tröjan och jag fipplade med bh:n och lyckades med en gång få av den, kände mig lite säker och önskade nästan att någon hade sett vilket flyt jag hade. Och hon "lyfte" liksom bort bh:n på ett hemlighetsfullt, lite högtidligt sätt och hon hade väldigt stora bröst, ingen hade kunnat undgå att hon var stolt över dem, och hon frågade:
"Tycker du om dem?" Och jag nickade och föll nästan över henne med en gång, det blev liksom för mycket och jag låg med hela min tyngd över henne, men kände att hon nästan gjorde motstånd och mosig som jag kände mig, förvirrad och tokig, reste jag mig upp igen och gissade att det tydligen inte ingick i HENNES plan att vi REDAN skulle göra det. Och att vi, när vi verkligen skulle göra det, inte skulle ligga med huvudena vid fotändan på sängen, utan uppe vid de mjuka kuddarna. Kuddarna, ja. Jag var så kattallergisk så jag grät, men om det är antikroppar eller vad det är i kroppen som hjälper upp såna situationer, så hade jag något slags immunförsvar mot katt, just denna kväll. Kanske har det med människans fortplantningsfunktion att göra. Allt stängs av när det är dags.
Kuddarna och det vita täcket var så upp-puffade och sprängfyllda med ejderdun, att jag nästan somnade av att bara snudda med kinden mot påslakanet. Hon la sig mitt i kuddröran och drog mig till sig. Hon klädde av mig, hängslena (jag var någon slags synthare/skinhead lightjust då), skjortan, som hon knäppte upp med en hand och hela tiden bearbetade jag alla hennes knapp- och låsmekanismer med febriga fingrar. Byxor är dumma, de funkar aldrig bra att bara dra av. De fastnar alltid någonstans halvvägs och så sitter man fast, en stund och känner sig fånig.
Men vi fick av oss allt och hon bredde täcket över mig och styrde in mig i sig och jag bara domnade bort i hennes famn, som bara kändes som en enda stor kuddfamn. Allt var kuddar i hennes rum. Hon var en kudde, golvet var ett kuddgolv, väggarna: Mjukt mjukt mjukt. Och jag kände mig
som ben och knotor: bröstkorg, underarmsben, knäled, bäcken, axel...
Tja, och så gick det för mig och nervöst försökte jag se, som i en blixt, i hennes ögon vad hon tyckte om det hela. Försökte spåra något litet drag av irritation eller, vad vet jag, lycka..
Men hon såg bara ut som en kudde. Nöjd och lite mamma-aktig. Lite så där "Lilla Gubben-aktig", att jag var en ung oerfaren "Ponke", och jag kände det som att jag fick en överseende klapp på huvudet, ungefär. Fast samtidigt såg det ut som om det var en stor stund för henne också, men det var min egen slutsats: "flickor alltid måste ha det där överseende draget i sängen, annars skulle ju vad som helst kunna hända". Eller vad? Eller hur? Hur tänkte jag?
Jag låg på henne och började känna mig tung: "När ska jag rulla över till sidan om henne istället? Hur länge ska jag ligga så här?". Jag minns inte hur länge jag låg så där. Jag somnade nog, som den gentleman jag var och hon smög väl iväg ut i badrummet med de persennliknande brunbetsade badrumsskåpen och "tvättade sig", så som hon gjort kvällen
innan. Och så måste hon ha lyft av pick-upen från grammofonen, för "Nightporter" var ju slut för länge sedan och hon "NU MINNS JAG" hade gett mig en vink om att jag skulle ta av pick-upen alldeles innan vi hamnade på sängen, men istället hade vi fått lyssna på det där lilla raspet hela
knullet istället. Undrar om hon blev sur för det?