En träff med skådespelerskan Vanna Rosenberg är som att återse en klasskompis som man kom bra överens med. Direkt, utan omständiga artighetsfraser, är samtalet igång innan vi hunnit ställa ned kaffekopparna på bordet. Hon fäktar ivrigt med armarna och frågar om jag kan bjuda på en cigarett. Detta nya stjärnskott, som 23-åriga Vanna kallats i media, är precis så spontan och tillmötesgående som många av rollerna man sett henne skildra. Filmdebuten bestod av en roll i "Agnes Cecilia" (Anders Grönros) och efter den kom fler anbud, bl a har hon medverkat i "Rapport till himlen", "Silvermannen"(Ulf Malmros), "Knesset", "Percy tårar","En på miljonen","Adam och Eva" (Hannes Holm och Måns Herngren) och "Att stjäla en tjuv" (Claes Lindberg). Hon har också arbetat som barnprogramledare och i januari kan man också se henne i musikalen "En spelman på taket" på Scalateatern.

Numer bor Vanna på Kungsholmen. Själv, men utan att vara singel. Efter en del turer har hon och hennes pojkvän återförenats.
- Trots att vi är väldigt olika förstod jag att han är det rätte för mig. Han är lugn och jag är energisk. Jag tror på kompensationen i ett förhållande. Det håller inte om man hela tiden jagar känslor. Allt för många killar lider av prestationsångest, helt klart.
Själv trivs Vanna bäst när hon är frikopplad från rationellt tänkande. Eftersom hon håller på med både film, TV och teater samtidigt är det lätt att hon ibland känner sig förvirrad. Ett bot mot det är att försöka ta en sak i taget.
- Det mesta i livet kretsar kring tiden. Åtminstone i vårt samhälle. Alla ska hinna med allt. Det är inte konstigt att många unga är vilsna i dag. Själv kan jag känna att ju mer jag gör desto mindre kan jag.

Rent praktiskt tycker Vanna att idealet vore att ha en moped. Åkandet mellan alla olika jobb, möten och projekt gör henne tokig. Fram och tillbaka, hit och dit - tänk vad perfekt att åka moppe genom stan. Så mycket smidigare allt skulle gå.

Vanna säger att det är individualism som gäller för dagens människa. Alla vill vi känna oss utvalda, hedrade och alla har vi våra små drömvärldar. Tyvärr har media hjälpt till att skapa en ganska orealistisk drömtillvaro som många fastnat i. Folk glömmer bort allt jobb som faktiskt ligger bakom det perfekta, färdigproducerade materialet. Livet är inte enkelt och bekvämt, det fungerar inte riktigt så.
- Jag skulle inte palla med att leva i en ständig drömtillvaro. Den måste vara begränsad, högst en vecka, annars skulle det driva mig till leda. Min drömvärld är den period då jag befinner mig i slutskedet av ett arbete och jag vet att ett nästa projekt är på gång - resultatet börjar synas och man vet att man kan bara njuta och ta det lugnt ett par dagar. Då är jag fri och kan sprudla med en flaska vin!
Vanna ler extra brett och ser sig om på det alltmer fullsatta String där vi sitter. - Det är så mysigt att vara på kafé. Här råder en frizon som ger en tillfälle att hinna tänka till och lyssna på sig själv. Inte undra på att så många går och fikar. När vi kommer in på ämnet svenska såpoperor fnyser Vanna lite lätt.
- Det är definitivt mer kvantitet än kvalitet, svarar hon.
Skulle hon få ett anbud att medverka i sådan serie tror hon att hon skulle tacka nej. Men är längtan tillräckligt stor tackar man säkert ja. Som läroperiod är det bra. Ofta får Vanna frågan om när hon ska söka in till scenskolan och hon brukar svara att det ingår i hennes planer. Men de fyra åren skolan tar känns lite väl långt, tycker hon.
- Jag är kanske hinner bli ute då... Återigen denna kamp om tiden.

För henne är den viktigaste egenskapen som skådespelerska att vara naturlig, avslappnad och att man är mån om varje projekt. Och en favoritregissör har hon redan.
- Ulf Malmros. Han är lite som en mentor för mig, en riktig klippa. Jag tycker om hans sätt att skildra äkthet i en absurd situation.

Vanna berättar att hon märker av en utseendefixering även inom den svenska filmbranschen. Ofta får snyggingarna rollerna. Skönhetstörsten är obotlig! Och visst jämför hon sig med andra tjejer. Hela tiden, tillägger hon.
- Visst skulle jag vilja vara jättesnygg. Men tittar man noga på människor så har alla något vackert, faktiskt. En persons karisma kan också vara otroligt attraherande.
Själv beskriver hon sig som "en virrig med ambition att duga till". Vanna anser sig vara lika lätt road, som oroad. Inspiration hämtar hon från eventuella svackor och genom att iaktta vardagen. Intriger i böcker är också bra att ta till sig.
- Darlingredaktionen undrar förresten om du kan tänka dig att extraknäcka som väderflicka på någon av TV-kanalerna? Vad sägs om TV4?
- Nä, jag skulle inte stå ut med att peka ut regnskurar med monoton stämma. Dessutom har jag har svårt att se skillnad på moln och moln.
Vannas eget favoritväder är hur som helst klart, kyligt men med distinkta solstrålar i nacken.

/Charlotte