Den nya skivan heter Score, singeln som finns i affärerna redan nu heter Popcorn. I våras bytte Candysuck skivbolag till Startrack, samma bolag som succébanden Fireside och Refused ligger på. Men Marit tycker inte det känns jobbigt.

- Det är klart det är kul att ligga på ett bra och hett bolag. Men det finns ju liksom inget självändamål i att det - om man är skitdålig hjälper det inte, säger hon.

Den nya skivan skulle egentligen ha släppts i våras, men eftersom problem uppstod med det förra skivbolaget har den fått ligga.

- Det kommer bli lite jobbigt nu när vi åker på turné. Eftersom folk antagligen vill höra låtar från den nya skivan måste vi spela dom, trots att dom är ett år gamla, säger Marit lite uppgivet.
- Vi har skaffat en ny gitarrist också, och han och jag skriver kanske två låtar om dagen nu, sitter uppe till fyra på nätterna och det är så jävla kul. Men dom nya låtarna kan vi ju inte spela alls på turnén. Tråkigt.

Den nya skivan är bredare, mer varierad än den förra som kallats 77-punkig.
- Jo, de nya låtarna är bättre och poppigare. Och hårdare. Sen finns det ju dåliga delar också, men dom kan jag ju inte säga.

Så Candysuck består av fyra tjejer och en kille. Jag frågar om Candysuck brukar kallas tjejband och Marit blir lite tyst.
- Jag tycker inte det är väsentligt, jag har lärt att mig att inte säga något när journalister och folk tar upp det, det är lika bra att ignorera sånt där snack, säger hon.

Jag håller med Marit och tycker inte heller vi pratar om det. Men det är ju ändå ett faktum att det är så många tjejer i bandet. Är det lätt att få killar som kvinnlig rockmusiker?

- Jo, det är det väl. Jag brukar inte få så mycket killar, Nathalie (den andra sångaren) däremot får ofta ragg när vi är ute och spelar.

Det är säkert inte svårare än om man är manlig rockmusiker.

/svante

/foto: Jaan Orvet